13 fredag Sep 2013
Posted in Utflykter
i dag har vi åkt till stranden där hade vi jättekul och så bada jag och sen plocka jag asssmyket snäckor
och sen åt vi glass det var jättegott sen åkte vi hem och badade vi i poolen och sen kom Claes L och Eva. och sen åt vi mat det blev korv och potatismos och sen såg vi på råttatouille!
09 måndag Sep 2013
Posted in Utflykter
Etiketter
Abbaye de Fontcaude, Compostela, huset fullt av barn, Savon Artesanal de Provence, St Chinian
Bredvid mig på flyget ner i lördags satt alldeles nyblivna skolflickan Alice. Hon skriver dagbok. Varje dag…
Murveldagarna ljuder av barnröster och är fulla av aktiviteter. Så fulla, faktiskt, att det liksom inte riktigt finns tid att blogga. Jag har ju viktigare saker för mig!
Vi badar, fastän lokalbefolkningen tycker att det är alldeles för kallt…
Alice lärde sig dyka idag och hennes var dagens gladaste miner!
Pooltäcket rullas ut för kvällen men vissa dröjer sig kvar…
Fast jag vet inte inte om jag håller med om att det är för kallt. Pooltermometern har fått glädjefnatt, så den kan vi inte lita på längre men nog håller vattnet sisådär 24-25 grader och det räcker till och med för en badkruka som jag.
Vi gör små utflykter:
Vägen till Compostela går förbi Abbaye de Fontcaude. Vi gick varken till havet eller till Compostela.
Bra orienteringsplats på pilgrimsvägen – det kommer mer bilder härifrån i ett senare inlägg
St Chinian fick ett besök igen i söndags och vi luktade på tvålar…
Vackra att se på är tvålarna från Savon Artesanal de Provence
…och jag införskaffade lavendel att stoppa i egenhändigt tillverkade påsar, som vi dock inte har haft tid att ordna med ännu
… medan Agnes planerade för en snar framtid då lurviga torgvantar med djuriskt mönster kan komma väl tillpass
På kvällarna hänger vi i soffan och tittar på film
Bagarn får besök varje dag och med hem följer både baguetter, croissanter och pain au chocolat. De där sistnämnda är alldeles särskilt populära, fast det går också bra med croissanterna när man får bre Nutella på dem…
Olivträdets vissna grenar sågade V av idag
Lättare att vinscha upp roten med lite stam kvar?
Och på min kudde vilar glada gubbar
Vem la den där, tro?
Imorgon bär det av till havs. Får se om jag hinner berätta om det imorgon kväll eller om det får vänta tills jag är solokvist. De är ett sådant formidabelt sällskap, alla underbara ungarna och deras mammor! Så används dessutom datorn som DVD om kvällarna och då är det svårt att använda den för bloggande samtidigt.
10 lördag Aug 2013
Etiketter
English version available at:
Måndag kväll, 5 augusti:
Söndagen såg husets gäster skingras åt alla håll och när frukosten var avklarad och vi vinkat hejdå till alla, for vi till Saint Chinian. Varje söndag är det marknad där och förutom mat säljs även en hel del annat. Vi kom fram ganska sent – strax före tolv – men det var ändå full kommers den tid vi behövde. Vi shoppade loss rejält och kom hem med både korgar, kläder, smycken, hamambadlakan och skor.
Sköna att torka sig med när frotté känns för varmt
Söndagens marknadsfynd
Vi gillade marknaden, för mitt bland krimskramset fanns också riktigt bra hantverk. Billigt var det nog ändå inte och jag är en riktig mes när det kommer till att pruta. Fast prutade gjorde jag. Lite försiktigt sådär och tillräckligt mycket så att jag förnöjsamt kunde strutta därifrån. Fin omväxling till alla huspryttlar, som brukar vara mitt fokus när jag ger mig ut på shoppingrundor härnere.
Lunch åt vi på en av de lokala syltorna. Riktigt bra mat fick vi
och det var skönt att sitta på den skuggiga innergården. För det är varmt fortfarande. Så varmt att svett tränger ut ur porer jag inte visste fanns.
