… under mina två första semesterdagar på plats i Murviel?

Facetimeat med prinsarna. Obviously.

Inspekterat ägorna en första vända – check på den. Det blir fint med nya stenläggningen, konstaterar jag, men de tre nya trappstegen är både en aning för höga och ojämna, så de måste troligen åtgärdas, trots att de är fina och ser ut som om de alltid funnits där. Bertrand har öga för trädgårdsdesign och har fullt ut greppat vilka vi är och hur vi vill ha det, så vi får fundera på hur vi skall göra ett tag till. Medeltida trappsteg är ju ofta en smula hejochhå, så varför inte?

Älskar ändå det grova gruset och hur Bertrand gjort små murar för att dela av och skapa små trädgårdsvrår i den tidigare så dystra och mörka entrén till trädgården. Nöjd med valet av stenläggning är jag också, trots att jag funderade över om stenarna kanske skulle bli för ljusa. Nu när jag ser dem på plats, är det just det faktum att de är så ljusa som gör att jag tycker att det blev så bra.

Så vad mer har jag ägnat mig åt?

Jag har simmat, slurpat gazpacho till lunch och konstaterat att jag har lite att fixa med, trots att tjugofemåringarna lämnat efter sig ett renare hus än det jag lämnade i maj. Tack, älskade Susanna, Erik, Lovisa &co, för att ni tagit hand om murvelhuset så bra! Huset känns faktiskt alldeles rödkindat lyckligt just för att ni varit här.

Så har jag förstås umgåtts. Comme d’habitude.

Missat ett aprés travail i en av grannbyarna för att det var så skönt att guppa i det turkosblå har jag också gjort. När jag kom till lilla torget i Autignac, hade de flesta redan hunnit därifrån men några hade stannat kvar för att äta middag, så jag slog mig ner och åt en ganska ledsen biff med måttligt krispiga pommes frites till. Men sällskapet var trevligt så det gjorde ingenting.

Ja, kära nån, så fullständigt navelpilligt ointressant och alldeles ljuvligt det är att var här!

Nämnde jag att den languedocska sammetsnatten omslutit mig två kvällar i rad? Igår, på terrassen, med tänt ljus och svart natt, lyssnade jag på prasslet i trädens lövverk, till cikadorna, som till slut upphörde med sitt gnisslande när temperaturen sjönk och på annat djurliv i den mörka vegetationen i kvällsträdgården. Bara lite kusligt, till slut, och voleten vid köksingången stängdes mot nattljuden.

Myrorna har byggt bo i trappbelysningen igen och kortslutit elen. När jag är ensam i huset, blir den trolska trädgården väl så mystisk och då är det skönt att dra sig inåt.

Båda de första kvällarna har det dessutom både åskat och regnat men det har bara känts uppfriskande. Och egentligen är det väl alldeles idealiskt att det efter en varm och solig dag kommer en rejäl skur?

Klicka på bilden för lite regnoväder!

Nu bär det snart av till en skrotnisse uppe i bergen. Nathorstarna guidar, som tur är. Har ingen aning om vad för slags järnskrot jag inte visste att jag behövde, så det här skall bli spännande. Fortsättning följer, kanhända.