Nu närmar det sig…

Etiketter

, , , , ,

Visst är det dubbelt detta att åka till Frankrike för att fira jul när situationen är som den är hemma men det lockar, drar och är alldeles omöjligt att värja sig emot. Vi stannar inte lika länge som det ursprungligen var tänkt men så får det vara. Det fina med det är ju återigen att huset finns där och vi kan åka tillbaka när vi vill!

Nu packas julpynt, ljusslingor, julklappar och så småningom pepparkaksdeg och kokt julskinka, för det finns trots allt julhärligheter som det är svårt att avstå ifrån. Och att ta med en kokt julskinka i incheckat bagage skall enligt uppgift inte möta några hinder. En bit av Åsas pepparkaksdeg för den rätta juldoften får följa med också. Kan undra om säkerhetspersonalen på Arlanda kommer att misstänka att det är sprängdeg som packats ned…?

Häromdagen kom det ett paket på posten;

Second hand-butik på nätet

Second hand-butik på nätet

IMG_3221

Det skall få följa med till Murviel

Vad döljer sig bakom bubbelplasten?

Vad döljer sig bakom bubbelplasten?

Först tänkte jag låta bli att packa upp det men sedan tog nyfikenheten över. I snart två års tid har jag letat efter en ljusstake jag såg på Häringe slott under en konferens men utan resultat. Eftersom jag inte visste hur en sådan pjäs benämns, har det varit svårt att googla fram den. Men så till slut; låt mig få presentera:

Bordslyster!

Bordslyster!

Den skall få pryda spiselkransen i Murviel i jul! Jag tycker att den är ljuvligt och alldeles lagom kitschig!

Här hemma påminner mig under tiden den inflyttade oleandern om att det finns ett liv bortom snö och mörker.

IMG_3232

Envist och trotsigt fortsätter den att producera knoppar, trots att den nu förpassats till ett mörkt hörn av lägenheten och trots att den kommer att vara tvungen att vänta på en ny balkongtillvaro i flera månader ännu. Vi får se om livskraften bär hela vintern igenom

Det kom ett mejl…

Etiketter

, , ,

Det är återbruk på den rubriken och även om de mejl jag fått den sista tiden inte så ofta handlat om murvelhuset, så blev det till sist ändring på det. Bygranne M, som förmedlat kontakt med Sandrine i byn, hörde av sig angående vår förestående resa ner till jul.

Sandrine, som nu fungerar som ”husvärd”, undrar om vi inte vill att hon skall sätta igång värmen i huset, för nu är det ordentligt kallt, menar hon. Eller rättare sagt, vinden är kall och life is very sad in our little village in the winter, menar Sandrine.

Att vinden är kall bekräftas också av Monet, som beskriver hur kalla vindar sveper ner över dem. Men, och det är ett viktigt men, solen värmer i lä, enligt Monet och kan fortfarande få kinderna att blossa efter en stund i trädgårdsstolen.

Jag funderar över vad Sandrine skulle tycka om Stockholm så här års?

Obeskrivligt vemodigt, kanske?

Vad skulle hon tycka om mörkret? Ett mörker hon nog inte har upplevt, gissar jag…

På min sedvanliga bloggpromenad hittade jag även Karins färska bilder på gårdagens tur genom vinfälten och jag frågar mig igen vad jag gör häruppe. Eller kanske vad mina förfäder tänkte när de valde den här kalla delen av klotet att bosätta sig på.

Obegripligt.

Längtan efter murvielsk sommar

Etiketter

, , ,

Ljuvliga sommardagar med älskade ungar…

Hemma en sväng

Etiketter

, , , ,

Globen höljd i snö

Globen höljd i snö

Snön yr vidare och sveper in Globen i snörök. Ljus brinner överallt och jag är hemma igen. Det är skönt, om än högst tillfälligt för imorgon sätter arbetsveckan igång igen och det är mycket som behöver bli klart innan helgerna får all verksamhet att stanna. Till helgen bär det av västerut igen för att hjälpa till och bara vara nära.

