Ja, kära nån! Imorrn är det hemfärd. Jag som nyss både for och kom. Inga utflykter har jag gjort, bortsett från marknaden i St Chinian, några apéroer hos vänner och några turer till diverse affärer. IKEA, Leroy Merlin, Brico Depo och förstås SuperU. Det skvallrar om att det är huset och trädgården som varit i fokus, liksom jobb och förra veckans fransktenta. Inte har jag spatserat i byn heller, så det får bli bot och bättring med den saken när vi är här nästa vända.
Som vanligt får jag för mig att jag inte hunnit med någonting men det är förstås inte sant. Jag blev bara inte klar med allt jag föresatt mig.

Poolhuset är stängt, alla dynor är inhämtade, poolen har fått täcke, det är bortplockat låst, städat och förberett för småttingarna om några veckor. Allt är tvättat, vikt och inlagt i skåp och lådor men gästrummen hann vi inte få ordning på och inte skafferiet i köket heller. Vi hinner det. Sen.

Men jag hann bada. Träna i det mjuka, förlåtande vattnet och jag hann sitta halvt nedsänkt i poolen varvat med läsning i skuggan.

Och jag hann njuta av växtligheten och allt det som fångar min uppmärksamhet i den långa trappan mitt i trädgården.

• 

• 

• 

Jag älskar den där trappan, i skuggan av träden förblir stenarna svala och den är både självklar och magnifik. Som om den alltid funnits där.

Det har blivit för varmt för lilla Stina nu, så hon drar sig in i svalkan i stora huset. Det blir varmt om tassarna och pälsen är tjock och det är svårt att hitta svalka ute mitt på dagen när man inte badar. Alltså fick Stina bada. Inte frivilligt men när hon kommit upp ur vattnet, gick hon runt och sniffade på vattenytan, tittade länge på vattenglittret och såg ut som om hon funderade på att hoppa i igen.

• 

• 

Men hon avstod.
Jag tog ett tidigt kvällsdopp, åt gårdagens pesto med linguine till middag och gulpade i mig ohemula mängder citronvatten. Nu vill jag aldrig att kvällen skall ta slut. L har gått och lagt sig – han skall köra långt imorgon – Stina sover vid mina fötter och jag låter sammetsnatten svepa sig runt mig. Ljusen i glasburkar flämtar på sitt sista innan de ger upp. När de slocknat tar jag med mig burkarna in och går och lägger mig. Jag hoppas att de inte ger upp riktigt än …