Idag bar det av på biltur. Från Murviel for vi via Cessenon och Berlou, upp över bergen via Vieussan till Roquebrun. Det tog sin tid, för vi blev tvungna att stanna stup i kvarten, eftersom vyerna tog andan ur oss.

Nu är det ju inte så att vare sig jag eller mitt sällskap inte förut sett de där blånande bergen, den skummande floden eller vinodlingarna som klättrar omöjligt i den karga skifferstenjorden.

De har iallafall samma hisnande effekt varje gång, de där vyerna.

Vädret härnere är fortfarande inte alldeles stabilt men värmen, när den tar i, är ändå av en helt annan kaliber än vid hemmet norrut. Inte lider jag dock så särskilt av att solen stundtals beslöjas, för det är så vackert ändå. Bilderna kan förstås aldrig göra landskapet full rättvisa men kanske kan de ändå kittla bara en aning och hinta om hur spektakulärt det är när vyerna dyker upp bakom varje krök på de smala och slingriga vägarna? Bildkavalkad från dagens utflykt följer därmed här:

Ett beslöjat Mons Caroux

… och samma fantastiska berg igen

Den gamla bron över L’Orb i Vieussan…

… med ett makalöst B&B alldeles vid flodkanten

L’Orb

Åt gjorde vi förstås även idag. En tvårätters med utsikt över den brusande floden på Le Petit Nice i Roquebrun fick det bli;

Lunchutflykt med Örnen i maj 2018

Grönskan är intensiv överallt, det blommar ymnigt, bina jobbar för högtryck,

och på vägen hem tvingades vi till ett sista stopp för att försöka fånga både vallmo och hemby i samma bild…

Allra finaste Murviel!

Till slut – för timmen är sen! – vill jag bjussa på en vacker port och en kvarglömd(?) hatt;

Bon nuit, kära ni!