Lägesrapport och vackert väder

05 måndag Nov 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

…lär det visst fortfarande vara i Murviel, om man skall tro de rapporter vi nås av från bygrannarna och det finns väl ingen anledning att tro att de har fel? Det har gått flyttlass därnere och vi har skamligen utnyttjat att bygrannarna är på plats och har fått hjälp både med att betala trädgårdsmästaren och att titta till huset. Bökigt det där att fransmännen inte har internetbankservice på samma sätt som vi men man blir ganska uppfinningsrik och till slut löser det sig, hittills varje gång.

Huset står kvar, enligt uppgift, och ser ut att må bra – inga ytterligare fuktskador ännu så länge och Loubet håller vad han lovar, så köket är på plats, så när som på några kökslådor. Vi får höra av oss till honom för att kolla närmare vad som återstår att göra men det verkar som vi får fira jul med ordentliga köksbänkar och en fastmonterad diskmaskin, iallafall, så det känns bra!

Kan undra om kalkon att tillaga i nya köket måste beställas hos byslaktaren för att vara säkra på att få den annandagskalkon som blivit något av en tradition i vår familj? Ett resultat av flera längre vistelser i England genom åren och en seglivad anglofili som nu fått sällskap av en franco-dito!

Julvistelsen börjar nu för övrigt ta form; unge herr E har bokat buss-buss-tåg till Murviel från Aberdeen via London och Paris. Låter jobbigt, tycker jag men det är inte alldeles enkelt med kommunikationerna utanför säsong och han är ju pigg och rask, så det skall säkert gå bra. S julbiljett bokar jag ikväll men lilla hunden får stanna hemma och fira jul med sin favoritdagisfröken. Det blir första julen som firas utan henne sedan hon kom till oss för snart nio år sedan och det är lite trist för oss men skönt för henne. Flygresor med hund är trots allt inte optimalt när de inte kan följa med i kabinen. Var lilla pälshon skall fira nyår har vi inte ordnat ännu men hoppas väl att någon hugad hundvakt skall anmäla intresse innan det är dags…!

 

Paris Match 7 decembre 1968

03 lördag Nov 2012

Posted by in Reminiscenser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

S kom hem igår efter en veckas bohemliv på ett parisiskt lägenhetsgolv med bästa vännerna. Jag har följt dem på Instagram och tänkt att bättre än så kan man nog nästan inte ha det när man är nitton och äntligen får bestämma själv var fötterna ska trampa. Second hand-butiker och antikvariat har lilla S en alldeles särskild faiblesse för och hon är duktig på att rota fram små guldkorn, både sådant som med fördel kan hällas över tonårsaxlarna och fås att se alldeles fantastiskt ut och sådant som istället hamnar i kuriosafacket. Ett tummat men välbevarat nummer av Paris Match från nittonhundrasextioåtta, till exempel:

Reportage om mamma Rose Kennedy, om Nixon, De Gaulle, Beatles och Brigitte Bardot fyller sidorna liksom tidstypisk reklam som tar mig tillbaka till min svenska barndom. Kassettbandspelaren med spännande mikrofon, som jag och min bästis spelade in ”radioteater” med,

Kent-cigaretterna som jag skickades till Konsum för att köpa åt mamma;

Hon rökte dem för att se elegant ut, tror jag, för halsbloss lärde hon sig dessbättre aldrig att dra! Under senaste resan till Murviel blev jag varse att det inte är alldeles enkelt att hitta cigaretter längre för den som inte vet var man ska leta – en av gästerna den gången var rökare och hon fick kämpa ganska hårt för att lokalisera nikotinet. Bra, tänkte jag. Gör det riktigt besvärligt att få tag på och begränsa antalet ställen där du får dra dina bloss, så måste det rimligen få antalet rökare att gå ned. Nostalgisk över Kent-annonsen lyckades jag bli ändå, min rökaversion till trots.

Resväskorna som får plats i en kantig Renault 6:a är eleganta så det förslår;

medan träningsredskapet från anno dazumal får mig att dra på munnen.

