Etiketter
Igår.
Idag är det mulet
Men värmen har kommit till slut, låt vara ackompanjerad av en och annan sval vindpust; jag befinner mig trots allt på västkusten och vindarna från ett ännu så länge kallt hav går inte att helt bortse från.
Min torsdag började på en nyligen inredd badrumsbalkong och där blev jag kvar långt efter att solen vandrat iväg bakom husknuten och lämnat balkongen kvar i skuggan. Jag har aldrig tidigare suttit på den här balkongen, trots att jag med jämna mellanrum umgåtts med huset den sitter på i tjugo år nu. För några år sedan fick den ny trall men eftersom jag ägnat det mesta av min lediga tid de senaste åren till att kuska runt, har varken tid eller ork funnits att ta tag i det. Jag har sneglat på den där den legat i slösande sol varje vårmorgon och nog tänkt att det vore fint att ha en liten hörna där alldeles ifred. Men det har som sagt stannat vid tanken.
Rengjord och i väntan på fix…
Nu står där till slut en otroligt skön däckstol och ett ändamålsenligt brickbord skuggat av ett sällsynt snyggt parasoll från blågula varuhuset och jag frågar mig varför jag inte tagit tag i detta tidigare!
Det är faktiskt helt ljuvligt.
Morgonkaffet…
Fåglarna ger hals, humlorna letar sig fram till mina späda lavendlar och jag är helt ensam tillsammans med dem.
Top of the world.
Jag, fåglarna och humlorna.
Resten av miljön runt huset fortsätter att vara ett work in progress som också det sakta men säkert tar form.
Det är oerhört tillfredsställande och en av de få positiva saker coronakrisen fört med sig.
Söderläge och frukostplats
Västerläge för eftermiddagshäng
Men sakta öppnar sig världen igen och jag ser mina languedocvänner röra sig i allt vidare cirklar. Till och med bortom och förbi landsgränser. En försiktig plan att i slutet på nästa vecka sätta mig i min bil och susa österut till prinsfamiljen tar form. De hårt arbetande, hårt ansträngda päronen behöver länge efterlängtad avlastning och jag behöver träffa mina galet efterlängtade, högt älskade prinsar.
Det är en avvägning, naturligtvis, och jag funderar över hur det skall ske på ett så tryggt sätt som möjligt.
Och Murviel i sommar?
Hoppet lever men jag kommer ödmjukt att följa de direktiv och rekommendationer som ges. Att träffa dem som betyder allra mest kommer först, Murviel i andra hand.
Trots allt.
