En fis i rymden.

En mild vårfläkt.

En liten fjutt.

Gorm.

Idag kom Helga och nu pratar vi om en storm som fick grannens skorsten att vaja i vinden. Ännu en bit vindskiveplåt lossnade från vårt tak och brakade ner på altanen. Utemöblerna vaknade till liv och gav sig ut på vandring tillsammans med torkvindan som vi så praktiskt satt ner i en parasollfot på hjul. Huset skakade och knakade i vinden och jag kunde inte bestämma mig för om det var bara fascinerande eller om det var lite otäckt också.

Det kunde hunden. Hon var inte imponerad.

Så L tände en brasa och så satte vi oss tillrätta i varsin telefonkonferens. När det stormar är det inte så dumt att kunna distansjobba.

Vid lunchtid gav jag mig ändå iväg, trots att trafikradion varnade för både nedfallna träd och flygande takplåtar över Tjörnbron. Saltvattenröken från havet hade svept in såväl bilen som alla tjörnska fönster i en mjölkig sörja. Men på Dingle väntade en julmarknad jag inte ville missa så jag trotsade vinden och rattade ut i stormen.

Jag svängde förbi Skärhamn city för att beundra det rytande havet,

Hamnen

Hamnen

bestämde mig i sista stund för att trotsa de flygande takplåtarna och ta vägen över bron istället för bakvägen förbi Orust. På radion tyckte de inte ens att orustborna borde sticka näsan utanför dörren, långt mindre sätta sig i bilar. Farligt, sa de men jag tyckte det verkade överdrivet, jag. Solen sken ju!

På Ödsmålsbron förstod jag.

Skärmavbild 2015-12-04 kl. 23.58.03

Klicka på bilden för att se filmsnutten

På Dingle väntade kontrasterna på skolans lilla julmarknad, där djuren stod i centrum.

Hemma låtsas vi att köket är klart och pimpar med blommor och adventsljusstake.

12355180_10153819620948420_258186039_n

Sedan måste jag ju berätta att fascinationen för vädrets makter kan tränga sig fram bara för att Murviel finns, för även om det kan storma för allt vad tygen håller därnere med, så kan luncher avnjutas ute i solen också i december när vädergudarna är nådiga. Det kan man inte här. Fastän det pratas om värmerekord.