Hemma väntade L, alldeles övergiven i badhuset, eftersom vi hade låst och tagit med oss nycklarna när han var ute och handlade. Men där låg han i loungemöbeln under takfläkten och hade det nog trots allt ganska bra. Vi andra krängde snabbt av oss de inte alltför fräscha marknadspaltorna och hoppade ner i det turkosblå. Trettio grader varmt vatten som känns svalt mot huden säger en del om vilka temperaturer det handlar om i luften. Sällskap fick vi av familjen L, som också de trampar svensk mark efter en lång sommar härnere. En apéro hos Madame och Monsieur H hanns också med innan dagen var slut, för det gäller ju att krama ur det sista ur allt fint vi ägnar oss åt i Murviel innan verkligheten hemmavid gör sig påmind.
08 torsdag Aug 2013
Etiketter
Det där med att vara utan dator ställer till det, för nu blir det oordning bland inläggen. Måndag, tisdag och onsdag har hunnit passera. S och familjen L skjutsades till flygplatsen i Montpellier i måndags
Heeej då!
och på vägen hem svängde jag förbi IKEA. Jag var ju ändå i närheten, liksom. Nya hyllor till lilla förrådet införskaffades, eftersom handdukarna och sängkläderna nu blivit så många att de inte längre ryms på lagerhyllan som förre ägaren spikat(!) fast i golvet.
Shopping är det jag ägnat mig åt de senaste par dagarna och det med en fart av sällan skådat slag. Innan dagen avslutades med konsert, vin och ostron på slottet i Coujan i förrgår kväll…
gav vi oss iväg på shoppingtur. Vi svängde förbi Emmaus, där jag hittade ett fantastiskt soffbord för en billig peng och tillbringade sedan resten av eftermiddagen strosande i de gamla gränderna i Pezenas.
Spännande affärer hittade vi i ”Gamla stan”, medan antikgatan var en uppvisning i alldeles galna priser, vilket vi i och för sig redan visste. Fast inspiration, det får man och minsann hittade jag inte min kyrkbänk i en av brocanterna
Den röda bulldoggen fick stanna kvar…
Ett fantastiskt litet leksakskök i gott skick
Mycket tvätt har tvagats ren på den!
Vän av ordning undrar dock vem som köper de gigantiska djurskulpturerna av plast? Inte fick de dyra pjäserna följa med mig hem, iallafall!
En trend jag inte känner till, eller…?
Varmt var det förstås men oj så mycket fint vi hittade!
Så mycket, till slut, att jag nu gett mig själv shoppingförbud.
Fast igår blev det ändå en Samsungplatta till huset, extern hårddisk till bilderna och – till slut – två cyklar för utflykter genom vinfälten.
Det där med cyklar har varit på tapeten ända sedan vi köpte huset men har hela tiden petats undan av mer trängande behov. Så nu står de där och ropar på att få komma ut och rastas. Ska bli skoj.
05 måndag Aug 2013
Posted in Utflykter
Etiketter
Abeilhan, Bedarieux, La ferme du Mas Rolland, Le mont Caroux, Pezenes, Pic de Tantajo
Utsikt mot Caroux från Pic de Tantajo
Det var då väl själva den hur svårt det varit att hinna med bloggandet de senaste dagarna! Sällskapet är ljuvligt, kvällarna nästintill magiska och att sätta sig framför en skärm för att knappa ned några rader hamnar långt ner på prioriteringslistan. Ändå finns det där; behovet av att få ner det jag upplever på pränt, så nu ligger inläggen på kö. Rubriksatta och med nyckelord för att jag inte skall glömma vad som kändes viktigast.
Jag flyttar mig därför några dagar bakåt, till torsdagen, då jag for på utflykt med bygrannarna och våra vänner hemifrån. De letade sig ner till oss på motorcykel från Stockholm men den här dagen lät de hojen stå och följde med i bilen istället.
S hade fixat en pastasallad för vår picnic och det kändes väldigt avancerat för en sån som jag, som aldrig riktigt greppat det där med förberedelser för picnicätande. Jag tänker mer ett bord på en uteservering och någon som bär fram maten åt mig. Mer den grejen.
Fast med picnickorgen full med godsaker och en utsikt to-die-for blir det ändå rackarns trevligt
Lunch på Pic de Tantajo
Orienteringstavla högst upp på toppen
Utflykten fortsatte nerför berget där vi ätit vår lunch högt ovanför Bedarieux och sedan vidare till lilla sömniga Pézènes.
