Advent och allt annat

Etiketter

, , , , , ,

En sådan helg jag haft! Finaste fina S har varit hemma och med henne de bästa vänner någon nittonåring kan ha, liksom äldsta älsklingen med pojkvän och lika fin vän och så A:na med päron.

Under lördagen fylldes lägenheten på sjätte våningen med skratt, oavbrutet tjatter, julmusikslistor på Spotify och allt intensivare dofter av saffransbullar och pepparkakor.

Pepparkaksfabrik

Pepparkaksfabrik

Bliss…!

Bliss…!

Snö utanför och fler stearinljus tända än vad brandkåren kanske rekommenderar och julstämningen satte sig stadigt. Jag måste tillstå, även om det är emot alla mina antisnöprinciper, att de här adventsveckorna i december lever högt på gnistrande snö och snabbt fallande temperaturer – minus tio grader nu på kvällen, närmare bestämt.

Nu har lugnet sänkt sig, jag är ensam vaken med en snarkande hund bredvid mig. Under dagen har jag hunnit se I sista minuten på Stadsteatern med allra bästa vänner, en liten shoppingtur med efterföljande sexåringsmiddag för att till sist vinka av S, som nu är på nattåget tillbaka till Skåne. Tre veckors intensivt arbete återstår innan det är dags att sätta sig på planet söderut.

Några orosmoment finns förstås, för förutsägbart är livet sällan. Iberia och därmed Vueling, hotar med strejk inför julhelgen och det vore förstås en smula snopet om vi inte kom iväg. För även om jag inte hinner ägna så mycket tid åt att tänka på Murviel, så ligger det där och ständigt lurar under ytan, längtet.

Ett annat orosmoment står mamma för. Hon har fått en återbudstid och läggs in för höftledsoperation imorgon och jag är lättad över att hon fått en tid så snabbt men också förstås lite orolig. Inte kanske i första hand för operationen utan mer för hur hon skall må efteråt, trots att så gott som alla som har erfarenhet av dylika ingrepp vittnar om omedelbar förbättring och återvunnen livskvalitet. Får väl helt enkelt ägna mig åt att hålla tummar för både det ena och det andra!

Nästa helg skall jag hälsa på konvalecenten, pyssla om henne och fira andra advent. Det blir en helt annan historia än de senaste 48 timmarnas intensitet men fint det med.

Men det var då väl självaste f…

Etiketter

, ,

Det är ju tur att det fastnar i bloggens spamfilter men ju fler besök bloggen får desto fler skräpposter dyker upp:

Robotarna försöker ta över...

Robotarna försöker ta över…

Jag raderar dem förstås genast och de syns inte publikt men nog är det en smula irriterande och inte heller förstår jag vad det handlar om. Nån/nåt som försöker ta över…? Fast varför då, i så fall? Här finns ju bara mitt klotter om ett älskat franskt stenhus!

Nån som vet…?

Apelsiner och vargavinter

Etiketter

, , , , ,

Aftonbladet skriker ut nyheter om annalkande vargaväder och hotar med en vinter som den vi genomled 2009-2010. Jag svarar genom att fara iväg till Plantagen för att köpa en adventsgran till balkongen och ännu fler ljusslingor, för mörkret, slasket och kylan måste ju besvärjas på något sätt.

På min dagliga bloggpromenad dyker så fantastiska bilder på ett Languedoc i brinnande höstfärger upp och jag drömmer mig bort, fort som attan! Även höstljuset, mer dämpat förstås än sommarvarianten, förmedlas genom bilderna och jag blir varse precis hur stor skillnaden är mellan Stockholm och det andra hemmet några hundra mil söderut så här års. Och visst känner jag mig ibland som en gammal raspig vinylskiva när jag återigen beklagar mig över mörkret och bristen på ork som kommer som ett brev på posten.