Det är en märklig känsla som infinner sig mitt i allt det julvackra, som jag så väldigt starkt förknippar med barndom och allt som trollades fram då. Jag älskade det då och jag gör det nu men ingen kan inredning som min mamma, som med små medel alltid lyckas kombinera ombonat mys med stil och känsla för detaljer. En adventsljusstake i fönstret i nya rummet på sjukhusavdelningen gjorde henne glad och återställde lite normalitet efter den senaste veckans kaos.

I helgen skall jag baka lussebullar utan russin, så slipper hon pilla ur dem och jag skall ta med en trave nya böcker. Kanske jag smyger in någon liten uppdaterad Peter Mayle-aktig historia om sydliga franska breddgrader för att hålla liv i planerna om lata höstdagar i Languedoc…? Någon som har något tips?

En fin, om än ovan, andra advent har vi haft och religiös är jag nu inte men ett slags andäktighet har infunnit sig. Den förstärker jag med hjälp av Tino Rossis gamla smäktande jul-chansons.

andra advent

Nu är vi i gläntan

Etiketter

Vad är det man kallar dem för, alla bloggar om inredning, resor, surdegsbak och franska drömhus? Livsstilsbloggar? Är det rent av det mitt klotter håller på att utvecklas till? Ja, inte vet jag men jag vet att jag har många därute i etern som delar min vurm för livet bortom snöglopp. Med flera av er bloggläsare har det utvecklats en nätvänskap som jag uppskattar ohemult mycket och snart får jag också träffa ytterligare några av er IRL, medan andra är helt anonyma och det är bra det med.

När jag skriver här mår jag bra, även om annat i livet stökar, vilket det naturligtvis gör med jämna mellanrum. Jag kan snudda också vid stöket ibland men mest vill jag ha en frizon från det på bloggen. Detta inlägg får därför utgöra ett undantag för att förklara varför det hunnit gå några dagar sen sist jag skrev och varför de franska drömmerierna har fått maka på sig ett tag, den magnifika snöstormen i onsdags till trots. Jag menar vad, om inte just ett sådant väderkaos, skulle annars ha fått mig att kasta mig över tangentbordet och knattra ner funderingar kring tak, brunnar och allehanda murvielska trevligheter?

Nu satt jag istället insnöad i min lägenhet utan att kunna ta mig dit där jag allra helst ville vara just då. SJ ställde in det ena tåget efter det andra såg jag på nätet och att sätta sig i bilen var inte att tänka på. Klass 2-varningar är inget man ignorerar, varför jag till slut insåg att detta var en storm av sådant slag som du helt enkelt får vänta ut.

Igår kom jag så iväg.

Till mamma som skrämde oss rejält den där eländiga onsdagen då jag inte kunde ta mig till henne. En operation som i de allra flesta fall nästan är som en ”quick fix” ställde till annan oreda och livet visade oss hur skört det är och hur snabbt tillvaron kan kastas omkull. Så skakigt var det att jag nästan inte vågar sätta på pränt att det är så mycket bättre nu.

Vi är inte ute ur skogen än, har älskade medicinkunniga J upprepat flera gånger det senaste dygnet när vi bevittnat hur mamma hämtat sig alltmer och vi försiktigt börjat tro att det ska gå vägen.

Innan J satte sig på tåget tillbaka till Stockholm, frågade hennes moster om hon trodde att vi var ute ur skogen ännu och då svarade hon, att nu har vi iallafall kommit fram till gläntan.

Gläntor tycker jag om, både som metaforer och i riktiga skogen. Jag stannar i den och vänder ansiktet mot solen. Blundar jag, blir gläntan fransk och vi är där tillsammans, mamma och jag.

Läraren från Perpignan

Etiketter

, , ,

Häromdagen dök det upp en fransman på mitt kontor. Han presenterades för mig av en av våra fantastiskt engagerade språklärare på skolan, Ewa B. Han gör sin praktik hos oss och Ewa, som också är stolt ägare av languedocskt hus, tyckte att det var lämpligt att han fick träffa mig och det hade hon ju rätt i.

