… får jag anstränga mig att komma underfund med. Åtminstone innan jag hunnit lämna. Jag hade stunder av grav folkilska igår och var inte odelat trevlig att umgås med. Fredagsmorgonen, som var sval, innebar bestyr med ägorna inför avfärd. Jag svor eder över de taggiga akaciaskotten, som, inser jag nu, snabbt bildar djungel om de får vara ifred.

”Not a good tree”, sa ju Bertrand och jag tittade oförstående på honom. De är fantastiskt vackra, ju! Bara inte i en trädgård vars ägare är måttligt intresserade av ständig skötsel av densamma. Kontrollerad växtlighet, tack, för min del. Eller en trädgårdsmästare som håller ett vakande öga på vad som sticker iväg. En kombination av egna insatser och expertråd med jämna mellanrum passar plånboken bäst. Helt solokvist vad gäller trädgårdsansvar är inte att tänka på – alla års erfarenhet av en svensk trädgård väger lätt. I Murviel får vi ofta tänka precis tvärtom.

Att dra skyddet över poolen och låsa det kändes väldigt definitivt…

men jag tröstar mig med att det alldeles säkert blir några turer till innan det är dags att stänga den för säsongen.

Tvätt har det varit mycket av under den gångna veckan och vi överraskades av ett ordentligt regnväder natten mellan onsdag och torsdag.

En ovanlig syn

Tvätten som hängde ute blev inte särskilt torr då.

Torrt till slut och på nya hyllor

Regnet innebar också något svalare temperaturer – bara 27-28 grader dagtid och ner mot 19 grader på natten. Alltså fick jag dra ett täcke över mig de följande nätterna. Det har inte behövts tidigare. Nästa vecka skall värmen enligt uppgift vara tillbaka igen, så då är ordningen återställd och S & vännerna får några sköna dagar. Huset är ensamt bara över helgen, sedan får det sällskap igen.

Fredagen avslutades med en apéro hos bygrannar K och M med efterföljande middag hos Outi och Magnus på Chez amis i Causses et Veyran.

Solen går ner över vinfält och björnbär

Mowgli – eller är det kanske Baloo – tittar längtansfullt på middagsgästerna på Chez Amis

Föredömligt alltihop och inte gör sådana aktiviteter hemresan enklare – det går att vänja sig vid trevligheterna.

Fast det finns bra saker med att lämna Murviel också. Faktiskt. I soffan på sjätte våningen med en självsanerad dator i knäet njuter jag av E:s sällskap. Han har besök av aberdeenkamrat och det är hur trevligt som helst. Middag med föräldrakollektivet stundar om ett par dagar, och  L och hunden bilar imorgon upp från Tjörn, där de tillbringat några dagar. J finns alldeles nära och om några dagar åker jag till mamma.

Hur härligt är inte det?

Hej, hörrni, jag är hemma nu. Har ni saknat mig?

Sedan har vi det här med abstinensen…

Den är avhjälpt nu. Införskaffade direkt efter att jag passerat säkerhetskontrollen på Skavsta, faktiskt. Det är ju lördag. Bon weekend!