Klicka på bilden för info om Pézènes
Inte en synlig själ men dova röster bakom stenväggarna och till slut ett möte med en dam och en hund på promenad i en av de smala gränderna.
Tänk om de kunde tala, de tjocka väggarna och portarna, så sällan använda att spindlarna tagit över
Inga fabriksgjorda skyltar här inte!
Finns det ingen rondell, får man fixa till det själv
Tja, varför inte…?
Bra utsiktspost
Vinprovning efter vägen? Jo, naturligtvis…
Men getostfarmen var stängd, så det får bli en annan gång
La ferme du Mas Rolland – klicka på bilden för mer info!
Det är vackert här i Languedoc. Andlöst vackert stundtals. Imorgon åker S hem och på tisdag L och hunden. Jag stannar ytterligare några dagar för att ställa iordning men sedan är sommarens vistelse här över även för mig.
Märkligt.
Jag behöver åka hem nu, trots allt, om inte annat så för att bestämma mig för hur tillvaron skall se ut bortom sammetsnätter och sorglösa utflykter i vackra landskap. Sedan finns ju älsklingar därhemma som jag behöver krama på nu. Viktiga saker.
Men dessförinnan har jag mer att berätta – helgen har varit fylld av aktiviteter även den och något litet om dessa kanske jag trots allt vill dela med mig av också de närmaste dagarna…
02 fredag Aug 2013
Etiketter
… sa S bakom mig i kanoten. Vi hyrde en sådan i Roquebrun i onsdags och gav oss ut på det ”platta” vattnet och paddlade uppströms en bit. Ingen forsränning för mig första gången i en kanot på sisådär en 20-30 år. Det fanns otroligt många alternativa rutter på uthyrningsstället, där de flesta av dem innebar skjuts i grupp till en startpunkt längre upp längs med Orben och sedan antingen paddling i grupp med ledare eller på egen hand och med olika svårighetsgrader.
Fantastiskt välordnat tyckte jag, som behövde ett fegalternativ första vändan men nästa gång får det gärna forsa lite!
Vattentäta behållare för fuktkänsliga pryttlar
Vi hade stränga order om att inte paddla längre än till den plats där de starka strömmarna började. Det skulle visa sig att det inte var så svårt att inte trotsa, eftersom vi paddlade uppströms.
Fin träning!
Efter många försök att göra just det – trotsa, alltså – fick vi ge upp. Så kraftiga armmuskler hade vi inte. Kanoten vände envist runt så fort vi kom för nära.
Efter en salladslunch, som var förvånansvärt ok och till ett tämligen humant pris, blev det baddags.
Lunch i skuggan efter paddelturen
Utsikten från handduken var det inte mycket att klaga på:
Övriga badare kom flytande i strömmen, gammal som ung, så det såg ju fint ut. Ut i vattnet klev vi alltså, med våra nyinförskaffade badskor på fötterna
Kamp för balans redan på grunt vatten…
Att hålla balansen var hart när omöjligt, trots bra skor, så till slut var det bara att följa med. Helt ljuvligt kittlande men också ganska skrämmande. Speciellt med tanke på alla barn som guppade i strömmen. Att det verkligen inte är riskfritt bekräftas av statistiken, som berättar om minst ett dödsfall i månaden och åtskilligt fler tillbud.
Kommer jag att göra det igen? Jodå, fast längre uppströms, med något naturligare stopp i form av grunt vatten.
Omvägen hem gick via en keramikaffär, som vi sett under måndagens utflykt till Gorge d’Heric. Keramiken var dock inte i min smak, däremot hade de fina små läderarbeten och då fick det hängas en väska på världens finaste axel:
29 måndag Jul 2013
Posted in Utflykter
Etiketter
Idag lät vi poolen klara sig utan oss och vi for i väg till Gorge d’Heric istället. Där hade vi ännu inte varit. Trodde jag. Väl framme, kände jag dock omedelbart igen mig, för här var barnen, jag och Å för tretton år sedan. Den gången kom vi sent på eftermiddagen, efter en dag vid havet och bilden från då blir omedelbart glasklar. De två äldre syskonen fick hoppa i en av de många naturliga poolerna, medan minstingen, som då ännu inte kunde simma, fick stanna på land. Minen var trumpen och de små fötterna stampade i backen i protest. Nu är hon dock simkunnig och fick därmed sitt bad. Inte en dag för tidigt, kan man tycka.
