Ur skåpen kommer alla pennor, solglasögon, Iprenförpackningar och nycklar.
Blommorna ställs tillbaka på sina platser, ringklockan skruvas fast på ytterdörren igen och fönster, dörrar och karmar torkas av. Nycklas sätts i skåpslås igen och fågeln som pappa täljt har fått flytta tillbaka till fönsterkarmen.

I köket surrar diskmaskinen.
Från tvättstugan hörs tumlare och tvättmaskin.
Sängarna är bäddade och sovrummen vädrade och dukarna har flyttat tillbaka till borden.
Ordningen är återställd
De har åkt.
Det är tomt.
Skönt en kort stund, sedan trist och jag ägnar mig åt att sakna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ringer några jobbsamtal.
Skriver ett par sommarbrev som måste iväg innan vi åker och ringer Emil. Han har annat för sig.
Jag tar fram min stickning och sätter mig i solen,

för minsann mojnade inte vinden, minsann kom inte en relativ värme tillbaka samma dag som de åkte.
Västkusten har därmed förstärkt sitt rykte som platsen sommaren alltsomoftast glömmer.

Sönderblåst utelampa…

Och det är ju synd, framförallt eftersom det i ärlighetens namn bara nästan stämmer.
Om några dagar åker vi söderut, som sagt.
Det känns nästan overkligt.