Tur då att Ewa, Karin, Monet och en hoper andra expatrioter på plats därnere förser mig med bildbevis på och berättelser om alternativen. Jag tittar på bilderna i Brev från Servian och fastnar för  en apelsinbild, som i tanken transporterar mig till Murvelhusets trädgård:

Foto Karin Kloo
Brev från Servian

I trädgården finns ett litet apelsinträd, där vi hittade några intorkade apelsiner när vi tog huset i besittning i mars.

Trädet var lite tilltufsat av förra vinterns köldknäpp men under sommaren kunde vi se hur det repade sig och fyllde sina grenar med nya, friska, frodiga blad.

Jag vattnade både apelsinträdet och det flyttade olivträdet varje dag och bad en stilla bön om att de båda träden skulle repa sig. Nu vill jag ner för att se hur de mår; tjugotvå dagar återstår innan det är dags och jag tänker att kanske, kanske kan vi lägga några apelsiner av egen skörd på det obligatoriska julfruktfatet i år?

O-väder

Etiketter

, , ,

Det finns oväder och så finns det o-väder… Varje dag kollar jag väderprognosen för Murveln men idag gick inte det, så jag får sväva i ovisshet om huruvida det blir regn eller solsken där de närmaste dagarna.

Nu är ju inte det hela världen, eftersom prognosen inte sträcker sig så långt fram som till helgen före jul, då vi är på plats igen. Fast då kan jag avslöja att jag så gott som dagligen oroar mig för det med gaffatejp lagade franska taket, särskilt – och ologiskt nog – när höstregnet piskar mot rutorna härhemma. Det vore ju för bedrövligt om den renoverade ytterdörren tog stryk av piskande regn igen när nu åtgärden av taket dröjer. Vi frågar takläggare Campo om en provisorisk lagning av den trasiga rännan, så att det åtminstone inte blir syndaflod utanför dörren så fort det regnar. Vi får väl se vad han svarar!

Tjuvstart

Etiketter

, , ,

Idag åkte jullådorna fram och jag kan konstatera att jag var riktigt duktig sist det begav sig. Allt gammalt trasigt skräp är borta och kvar är bara de älskade sakerna. Många av dem får nu åka ner till Murviel, för vi tänker att det nog inte är sista gången vi firar jul där. Första resväskan är färdigpackad med julgranspyntet och all annan julparafernalia. Ytterligare en kommer det att bli men då med paketen och en del ätbart som vi trots allt inte kommer att klara oss utan.

Men här hemma då, med advent i antågande?

Jo, nu förhåller det sig ju så att jag fullkomligt älskar advent och allt mys den för med sig, så visst får en del stanna kvar hemma också:

Fina tomten från Tyresö får sitta mjukt i år

Adventsmys i nya matsalsfönstret

Nyförvärvade naturtrogna minigranar från IKEA

Åsså älskade påpälsade snögubben och välkänd julkrans i vardagsrummet

Advent är så sen i år, så jag tillåter mig att tjuvstarta för att maximera njutningen. På lördag är det dags för sedvanligt julbak i ett betydligt mindre kök än vad vi varit vana vid de senaste 11 jularna men det skall nog gå bra.

Bästa Åsa har redan fixat pepparkaksdegen och L inhandlar saffran för fem kronor påsen – max tre påsar vid varje inköpstillfälle, så han passar på varje gång han är och handlar. Klok och ekonomisk sambo har jag.

Snö

Etiketter

, , ,

Jag tar kravlistor på stort allvar, speciellt när de kommer från en sjuårig guddotter. Alltså pågår intensiva efterforskningar med jämna mellanrum.

Karin har tipsat om julmarknader på sin Facebooksida,

Julstämning i Languedoc

och som svar på min granfråga försäkrat att det nog skall gå bra att få tag på en gran. Att döma av bilden ovan verkar ju det äga sin riktighet.

Att det skulle finnas franskt julgodis är ju så självklart att frågan inte ens behöver ställas men en och annan påse tomteskum kanske ändå slinker med hemifrån, för skum väger ju inte så mycket…

God mat; tja, vad kan gå fel?

