Idag, min lilla äppelskatt, fyller du år. Ett helt långt år har du fyllt med allsköns konster och mirakel medan alla vi, som älskar dig så gränslöst, förtjust tittat på och applåderat alla dina triumfatoriska framsteg.

Jag tänker nog att du ändå måste vara lite märkvärdigare än andra barnbarn.

För inte kan väl någon annan ettåring lysa upp ett rum med sitt underbart, ljuvliga smittande skratt som du?

Inte kan det väl finnas en enda liten person till som förtjust mumsar morgongröt framför en paddmormor, som får små glädjefjärilar i magen varje gång FaceTime-signalen bryter morgontystnaden?

De stora blå ögonen – finare finns väl inte? Eller mer pilimariska?

Det ostyriga håret – finns det något rufsigare? Eller charmigare?

Inte kan väl någon enda ettåring ratta sin lära-gå-vagn elegantare än du? Eller mer koncentrerat avnjuta en god bok?

Vem är väl skickligare på att hitta roliga funktioner på allsköns fjärrkontroller? Eller på att visa omvärlden alternativa funktioner på vardagliga ting?

Så mycket du har lärt dig!

Förstod jag det, tro, att du skulle bli så klok, när jag idag för precis ett år sedan lade silkespapper om en ljusblå kofta och packade in mitt första paket till dig?

Så oändligt mycket jag älskar dig, allra finaste roligaste Bertil!

Ha den stora, festligaste äran, lilla du, på din allra första födelsedag och du – ta det lugnt med krokodilen, en vet aldrig vad sådana reptiler kan hitta på!