Det gamla magasinet rymmer så mycket men av texten förstår jag bara brottstycken. Ändå bläddrar jag i tidsdokumentet, fram och tillbaka och det händelserika året 1968 kliver ut ur sidorna. Nixon har ännu inte haft sitt Watergate, urmodern Rose har hunnit förlora flera söner och i reportaget från Saigon skildras meningslösheten och hur framförallt barnen drabbas av de utdragna striderna. Kontrasten står reklamen för; fina viner, bilar, cigaretttändare i alla modeller, ny teknik och en framtidstro, som överröstar svärtan i reportagen och manar fram bilden av ett tidlöst flärdfullt Frankrike.

Kan undra hur murvielborna hade det vid samma tid? Unge E, som blir alltmer lärd i den skotska staden, har försett mig med lämpliga historiesiter på nätet. Dem skall jag dyka in i när jag får tid. Får se om det blir på hitsidan jul…

Till råga på allt är det november

01 torsdag Nov 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Murviel är just nu mer avlägset än det varit vid något tillfälle sedan det blev vårt. Höstlov har bara mina elever och medarbetare medan jag tar tillfället i akt att få undan sådant som blivit liggande. Jobbet äter just nu upp mer av min tid än vad som är helt hälsosamt. Tid som skall vara fritid är det inte riktigt och de där franska tankarna som ständigt pockar på uppmärksamhet skjuter jag bryskt åt sidan. Inte har jag tränat franska på flera veckor heller och intensivkursen fick jag lägga ner. Till råga på allt är det november.

Men så kommer det ett vykort. Ett sådant du skickar med hjälp av en app på mobilen. Kortet är från älskade J och brödet är nybakat, salladen himmelsk och eftermiddagssolen över murvieltaken intensiv.

Jag blir sittande med kortet framför mig. På datorskärmen ber fakturor om attester men jag har åkt till Frankrike. Åtminstone i tanken. Med J och syster. Varmt är det också och inte alls november.

Så dyker det dessutom upp ett meddelande på Facebook och nyår i Murviel börjar likna fest med allra bästa vänner och har vi lite flax kanske också ett och annat älskat barn bestämmer sig för att stanna ända till 2013!

Då inställer sig förstås också frågan om vi får fira jul och nyår på en byggarbetsplats eller om det mesta är klart till dess? Monsieur Campo har ju fått sin devis och om Loubets köksjobb avlöpt planenligt skall det vara klart. Om det vet vi just ingenting, så jag ringer en bygranne på väg ner för att flytta till ett annat hus i byn och han lovar att gå och titta till vårt. Han skall också höra sig för med sin ”husvärd” om hon kan tänka sig att fungera som sådan också för murvelhuset. Det är en nödvändighet, inser vi, när vi nu inte kan åka ner själva lika ofta som vi gjort hittills. Det är förstås det där gaffa-taket, som fått oss att inse att huset behöver regelbunden tillsyn också när vi inte kan stå för den själva. Eventuella otrevliga överraskningar kan det ju vara bra att vara förberedd på innan man ställs inför faktum.

Jag läser mitt inlägg och inser att jag låtit tankarna flyga helt osorterat men så fungerar det. Jag tänker på allt samtidigt och den ena tanken bryter sig in hos den andra och det som knackas fram på tangentbordet är nästan som ett stream of consciousness-flöde. Om man nu skall göra sig litterärt märkvärdig. Och det ska man. Tydligen.

Trädgård på distans

28 söndag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Den nyblivna frankofilen är på tjänsteresa i ett kallt men gemytligt Amsterdam. Härifrån hade jag ursprungligen tänkt mig att jag skulle åka till Murviel men så blir det inte – det är för mycket som behöver tas om hand hemmavid. Söta lilla S är i Paris och har som så många före henne förälskat sig i den franska huvudstaden men snart kommer hon till Stockholm för att fira sin nittonde födelsedag och då är det bäst att man är på plats! Däremot är julbiljetterna beställda, förutom till hunden, som kanske till slut får stanna hemma på hundpensionat – det riskerar att bli för bökigt annars.