Återstår alltså snökravet och för information om var man hittar det, konsulterades  alla frankofila engelsmäns egen sida Complete France, där jag hittade resereportaget Perfect Pyrenees. Av alla de dagsturer upp i Pyrenéerna som det berättas om där, fastnade jag för Font-Romeu, där det verkar finnas både snö och bad i varma källor:

Snö i dess renaste form

Mer My Cup of Tea

Eller varför inte full fart framåt i ett hundspann?

Fredagsfunderingar

Etiketter

, ,

15.07 och skymningen är blå. Jag har precis stängt ner ekonomiverktyget där det ramlat in 60 fakturor sedan igår eftermiddag och alla behövde de min attest. Mörkret, den mördande tråkiga arbetsuppgiften och det faktum att hela arbetsveckan planterat sig stadigt i kroppen gjorde att jag nickade till framför skärmen flera gånger. Min fina grå soffa med ulliga kuddarna såg mer än lovligt inbjudande ut men jag stålsatte mig! Ingen prokrastination här inte! Bäst som jag satt där och led, kom kollega M förbi med en kartong under armen och ett glatt leende på läpparna.

-Vill du ha glass?

Jag vet inte om ni förstår hur fantastiskt det var att få sätta tänderna i kall vanilj blandat med mint och krispig choklad; Marianneglass, minsann! Åsså kom jag naturligtvis osökt att tänka på Murviel och på det traditionella godisbordet vi alltid ställer iordning till jul. Där MÅSTE det finnas mariannekarameller, Dajm, Twist, tomteskum, wienernougat, knäck, ischoklad och Mozartkugeln. Vad tungt bagaget kommer att bli med så mycket jul som måste fraktas ned för att den skall bli på riktigt! Svensktalande tomte måste också vidtalas, naturligtvis.

Eller vänta nu! Är det inte lite ”finns det svenskt kaffe på hotellet?” över det här upplägget? Lite bara svenskar kan fira jul på riktigt? Varför lämna Sverige överhuvudtaget då?

Godisbordet får bli franskt bestämmer jag mig för nu. Tror att stora lilla A kan acceptera det.

En doft av Frankrike

Etiketter

, , ,

Jag befinner mig mitt emellan. En dryg månad sedan jag var i Murviel senast och lika lång tid kvar tills vi åker nästa gång. Trots en novembersol som i några dagar nu kämpat hårt för att visa upp sig är mörkret det jag ser. Det är mörkt när jag lyfter huvudet från kudden och det är mörkt när jag kommer hem, sånär som på en ilsken strålkastare på byggarbetsplatsen utanför vår lägenhet. Den lyser upp ganska bra men så charmig och livgivande är den ju inte.

Men milda franska dofter omger jag mig med! Sommar och murvelhus luktar det om mina händer när jag kommer ut från badrummet:

Varje kväll tvättar jag nyllet med en rosenkompott från Nuxe som doftar så himmelskt att jag måste dra upp överläppen till näsborrarna för att kunna sniffa på mitt renskrubbade rosenfejs!

Varje morgon vaknar kroppen av mild mjölk från Marseilles, varsamt bortsköljd av alldeles lagom ljumt vatten. Om jag blundar, vilket jag alltsomoftast gör, kan jag i tanken förflytta mig till Fernands gata.

Morgontvagningen avslutas sedan med en olja lika fransk som tvålarna. Den lägger sig som en len, väldoftande extrahud om min novembertrötta kropp och när jag skymtar min spegelbild i ögonvrån kan jag för ett kort ögonblick inbilla mig att nu blev jag väl allt bara aningens lite vackrare än när jag mosig och eländig startade proceduren?

Eller så luktar jag bara gott. Och franskt.

Imorgon är en ny väldoftande dag. Tills dess får jag sniffa på överläppen!