Etiketter
Garanterat snöfri jul – sorry stora lilla A!
Julväder
16 söndag Dec 2012
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset
Kategoriarkiv: Murvelhuset
Faror lurar i trädgården
17 onsdag Okt 2012
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset
Etiketter
Murvelhusets första gäster i våras var systrarna A, då fem och sex år gamla. De var på upptäcktsfärd i trädgården och for fram och tillbaka, badade i poolens sextongradiga vatten, hittade stenar och for upp och ner för alla trapporna. Jag såg trädgården med nya, yngre ögon och kunde konstatera att den bjuder in till alla möjliga sorters lekar. Lite orolig var jag för det vingliga trappräcket utanför köksdörren på husets baksida men kände mig i övrigt ganska lugn.
Ända tills vi hörde dem hojta glatt att vi skulle komma ut och titta på kojan de hittat och vi stack ut huvudena genom dörren bara för att se dem hoppa jämfota på brunnen. Iskyla spred sig under min huvudsvål men jag försökte behålla lugnet och bad dem försiktigt kliva ned igen. Ett ”varför då” avfyrades men de slutade hoppa och gjorde som jag sa och jag kunde andas ut.
Förra veckan möttes jag av denna syn när jag klev in genom den rostiga trädgårdsgrinden:
Brunnslocket såg inte helt pålitligt ut i våras heller men att det var riktigt så gistet förstod vi inte. Nu törs jag inte tänka på hur farligt det var när de hoppade där i våras.
Snickare Loubet har därmed fått en ny uppgift, för med en sådan brunn kan vi inte ha småttingar springande i trädgården!
Hur blev det nu med taket?
15 måndag Okt 2012
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset
Etiketter
Betraktelser från hemmahorisont, cement, dåligt tak, kalldusch
Jo tack, något av en kalldusch har vi fått till slut, efter en lång rad både snabba och skickliga leveranser utan otrevliga överraskningar. Idag kom nämligen offerten från takläggaren – sexton europeiska långschalar vill han ha och det är inte något vi i det här läget snyter ur oss utan viss vånda. Att behålla ett dåligt tak är förstås inte ett alternativ, så det blir nog till att bita i det sura äpplet. Takläggare Campo menar att taket, som jag, efter samtal med Ewa på Franska Hus, fått klart för mig lades om till hälften när förre ägaren köpte huset i början på 2000-talet, har lagts med för kraftig cement. Effekten har blivit att rörelser i huset, bland annat orsakat av trafiken ute på gatan, har fått flera takpannor att spricka. På bilderna syns att takkuporna är relativt nya men vem har lagat med gaffa-tejp och varför växer det grenar ur takpannorna?
Jag kan inte avgöra själv hur nödvändigt det är att lägga om hela taket men jag har ingen anledning att misstro Campos bedömning. För säkerhets skull ska vi dock ta in ytterligare en offert innan vi låter startskottet gå.
En liten ljusglimt är dock att det också för detta arbete går att använda ”Le rot”, vilket förstås är en lättnad. Jag försökte en bra stund att lista ut vad Le rot är för någonting med hjälp av google translate. Röta, föreslog google men det stämde inte alls med resten av kontexten men sedan insåg jag att detta rörde sig om det svenska ROT, som blivit ett så välkänt begrepp härnere att det letat sig in i vokabulären. Se där ett stycke modern språkhistoria om nylån från vikingarna i norr!
Och nu blir det reklam!
13 lördag Okt 2012
Posted in Murvelhuset
Etiketter
Onsdagens middag åts på Le Garde-Manger alldeles vid infarten till Murviel. Där blir man inte besviken heller och vinet som serverades där fick oss att ta en tur till vingården som levererat det. På smala, slingriga vägar vid grannbyn Thézan tog vi oss genom vinfälten fram till Domaine de Ravanès, där en skylt på dörren uppmanade oss att ringa, om vi skulle vara begivna på lite vin!
Den detaljen tog dock två hårt arbetande medhjälpare hand om, när de fick syn på oss lätt vilsna tanter från Sverige. De kallade snabbt på patron och fortsatte sedan arbetet med att skyffla skalmassan från det blivande vinet efter macerationen.
Luften var tung av jästa vindruvor och i rännstenen flöt vin istället för vatten.
Vi tittade fascinerat på medan vi väntade på patron själv, monsieur Benin d.y.
Så kom han till slut och trots att det är hektiska dagar för en vinbonde så här års, tog han sig tid att ge oss en degustation på alla de viner som tillverkas på gården.
Vi förklarade att vi smakat hans vin på en restaurang i Murviel och det gick inte att ta miste på att monsieur var mäkta stolt över att hans vin imponerat på oss. Han berättade vidare att han till slut efter mycket lobbande och en hel del red tape lyckats sälja ett av sina finare viner till svenska Systembolaget.
Förhoppningen är naturligtvis att vinet, sitt höga pris till trots, skall innebära att bolaget också vill köpa in de mer vardagliga vinerna för att få upp försäljningsvolymen.
