Etiketter

,


Blixtvisiten går mot sitt slut. All tvätt är tvättad, sorterad, omsorgsfullt vikt och tillbaka i linneförrådet igen. Kyl och frys är rensade, köket fejat och huset är därmed redo för ett par månaders solitär tillvaro.

Stormen, som låg kvar som ett grådaskigt duggregn när jag landade i tisdags,

lämnade halva trädgårdens lövverk på terrassen, i poolen, runt poolen, på de grusade ytorna, i trapporna och på den nya stenläggningen.

  • Det har visst regnat lite…
  • En ny liten planta vid bignonen
  • Sliriga rester av bignone, lagerblad och akacialöv
  • Stormsmuts och blöta på terrassen
  • Löv,
  • mera löv,
  • Och massor med löv runt illa åtgången rottingmöbel

Dörren till förrådet under terrassen har återigen svällt av fukten från det läckande nya takutsprånget,

Trista ränder på fasaden…

där anslutningen mellan takpannor och terrassgolv lämnar en del övrigt att önska.

Vackert men helt verkningslöst tak

Därinne bakom den fuktangripna dörren finns både lövblås och högtryckstvätt och eftersom det är lögn att rucka på den, har jag istället spolat med vanlig slang och borstat med piasavakvast. Det tog fyra och en halv timme men det blev fint.

Skall jag se positivt på saken, var det en kontemplativ sysselsättning och solen både värmde och sken. Dysterkvisten i mig och som ibland visar sitt fula och ovälkomna tryne, väser dock irriterat, att det var då själva den lede att inte saker och ting kan åtgärdas och sedan vara bra. Fungera som det var tänkt, liksom.

Det är förresten inte bara sagda dörr som reagerat på fukten; det har också trädäcket vid poolen gjort.

Eländigt franskt virke och en riktigt dålig idé i fin kombo…

Brädorna bågnar bortom all räddning och vi kommer att behöva göra om alltihop. Det var flera runtom oss som skakade på huvudet när vi la plankor direkt på backen men jag tänkte att det nog ändå skulle hålla några år, iallafall.

Fel av mig.

Det ser för jävligt ut.

Det hamnar tillbaka på vår to-do-list.

My bad.

Men bignonen blommar för glatta livet,

stenläggningen är superfin och den nya omgjorda trappan med fyra steg istället för tre smälter in i omgivningarna och ser ut som om den varit där alltid.

Och torsdagskvällen bjöd på middag al fresco hos Maria H med tända ljus, smarrig pasta med musslor, bubbel från Limoux och grannens upplysta pool som backdrop.

Det senare fick vi be dem om, för ambiencens skull, vilket de genast ackommoderade.

Och det är precis här som kontrasten så här års blir som störst mellan hemmet på ön och vårt sydfranska viste; storm och naturens råa krafter ena dagen och vindlande samtal i ljummen sammetskväll nästa.

Och bad! Jag tog vad jag trodde skulle bli årets sista simtur idag,

men bara en kort stund efter att jag stigit upp, fick jag hoppa i igen. Det blev så väldigt varmt i solen, nämligen.

Det är 19 oktober. Jag badar. Sitter i blöta badkläder och torkar. Stickar på sagotröja nummer två. I solen.

Just sayin’.