Nu ramlar den på plats, planeringen för mina tre uppdrag under våren…

Varje dag är uppbokad – med reservation och flexibilitet för eventuella ändringar, förstås – och frihetskänslan är monumental. Det kan tyckas motsägelsefullt men är en förutsättning för att jag skall hinna med det jag vill utan att riskera dubbelbokningar. Det kommer säkert att hända ändå men förhoppningsvis inte så ofta.

Mamma får äntligen plats och lillprinsen. Och dagar på Tjörn.

Allt har dagar markerade i kalenderns årsplan. En old school filofaxkalender som jag dammat av och tagit i bruk igen. Den ger mig bättre överblick än telefonkalendern. Penna och papper; det är grejer det! Dagarna kan dessutom utan större åthävor byta plats med varandra – jag skriver med blyerts;)- för det är trots allt inte alltid som tillvaron tillåter att en sådan detaljerad planering får vara ifred. Jag vet ju det. Det finns mycket som kan stöka till det. Men jag är beredd. Så beredd jag kan vara.

Inte mindre än tre resor till Murviel är bokade i vår; inte långhelger, utan veckolånga resor som är fyllda med planerat arbete. Behovet av ledighet är nämligen inte alls lika stort som behovet av att kunna dela min tid mellan de platser som får mig att må bra. Jag har bokat resorna utan att som alltid tidigare oroas över att de inte skall ses med blida ögon eller att jobbet skall ställa sig i vägen utan att jag haft någon möjlighet att styra över det. Jag har moloket fått ställa in, korta av och skjuta på planerade resor ganska många gånger de senaste åren.

Men nu styr jag över min egen tid. Jag anpassar förstås efter de behov som uppdragen har men eftersom bara ett av dem kräver regelbunden fysisk närvaro och de andra två kan utföras var som helst ifrån, åtminstone under de kommande månaderna, så är inte den anpassningen särskilt besvärlig. Logistiskt krävande, kanske, men hanterbar.

Alltså bär det iväg till Murviel i början på mars för en smygpremiär på säsongen. Biljetter är bokade med Norwegian till Barcelona och sedan tåg till Béziers på nedresan. Ett litet bekymmer när jag skall tillbaka till Sverige igen har jag, eftersom inga tågavgångar från Béziers passar med mitt tidiga eftermiddagsflyg från Barcelona. Jag får kolla upp bussarna eller i värsta fall ta en övernattning på flygplatsen natten innan. Det löser sig. Det har det hittills alltid gjort.

Med första murvelresan inom räckhåll vaknar livsandarna. Jag pratar planer med Maison de deux, skriver till Alexandre om datum för poolöppning,

och funderar över en bättre yta för matplatsen invid poolen. Där skall fina bordet, som Maison de deux tillverkat, få inta hedersplats:

Funderingar över Projekt kök stångar sig också fram men det får ta sin tid och får nog trots allt vänta till minst efter sommaren.

I huset på ön letar sig vårvintersolen in genom fönstren, som är saltkladdiga efter tidigare regnoväder som piskat in från havet. Jag har köpt nya mårbackapelargoner till fönsterbrädan i köket;

kanske är det lite för tidigt men det struntar jag i. Det är lördag. Det är ljust. Kallt, visserligen, men vintern är äntligen dödsdömd. Inte över, men chanslös. Snart är det vår även här.

Och imorgon är det mimosafestival i Roquebrun och därmed är den languedocska våren vederbörligen invigd och välkomnad.

Det ni! Vad ger ni mig för den?!?