Murviel fortätter dock att göra sig påmint. Trädgårdsmästare Bertrand har hört av sig igen för att höra om vi är nöjda med nedhuggning av ett stycke akaciaträd och stenläggning av resterande kanter i trädgården och jag svarade honom att det är vi naturligtvis. Det där med betalning fortsätter att vara bökigt, eftersom vi ännu inte vant oss vid det smått obsoleta systemet med handkrivna checkar och banktransaktioner via mejl till vår bankman istället för internetöverföringar. Internetöverföringar i svensk mening finns uppenbarligen inte och vad jag förstår kan vi därmed sluta vänta på inloggnngsuppgifter till en internetbank som fungerar som det vi hunnit bli vana vid här hemma.

Just banken är faktiskt det enda som hittills irriterat mig sedan vi blev med franskt hus; hantverkarna har levererat och det stycke franskt liv vi hittills levt tar mig just nu igenom den tid på året då jag som mest förbannar de förfäder som hade den dåliga smaken att bosätta sig så långt norrut. Tänk att ett gammalt hus kan ha en sådan profund effekt på mitt senhösthumör!

Vintersulor & väderhumör

25 torsdag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag är han till höger

Var vill jag vara nu?

Vintersulor på bilen åkte på imorse och det skulle visa sig vara i grevens tid. Vinden viner utanför fönstret och marken är vit. Nu har vi månader framför oss av mörker och slask, förutom när det börjar bli dags för advent, då för då går jag loss och eldar upp en halv stearinförmögenhet och slänger ullplädar lite lagom nonchalant över soffarmstöd. Älskar maffiga ylletröjor också, så de drar jag över huvudet och allt det där håller mig upprätt åtminstone på hitsidan om nyåret.

Men sen, kära vänner, brakar det lös.

Gnället.

Klagolåten.

Den lätt hesa rösten som i total desperation väser fram besvärjelser över tingens blötkalla ordning. Ingenting har hjälpt. Med ett rejält nappatag om yllekragen har jag släpat, dragit, bannat och lockat min vintertrötta, bångstyriga lekamen genom de förskräckliga mörkermånaderna, bryskt ryckt upp den när den rasat ihop efter ännu ett väderbakslag i trilskande aprilmånad och manat den att ystert springa ut i solskenet så fort DET behagat visa sig.

En sådan futil och ynklig jakt det varit. Så alldeles väldigt för mycket jag låtit det dåliga väderhumöret skvätta åt alla håll och kanter och på L, som försiktigt försöker hävda att blåst över stålgrått hav är intressant som väderfenomen betraktat. Friskt och skönt väderbiten blir man, försöker han sedan. Eller så fina rosor du får på kinden.

Ja, kära någon; ni förstår ju själva. Tanten tycker tusan inte om vinter! Eller bortblåsta svenska somrar.

Men i år, ser ni, då är det annat ljud i skällan! Då tittar jag ut genom fönstret, ser att årets första snö gör entré och skickar en avmätt blick ut i natten och rycker förstrött på axlarna. För två veckor sedan sken murvielsolen på mig och effekterna kan fortfarande anas på kinden; nyss bokades julbiljetterna, så pilutta dig, vinterelände, jag ska till Frankrike men det skall INTE du!

Hoppas jag. Inte. Så. Mycket. Som. Här.

I alla fall.

Tankar på ett tak

22 måndag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det regnar och åskar i Provence läser jag i en av bloggarna som jag följer. Och trots att Murviel ligger en bra bit därifrån, blir jag orolig för den trasiga rännan, de spruckna takpannorna och den nyligen reparerade dörren, som ännu så länge inte har något skydd alls mot det regn som oundvikligen kommer att plaska rakt upp på den när regnet faller i Murviel.

