Etiketter
… är dagar tillbringade med dem som betyder mest. Om det dessutom råkar vara på en plats som också den är betydelsefull, ja, då blir det svårslaget. Också trots att vistelsen inleddes med en lättare montesumas för egen del.
Vännen Å tyckte att första blogginlägget dröjde, så nu när Sus behöver titta på en märklig film, väljer jag att titta med ett halvt öga på den medan jag bloggar. Jag är alltså på plats i Murviel sedan i tisdags kväll och plockade upp Sus på garen i Béziers på vägen från flygplatsen;
Den lilla loppan tog hand om familjens flygskam och satte sig på tåget i London för vidare färd mot Murviel – med en rejäl packning på ryggen, dessutom. Med den promenixade hon omkring i Paris i några timmar och mellan stationerna innan det ljuvliga nyllet några tågtimmar senare visade sig i stationstrappan i Béziers.
Lycka i sin renaste form!
Nu har vi plugg- och jobbstuga om dagarna,
och bryter av med andra aktiviteter emellanåt. Jag spolar terrass medan Sus yogar,
och idag tog vi premiärdoppet i den 29-gradiga poolen, trots att vädret inte bjöd på särskilt behagliga temperaturer. Himla bra för både humör och arbetsmoral!
En varm dusch på det och vi var redo för en miniutflykt till nya My bio shop (fånigt namn men bra butik) i Thézan. Den var en humörhöjare den med! Här fanns en massa godsaker och ett digert utval av sådant som veganer och vegetarianer gärna vill ha i sina förråd. Här hittade jag också äntligen mängder med gott thé, müesliingredienser i lösvikt, tofu i alla möjliga varianter och pastasorter i sådan mängd att beslutsångest hotar.
Påse hade jag förstås glömt att ta med och de som var till salu kostade 3 euro och då blev jag snål. Men här snackar vi miljötänk, så raskt pekade kassakvinnan på en stapel tomma kartonger och föreslog att vi kunde packa i en av dem istället. Hur smart som helst, tyckte jag; vi slapp köpa dyr kasse och butiken fick ett emballage mindre att ta hand om!
Kanske skall jag trots allt nämna att det ändå var en smula dyrt, åtminstone jämfört med SuperU. Jag tänker ändå bli stammis, eftersom jag här hittade sådant som varit svårt att få tag på tidigare, så ett riktigt bra komplement till det befintliga utbudet tycker jag att den lilla butiken är.
Vi for sedan hem därifrån med vår låda full med godsaker och väl hemma, fixade Sus granola, efter ett recept hon fått av släktingar i London. Jag blev så till mig att det förstås fick bli en konstfärdig bild på resultatet av granolaambitionerna; voila! en burk ljuvlig mix i snygg glasburk mot softad bakgrund på terrassen:
Verkligheten?
Det var visst någon som fotograferade mina christina-schollin-wannabe-influencer-ambitioner och som därmed effektivt exponerade fåntratteriet.
Fast medge att det ser gott ut? Granolan i glasburken på den konstfärdiga bilden, alltså?
Längtar till morgondagens frukost!
#denbästaavdagar
Det är så härligt att läsa dina inlägg jag ser alltid fram emot dom, främst dom om Murviel. Där har du uppnått precis det jag drömmer om. En plats för familj och vänner att samlas vid under blå fransk himmel. Imorgon åker jag ner till ett hyrt hus i Saint Genies med min familj. Det ska bli så härligt, har längtat så efter att tillsammans med hela familjen få besöka Languedoc igen. Ska bli intressant att se om jag blir lika förälskad som tidigare i detta landskap. Är rätt säker på att de kommer att bli så. För nu får jag kanske också se wisterian, blåregnet blomma. Tack för tipset om butiken My Bio, döttrarna är vegetarianer så dit åker vi nog. Ha en skön påsk. /Karina
GillaGilla
Åh, tack snälla för fin feedback och välkomna ner till Languedoc! St Genies är en söt liten by, så där kommer ni säkert att trivas.
Har ni tur, blommar wisterian fortfarande när ni kommer.
Och jo, murvelhuset har blivit just den tummelplats för familjen som jag hade hoppats att det skulle bli – till och med i ännu högre grad än vad jag föreställt mig!
GillaGilla