Taggar

, , , , ,

IMG_2636

Det är lördagkväll. Ännu en roadtrip med jycken är avklarad och vi har stängt in oss i båthytten, Wilda och jag. Lilla pälsen har fått kalkon till kvällsmat och snusar lyckligt med buken i vädret på sin bilfilt i en gigantisk biabädd.

IMG_2639

Jag har fått glada tillrop i mobilen längs med min rutt och en och annan som kanske tycker att jag är smått galen som ger mig iväg solokvist genom Europa.

Igen.

Det börjar bli några gånger nu och jag tycker inte själv att det är särskilt märkvärdigt. Både autorouterna i Frankrike och autobahn i Tyskland sträcker sig mil efter mil med aires och autohofs för trötta chafförer spridda längs med rutten.

Vet inte om jag skall känna mig smickrad över omtanken eller kränkt av att förväntas vara i behov av skydd...?

Vet inte om jag skall känna mig smickrad över omtanken eller kränkt av att förväntas vara i behov av skydd…?

Det känns aldrig som om det är för långt emellan dem. Maten är förstås oftast ganska trist men det finns undantag och vid det här laget har jag hittat mina favoriter. Eftersom hunden är med, har någorlunda trevliga promenadstråk prioritet. Pälsdjurets toalettbestyr kräver de rätta omgivningarna, eftersom hon inte gärna vare sig drillar eller släpper högar på hårt underlag. En sätter liksom inte ner rumpan var som helst.

Tyska snöhögar är finfina att både gnufsa nyllet i och att skita på!

Tyska snöhögar är finfina att både gnufsa nyllet i och att skita på! Att smaka på den är förstås ett måste. Snöhögen, alltså.

De egna piffiga skinkhalvorna är för övrigt något krävande de med. Och här, håll i er, avviker jag i min frankofila vurm och skickar priset för bästa dassen till de tyska autohoferna. Frågan är om en kan älska offentliga porslinsfåtöljer? Isåfall älskar jag de tyska. När du sveper med handen bredvid spolknappen, så åker toaringen in i cisternen och kommer ut igen desinficerad och fin. Det är nästan halleluja på den! Jag har snudd på varit lite frestad att ta fram kameran och fotografera härligheten men det får ändå finnas gränser för vad en bloggläsare skall behöva utsättas för, alldeles utan att vara beredd på vad som poppar upp på skärmen.

Vad så med de franska? Hål i golvet på rastplatserna som bara har picnicområden och små toahus, så de går bort. Krislägen som kräver besök på sådana faciliteter uppstår icke. Inte en chans.

Och på de stora rastplatserna med fullservice, då?

Rent, modernt och välskött, för det mesta men av någon anledning finns sällan någon sittring. Finns oftast inte ens fästen för dem… Men det är nittio mil mellan Murviel och Heidelberg, så ja, ni förstår.

Sverige har i alla händelser mycket att lära av både Tyskland och Frankrike vad gäller service efter de stora vägarna. Det är en säkerhetsdetalj som jag är övertygad om räddar liv, eftersom det är så lätt att svänga in på dem och eftersom de är fullt ut anpassade efter stressade bilister.

Sedan skall vi inte glömma alla uppmaningar på skyltar ovanför vägbanan. I både Frankrike och Tyskland. Ofta har de en humoristisk udd.

”Glöm inte att ta paus varannan timme” uppmanas du upprepade gånger genom Frankrike. Ungdomar påminns om att familjen vill att de skall komma hela hem. Jag får plötsligt se mitt registreringsnummer i stora orangea bokstäver ovanför mig.

– Vad nu, tänker jag, och ser sedan att skylten tycker att min ”vitesse” skenar en aning. Så bromsen tas i bruk och sedan kör jag lugnare.

Tyskland är mindre high tech, så där är det istället banderoller som uppmanar till försiktighet och som påminner oss bilister på de fria farternas vägar om det ansvar vi har för våra medtrafikanter och att vi skall visa hänsyn. Också här påminns vi om att nära och kära väntar på oss och vill att vi skall komma helskinnade fram.

Min älskade, allra finaste mamma är alltid orolig när jag är ute och far. Det innebär att hon tvingas vara orolig ofta, så det är till henne jag hör av mig allra först när jag pausar och när jag kommit fram. Det är fint att vara 54 och att ha en mamma som oroar sig för en och som måste hållas uppdaterad.

Jag är fortfarande någons barn.

Tänka sig.

Jag vill också bli över åttio och uppleva ynnesten att få oroa mig för mina 50+ barn.

Så jag lovar att köra försiktigt också nästa gång det bär iväg. De får lova att göra detsamma, älsklingarna.