Det var idel pälskragar runt de huttrande franska halsarna i utställartälten i Kungsträdgården idag. Antalet besökare var nästan lika magert som närvaron av de grönsaksstånd och lockande ostdiskar som jag annars förknippar med en fransk marknad. Eller rader på rader med vinbönder som låter dig smaka på deras fina produkter. Men att det skulle vara den sortens marknad hade jag alldeles bestämt fått om bakfoten. Istället var det fransk turism som visade upp sig och det hade kunnat vara nog så trevligt det med.
Under en varm svensk majsol en ledig lördag hade folklivet troligen myllrat mer än vad det gjorde idag:
Då hade den franska musiken blandats med sorlet från ditresta likaledes franska turistambassadörer, förväntansfulla flanörer och ett och annat tjut från boulebanan längre upp i parken.
Men tre frusna boulespelare gör inte mycket väsen av sig och det är märkligt hur avslaget det genast blir med ett arrangemang som, hur du än vänder på det, är så oerhört väderberoende. Det kändes ändå som ett ambitiöst program. Erssons Fisk & Deli hade ordnat med en fin uteservering och serverade såväl ostron och champagne som de där ostarna och korvarna jag hade bespetsat mig på. Jag köpte en liten tallrik och ett glas provençalskt rosévin
…flydde raskt in i tältet vid sidan om och slängde i mig plockmaten som sedan snabbt sköljdes ner med några snabba gulpar vin. Om det var gott? Det var det säkert men jag hann inte känna efter. Jag frös. Att dricka rosé i ett fuktigt tält med duggregn utanför framkallar nämligen inte riktigt samma känsla av välbehag som jag de senaste åren blivit bortskämd med.
Men jag är ganska nöjd ändå. Frankrike är på besök. Inget råkallt duggregn kan ändra på ett sådant faktum. Franska röster hördes förresten redan under promenaden längs med Skeppsbron på väg mot marknaden. Franska ambassaden var på plats, liksom representanter från alla hörn av hexagonen. Och det var i de allra flesta fall franska som gällde i tälten, även om de yngre på plats valde engelska när de tilltalade oss.
Snart skall jag inte bara förstå en del av vad de säger. Snart skall jag kunna svara dem på klingande franska.
Skulle jag vilja, iallafall.
Men det är tusan vad trögt det går! Jag är för trött när jag kommer hem på kvällarna och helgerna fylls med andra aktiviteter än franskt traggel. Men nu har jag anmält mig igen. Till en introduktionskurs i franska på Stockholms universitet. Den här gången skickade jag in mitt gamla gymnasiebetyg och ansågs därmed behörig. Det gjorde jag inte förra gången jag sökte och då kom jag inte in. Kursen ger universitetspoäng, kräver engagemang och erbjuder den piska över huvudet som jag tror mig behöva för att jag skall ta språkdrillningen på allvar. Om jag kommer att hinna? Orka?
Om livet i övrigt låter bli att bråka, så skall det väl ändå gå vägen?
Vi får se. Nu skall jag i alla händelser sträcka ut mig på sofflocket med mina marknadsmagasin – Sud de France, pimpade Rivieranytt och en lockande blaska om kanalbåtturer på Canal du Midi. Regnet kan dugga bäst det vill utanför fönstret. Mig hittar ni i de södra delarna av Frankrike resten av kvällen.
À bientôt!