Vi håller på med vår degustation så länge att också Benin Sr ansluter och vi lovar att tala oss varma för de ädla dropparna. Raskt hämtas en butelj modell större och far och son poserar glatt för den bild jag lovar att lägga ut på min blogg. Låt mig alltså få presentera Msrs Guy et Marc Benin, stolta vinmakare i soliga Languedoc:
Den vackra gamla dörren, del 2
12 fredag Okt 2012
Posted in Murvelhuset
Så här såg det ut i förmiddags, 11.00:
Med andra ord är dörren åter på plats, med de fuktskadade delarna utbytta och fixade. Nu saknas bara lite lasyr, sedan är dörren fin igen men utan att patinan för den skull gått förlorad. Imponerad, ja det blev jag igen, för fort går det och bra blir det!
Arla hantverkarmöten
12 fredag Okt 2012
Posted in Murvelhuset
Etiketter
dörr, keramiska hängrännor, Snickare Loubet, tak, taklläggare Campo
Jag fick gå upp tidigt igår imorse för att ta emot Monsieur Campo, som skulle inspektera hängrännorna och taket. Monsieur själv var uppe och sprang på vårt höga tak utan säkerhetslinor och med bara en enkel stege vaktad av hans unge assistent. Campo visade mig sedan bilder på spruckna takpannor och förklarade att keramikrännorna är gamla och inte så charmiga som de ser ut. Lägga om hela taket är vad han föreslår att vi gör. DET kostar säkert nästan ingenting alls! Vi får kolla med en takläggare till, för säkerhets skull.
Lite senare dök snickare Loubet upp med sina medhjälpare och vi bestämde med hjälp av sambo L på telefon hemifrån Sverige ( mina ynkliga nyfunna franskkunskaper räcker inte långt när det skall pratas byggdetaljer) att vi inte skall kapa dörren för att få plats med carrelaget ända fram till tröskeln, eftersom den gamla fina porten riskerar att se för rumphuggen ut då. Loubet måttade och funderade och for sedan iväg för att instruera sina snickare, som sedan kom tillbaka för att plocka ned dörren för renovering. Gångjärnen fick sågas bort och vi betraktade alltihop från första parkett medan vi mumsade frukost:
Den massiva dörren är inget du tar under armen och går iväg med utan vidare och husets trappor är ganska branta och visst undslapp sig killarna ett och annat stön när de bar ned den till den väntande bilen.
På dörrens plats sitter nu en spånskiva, vars mått är så exakta att den bara var att skjuta på plats. Sådant blir jag imponerad av; den där blicken, exaktheten, effektiviteten.
Meningen är att dörren skall vara på plats i eftermiddag igen, eftersom Monsieur Loubet inte tycker att det är så lämpligt med en spånskiva i dörrens ställe när ingen är här. Vi får väl se.
Cap d’Agde
11 torsdag Okt 2012
Posted in Murvelhuset
Etiketter
Igår gjorde vi en utflykt till havet som blev något mer tidskrävande än vad vi hade tänkt, eftersom jag naturligtvis körde fel när jag nu hade bilen full av gäster som snabbt ville ut till sol, hav och strand. Resan till Cap d’Agde tog en och en halv timme på åsnestigar mellan vinfält och campingplatser istället för normala trettio minuter. Då hade dessutom allra käraste syster uttalat sin beundran för hur bra jag hittade i environgerna och jag hade stolt hunnit svara att jag ju trots allt hunnit köra här väldigt mycket och så att säga numer befinner mig på ”mammas gata”…
Nåväl, högmod går ju som bekant alltid före fall och fram kom vi ju till slut och då hade vi hunnit bli både rejält hungriga och törstiga. De är duktiga på havsmat i Agde, så vi svängde raskt in på en gata med restauranger på rad, bara för att bli bryskt bortviftade, eftersom vi kom försent för lunch. Det där har jag ju egentligen lärt mig; att fransoserna härnere äter sin déjeuner mellan tolv och två och sedan stänger restaurangerna för att hinna förbereda sig för kvällens middag.
Så vi flanerade längs med stranden istället, badade tårna i havet och kryssade mellan de solbadande turister som dröjt sig kvar. Varmt, skönt, lojt och soligt var det.
Till sist blev ändå hungern för svår och vi styrde hemåt igen och hamnade hos en av bagarna i byn, där vi smörjde kråset med spröd quiche och finpizza nersköljt med lite lokalt vin. Civiliserat tycker vi att det var och ställde oss frågan varför lilla byn klarar att förse oss med en lättare måltid när det var så stört omöjligt i eftersäsongens turiststråk. Kanske är det så att vi trots allt är tillräckligt rara fåglar i Murviel för att de inte ska hinna tröttna på oss?
Nu är det natten i Murviel
09 tisdag Okt 2012
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset
Vi lämnade Stockholm halvfyra imorse och mötte upp resten av resesällskapet på Skavsta två timmar senare. Regnet hällde ner, det var becksvart och ett rådjur fick sånär sätta livet till under färden till flygplatsen. Höst är det på allvar hemma nu.
Molnen följde med oss nästan hela vägen ner men när vi klev av planet småfrusna och trötta, möttes vi av sol och ljumma vindar. Lunch blev det förstås på Tavèrne de Léa och sedan säckade vi ihop i den varma eftermiddagssolen vid murvelhuset.
Nu blir det kudden – mer om murveldagar imorgon!
Murvielklotter 