Det där med ordningen på saker och ting blev inte helt rätt; dörren skulle lagas och komma på plats EFTER att taket fixats, var det tänkt. Nu blir det ju inte alltid riktigt som man tänkt och kanske skall dörren ändå klara lite stänk under en begränsad period medan vi får in offerter på takfix. Fast skynda på processen behöver vi nog försöka göra, om inte annat så för sinnesfridens skull där vi sitter tryggt på sjätte våningen i vårt ganska nya bostadsrättshus.

Här var det översvämningar i lördags men det fäste vi inte så stor vikt vid. Usch så besvärligt för alla som bor i hus och drabbas av överbelastade kommunala avlopp, tänkte jag medan jag lyssnade på regnet som smattrade mot taket. Ett tak som är helt och dessutom inte mitt att bekymra mig om.

Och ändå! Tänk att vi har ett murvielskt tak att bekymra oss om; att det är alldeles vårt! En sorts lycka det med, hur bisarrt just det ändå kan låta.

Jul i Murviel

21 söndag Okt 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , ,

Föräldrakollektivet skall fira storjul i Murviel, var det tänkt. E skall ta sig dit från Skottland, S från Köpenhamn och resten av oss från Stockholm. Hunden tänkte vi ta med också. Jag ser framför mig hur vi under ett par hektiska dagar pyntar, klär gran, lagar mat och bjuder grannar på exotiskt svenskt glöggkalas innan det är dags för julafton. Det där är inte ett dugg tidsoptimistiskt, bara väldigt trevligt att fantisera om. Jag är en obotlig julälskare, nämligen

Äldsta A har sina betänkligheter på grund av den förmodade bristen på vitt elände; samma anledning, för övrigt, som får mig att tycka att det är alldeles extra lockande att fira fransk jul eller rättare sagt, svensk jul med fransk kuliss. Inget av det här lär jag få se:

Midvinter på hunddagiset

Vintervackert på Tjörn så det gör ont…

Eftermiddagshimmel över havet

Fast jag vill iallafall inte – solen går ner för tidigt och det är för kallt!

Nu är det dessvärre inte alldeles enkelt att ta sig dit när flyglinjen Skavsta-Béziers ligger nere utanför säsong. Jag har dammsugit MrJet, samtliga tänkbara flygbolags hemsidor och lagt ner sökandet åtskilliga gånger, eftersom det antingen blir väldigt dyrt, innebär avgångar eller ankomster på okristliga tider eller innebär ett eller flera byten, som förlänger restiden bortom rim och reson. Gnällspiken framför skärmen i soffan – dvs jag – surar därför en stund och hoppas att det på något mirakulöst sätt skall lösa sig ändå och utan ansträngning. Ska nog lämna bloggen för idag och leta vidare!

Faror lurar i trädgården

17 onsdag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, ,

Murvelhusets första gäster i våras var systrarna A, då fem och sex år gamla. De var på upptäcktsfärd i trädgården och for fram och tillbaka, badade i poolens sextongradiga vatten, hittade stenar och for upp och ner för alla trapporna. Jag såg trädgården med nya, yngre ögon och kunde konstatera att den bjuder in till alla möjliga sorters lekar. Lite orolig var jag för det vingliga trappräcket utanför köksdörren på husets baksida men kände mig i övrigt ganska lugn.

Ända tills vi hörde dem hojta glatt att vi skulle komma ut och titta på kojan de hittat och vi stack ut huvudena genom dörren bara för att se dem hoppa jämfota på brunnen. Iskyla spred sig under min huvudsvål men jag försökte behålla lugnet och bad dem försiktigt kliva ned igen. Ett ”varför då” avfyrades men de slutade hoppa och gjorde som jag sa och jag kunde andas ut.

Förra veckan möttes jag av denna syn när jag klev in genom den rostiga trädgårdsgrinden:

Brunnslocket såg inte helt pålitligt ut i våras heller men att det var riktigt så gistet förstod vi inte. Nu törs jag inte tänka på hur farligt det var när de hoppade där i våras.

Snickare Loubet har därmed fått en ny uppgift, för med en sådan brunn kan vi inte ha småttingar springande i trädgården!