Tio minuter in i vårt samtal inser jag att här sitter denne fransman och konverserar med mig på obehindrad svenska och jag ställer  frågan om hur länge han bott i Sverige;

– Två år, svarar han på näst intill obruten svenska.

Jag kan inte låta bli att fundera över mina egna tafatta försök att göra det motsatta, dvs att som svensk lära mig franska, och känner mig med ens ganska ynklig, för jag är inte ens i närheten av hans bravader.

– Men hur har du lyckats med det, hasplar jag ur mig?

– Jag läser och tittar på TV, kommer svaret rappt.

Några kurser har han inte gått. Han är autodidakt.

Med sig i bagaget har han en fransk lärarexamen och snart har han en motsvarande svensk i engelska och franska. Språkbegåvad, kanske?

Tänk om man skulle ta och riva av några lektioner på Duolingo ikväll? Har annars inte varit särskilt flitig den senaste månaden… Vet inte om jag skall känna mig inspirerad eller bara modstulen för att jag själv just nu inte vet i vilken tråd jag skall börja dra? Helt språkobegåvad är trots allt inte jag heller men kanske just nu en smula för bekväm?

Advent och allt annat

Etiketter

, , , , , ,

En sådan helg jag haft! Finaste fina S har varit hemma och med henne de bästa vänner någon nittonåring kan ha, liksom äldsta älsklingen med pojkvän och lika fin vän och så A:na med päron.

Under lördagen fylldes lägenheten på sjätte våningen med skratt, oavbrutet tjatter, julmusikslistor på Spotify och allt intensivare dofter av saffransbullar och pepparkakor.

Pepparkaksfabrik

Pepparkaksfabrik

Bliss…!

Bliss…!

Snö utanför och fler stearinljus tända än vad brandkåren kanske rekommenderar och julstämningen satte sig stadigt. Jag måste tillstå, även om det är emot alla mina antisnöprinciper, att de här adventsveckorna i december lever högt på gnistrande snö och snabbt fallande temperaturer – minus tio grader nu på kvällen, närmare bestämt.

Nu har lugnet sänkt sig, jag är ensam vaken med en snarkande hund bredvid mig. Under dagen har jag hunnit se I sista minuten på Stadsteatern med allra bästa vänner, en liten shoppingtur med efterföljande sexåringsmiddag för att till sist vinka av S, som nu är på nattåget tillbaka till Skåne. Tre veckors intensivt arbete återstår innan det är dags att sätta sig på planet söderut.

Några orosmoment finns förstås, för förutsägbart är livet sällan. Iberia och därmed Vueling, hotar med strejk inför julhelgen och det vore förstås en smula snopet om vi inte kom iväg. För även om jag inte hinner ägna så mycket tid åt att tänka på Murviel, så ligger det där och ständigt lurar under ytan, längtet.

Ett annat orosmoment står mamma för. Hon har fått en återbudstid och läggs in för höftledsoperation imorgon och jag är lättad över att hon fått en tid så snabbt men också förstås lite orolig. Inte kanske i första hand för operationen utan mer för hur hon skall må efteråt, trots att så gott som alla som har erfarenhet av dylika ingrepp vittnar om omedelbar förbättring och återvunnen livskvalitet. Får väl helt enkelt ägna mig åt att hålla tummar för både det ena och det andra!

Nästa helg skall jag hälsa på konvalecenten, pyssla om henne och fira andra advent. Det blir en helt annan historia än de senaste 48 timmarnas intensitet men fint det med.

Men det var då väl självaste f…

Etiketter

, ,

Det är ju tur att det fastnar i bloggens spamfilter men ju fler besök bloggen får desto fler skräpposter dyker upp:

Robotarna försöker ta över...

Robotarna försöker ta över…

Jag raderar dem förstås genast och de syns inte publikt men nog är det en smula irriterande och inte heller förstår jag vad det handlar om. Nån/nåt som försöker ta över…? Fast varför då, i så fall? Här finns ju bara mitt klotter om ett älskat franskt stenhus!

Nån som vet…?