Vägen dit är andlöst vacker och jag hade fullt sjå att hålla blicken på vägen. Ville hoppa ur bilen i varje kurva för att knäppa bilder men S påminde då om att det får gå bra att vara i nuet istället och minnas. Så nu sitter jag här och minns. Med näthinnan full av bilder jag inte kan dela med er. Fast några blev det ändå. Med hjälp av S och genom vindrutan:
Vägen därifrån gick över den gamla romerska bron vid Vieussan, via Berlou, en liten by med mycket vinproduktion. Vi slank in på en cave för en snabb degustation och självklart fick några flaskor följa med därifrån också.
Här pågår vinarbete
Tappning på plastdunk
23 tisdag Jul 2013
Posted in Utflykter, Vin i Languedoc
Etiketter
Carte fidelité, Cave de L'Ormarine, Comptoir de Cazouls-lès-Béziers, joutes, Meze, picpoul, Pinet, pinot noir, syrah
Det är ju en himla tur att det kommer barn och gäster hit med jämna mellanrum, så att det blir lite utflykter. Risken är annars stor att värmen har en sådan letargisk effekt att det franska semesterlivet huvudsakligen framlevs i den egna trädgården. Den är ju trevlig, förstås men här finns så mycket att se och göra i environgerna att det vore synd att bekväma sig alltför mycket tillrätta.
Alltså bestämde vi oss för en utflykt idag och rattade iväg ut mot havet. Vi är fyra morgontrötta personer, så istället för att hinna med första aktiviteten på förmiddagen, fick vi börja med att äta lunch. Lilla Mèze ligger vid Étang du Thau, är lite sömnigt, trots alla sommargäster men restaurangerna är flera till antalet och, som sig bör med ett läge alldeles invid en av Frankrikes största ostronodlingar, är det skaldjur som äts här.
En promenad på maten verkade vara en god idé men utanför parasollerna på restaurangen blev det så varmt att jag istället rymde in i den minimala skuggan av en palm och fotograferade det jag såg därifrån.
J och G tog en vända runt hamnen men kom snart tillbaka de med. Nästa anhalt var byn Pinet och Cave de L’Ormarine. Här skulle provas picpoulviner;
Här fanns femliters bag-in-boxar och vin att tappas rakt ner i medhavd plastdunk men vi valde varianten på flaska och fick med oss varsin låda av det friska, goda vinet.
Färden gick sedan vidare mot våra hemtrakter igen, via Servian. Vägarbeten ledde oss med en déviation ut på smala grusvägar genom åkrar och vinfält och trots att den riktiga vägen egentligen var avstängd, så viftades vi fram av vägarbetarna när déviationsskyltarna upphörde och vi inte hade någon aning om vart vi skulle ta vägen.
Avstängt, fast ändå inte riktigt. På en väg som inte var en riktig väg längre. Lite vådligt men sånt är förstås normal. Inget att yvas över.
Sista anhalt för dagen var caven i Cazouls lès Béziers. Den hade vår byguru C rekommenderat och det gjorde han ju rätt i. Välsorterat, trevligt och proffsigt var det. Medan vi stod där och sniffade i glasen på det ena vinet godare än det andra, kom bygubbarna in med sina plastdunkar och fyllde på från tappen. Vi fascinerades av detta, blåbär som vi är i sådana här sammanhang, och knäppte bilder på den exotiska tappen och de pittoreska farbröderna. Sickna turister…!
Det bar sig iallafall inte bättre än att det blev affärer här med. Några lådor till, av både rött och rosa, fick följa med i skuffen hem.
Så här efteråt inser jag att jag fått lära mig en hel del idag om både druvor och tillverkningsprocess. Till caven i Cazouls blir det många fler turer. Vi fick ju dessutom ett Carte fidélité och har börjat samla poäng. Pilutta dig, Systembolaget, det har inte du!
Murvielklotter 