Det har varit en lång resa, bara jag och min bil på franska och tyska motorvägar men nu är jag hemma. Hos hunden och L

Bortsett från en rejäl kö vid Kassel där tre långtradare dundrat in i varandra ,

gick resan genom Tyskland helt planenligt. Kvart över åtta rullade jag in på färjan i Travemünde, lämnade bilen, slevade i mig lite mat och drog mig sedan tillbaka till hytten. Där, med kudden mot örat, hann jag bara precis känna hur trött jag var innan jag fullständigt slocknade.

Sjuttio mil tidigare hade dagsetappen börjat i Heidelberg efter avslutad frukost med E på ett alldeles förträffligt studentcafé:

Vi stack förbi den lilla parken utanför mitt hotell, där E några dagar tidigare gjort följande upptäckt:

Allt hänger ihop, händelser som ser ut som tankar, lustiga sammanträffanden. En montpellierpark alldeles utanför det heidelberghotell E råkar leta fram åt mig – kan det vara så att familjemedlemmarna är precis där de skall vara just nu, trots att vi är en bit ifrån varandra? Skall det tydas som tecken i skyn, rentav? Meant to be, liksom?

Nä, det är väl att dra för stora växlar på det faktum att inte bara mitt utan även min omgivnings ögon dras till detaljer vi inte skulle ha funderat så mycket över för bara ett par år sedan. Jag tillåter mig dock ett aldrig så litet roat leende över dessa sakernas av varandra sannolikt oberoende tillstånd.

Den lugna starten på dagen var klok taktik, insåg jag sedan. Trafiken på autobahn är inte att leka med men jag förstod inte hur koncentrerad jag varit förrän dagsetappen avslutades på färjan, ögonen sved och det började dunka så smått under håret. Då hade jag ändå tagit korta pauser varannan timme, ätit, rätat ut kroppsdelar och uppdaterat oroliga därhemma.

Idag hade jag däremot formidabelt sällskap under resans sista etapp genom Sverige och det var förstås mycket roligare. Finaste gullunge S och hennes E underhöll mig med jazzmusik och historier om livet på Fridhem medan himlen över Vättern färgades blodröd i skymningen.

En snabb middag vid Brahehus hann vi med

och sedan körde liksom bilen av sig själv till Stockholm. Jag bara rattade den lite och tryckte ner gasen.

Nu skall jag krypa ner i egen säng och sova tills jag vaknar imorgon förmiddag. Så blir det sen frukost med tidningar i mängd, lilla pälsdjuret förhoppningsfullt och strategiskt placerad under matbordet och L som läser högt ur sin tidning så att jag kommer av mig i min egen läsning och får börja om gång på gång. Sådan lördagsfrukost tar timmar i anspråk och är något av det bästa jag vet.

Bilen ska få vila sig den också. I flera dagar.