15.07 och skymningen är blå. Jag har precis stängt ner ekonomiverktyget där det ramlat in 60 fakturor sedan igår eftermiddag och alla behövde de min attest. Mörkret, den mördande tråkiga arbetsuppgiften och det faktum att hela arbetsveckan planterat sig stadigt i kroppen gjorde att jag nickade till framför skärmen flera gånger. Min fina grå soffa med ulliga kuddarna såg mer än lovligt inbjudande ut men jag stålsatte mig! Ingen prokrastination här inte! Bäst som jag satt där och led, kom kollega M förbi med en kartong under armen och ett glatt leende på läpparna.

-Vill du ha glass?

Jag vet inte om ni förstår hur fantastiskt det var att få sätta tänderna i kall vanilj blandat med mint och krispig choklad; Marianneglass, minsann! Åsså kom jag naturligtvis osökt att tänka på Murviel och på det traditionella godisbordet vi alltid ställer iordning till jul. Där MÅSTE det finnas mariannekarameller, Dajm, Twist, tomteskum, wienernougat, knäck, ischoklad och Mozartkugeln. Vad tungt bagaget kommer att bli med så mycket jul som måste fraktas ned för att den skall bli på riktigt! Svensktalande tomte måste också vidtalas, naturligtvis.

Eller vänta nu! Är det inte lite ”finns det svenskt kaffe på hotellet?” över det här upplägget? Lite bara svenskar kan fira jul på riktigt? Varför lämna Sverige överhuvudtaget då?

Godisbordet får bli franskt bestämmer jag mig för nu. Tror att stora lilla A kan acceptera det.