Nu är du här ju! Mitt andra lilla barnbarn, Bertils lillebror! Och jag – jag är dubbelmormor!

Ännu en gång är jag är så där sprittande glad som jag var för tre år sedan och så otålig att jag vill åka till dig och din bror meddetsamma. Fast jag får vänta till imorgon.

Två små bröder – tänk så fint!

Jag har stickat en tröja till dig också, precis som jag gjorde till din storebror, när vi gick och väntade på och längtade efter honom. Din är röd och har en luva med tofs, eftersom det snart är jul. Din tröja har inte färdats genom Europa som storebrors gjorde. Istället stickade jag fram tankar på dig med västkustvindar vinande runt knuten. Med fantasier om dig virvlande runt i huvudet har det gått bra att stå ut med nästan vad som helst. Till och med regn på tvären!

Jag har fantiserat om hur du kommer att se ut när du har den på dig, lurat på om det också på ditt lilla huvud växer massor med hår och för min inre syn har jag manat fram bilden av kloka outgrundliga bebisögon som ser sig yrvaket omkring.

Under många timmar satt jag på kvällen den 20 november med telefonen bredvid mig och hoppade högt vid varje pling och med fjärilar i magen tittade jag på skärmen och hoppades att nu, nu är han nog här! Jag har längtat efter dig, förstår du och trots att du kom några dagar tidigare än väntat, så kändes timmarna efter att din mamma och pappa farit iväg till BB evighetslånga, innan den första bilden på dig dök upp en kort stund efter att du fötts.

Inte kunde jag gå och lägga mig, trots att det var mitt i natten!

Sova var inte att tänka på!

Och när jag fick syn på dig i din BB-balja, då grät jag visst. Vuxna gör det av glädje ibland, förstår du. Och av lättnad, för det blev några timmars spänd väntan på dig, nya, älskade barnbarnspojke!

Tänk så många äventyr som väntar på dig och tänk så många vi är som skall älska dig, sätta plåster på dina skrubbsår, ängsligt vaka över dig när du springer omkring med din fina storebror och igen och igen skall vi berätta för alla som gitter höra, vilka alldeles särskilt fina små pojkar ni är.

En liten skatt till är du. Lilla, lilla älskade du!

Och Bertil, din storebror; du skall se att han kommer att sjunga många fina sånger för dig, för han kan så många, och han sjunger så vackert. Om du ber riktigt snällt kanske han till och med kan tänka sig att lära dig några av dem?

Så kan ni chillaxa tillsammans, för det är han också bra på. Ingen kan mysagosa som storebror!

Fast du får kanske se upp så att han inte i ett obevakat ögonblick knycker din myspöl, för den var ju trots allt en gång hans…

Elefanten har för övrigt också fått syskon, kanske vi skall berätta! Han har fått en elefantlillebror och du, minsta söta människoprins, har fått en alldeles egen elefant. Det tror jag att Bertil tycker är rättvist. Och helt nödvändig rekvisita när det är dags för brorsornas framtida mysstunder tillsammans.