Det börjar tära en aning att trampa runt i kaos. Jag har visserligen semester från mitt lönejobb, men måste ägna en del tid åt mitt lilla företag den här veckan. För de sysslorna behövs uppkoppling och i det fina huset vi får låna finns inte det för tillfället. Alltså ser ”kontoret” ut så här:

Det är ganska dammigt, med jämna mellan­rum luktar det från produkterna som används och ytterdörren är en veritabel svängdörr med alla som kommer och går. Igår märktes en viss stress hos oss alla. Vi tappade en dag. Det blir så när kommunikationen inte alltid är klockren – vilket är ganska klassiskt och i sig inte något att yvas över – i kombination med att deadlines skall hållas åt alla håll och kanter. Vi har själva en skarp deadline för när arbetet måste vara klart, Gary har sin, Wills gäng likaså och claystone-folket har ett nytt projekt som väntar om hörnet. Sådant kräver seriös logistik och så här långt får jag nog ändå säga att det gått över förväntan.

En annan detalj i sammanhanget är att covid nu släpper greppet om oss och hantverkarna blir nerringda av alla som vill ha saker fixade i husen de inte kunnat titta till under en lång period. Nu kommer alla tillbaka, tillsammans med alla som skall ner och köpa hus eller som nyss har köpt. Det är som en febrilt kokande kittel!

Med allt det som pågår runtomkring mig, går det sådär att behålla fokus på texter som skall författas och administration som skall skötas. Alltså har en viss trötthet lägrat sig. Men humöret är ändå opåverkat. Jag fortsätter att imponeras över effektiviteten och engagemanget och är så tacksam över att ha så duktiga hantverkare i huset.

Gästbadrummet är bara timmar ifrån att vara redo för kranar, hand­fat, toastol och duschvägg,

medan badrum två nu är i fokus. Badkaret har burits upp, duschkaret är under uppbyggnad och väggarna förbereds för arbetet med claystone.

Stora rummet har fått första strykningen färg och blir klart ikväll, sånär som på boxen med rör, som får fixasnär allt rörmokeri är klart.

Imorgon drar jag därför på mig städpaltorna och återställer vårt vardagsrum. Fem månader efter vattenläckan och i god tid inför att säsong 2022 drar igång. Lättnaden över det börjar anas.

Snart kommer även snickare Loubet och byter terrassdörren och köksfönstret.

Och idag kom den nya soffan. Skönt att den är på plats och redo för montering, även om vi verkligen inte behöver ytterligare bös omkring oss just nu.

Vi ser ljuset i änden av tunneln.
Men tramontanen då?

Jorå, den ryckte tag i voleterna vid poolhusköket och knäckte fästet i laduväggen under den blåsiga natten till igår.

Känns tryggt att veta att vi redan har nya projekt som kommer att hålla oss sysselsatta..