Hejdå, lilla älskling – vi ses snart!

Nu har de åkt.

Solen bryter igenom molnen.

Rapporter om långa köer på A9 oroar en smula.

Jag lyssnar på France Bleu Herault och väntar på att klockan skall bli ett, då min fransklektion börjar.

Jag funderar på om jag skall städa. Jag ringer några jobbsamtal. Kastar ett slött öga på disken i köket. Funderar på om jag skall ta tag i det. Känner av en smula stress av småfixet som behöver betas av inom de närmaste dagarna för att resten av semestern skall bli behaglig.

Försöker samla samma tankar som jag utan vidare lyckats stöka undan i ett avlägset hörn av pallet och stängt dörren om dem för att kunna ägna mig åt den oförblommerade njutning som umgänget med Bertil och alla andra ljuvliga människor bjudit på de senaste veckorna.

Stoppar in lakan i tvättmaskinen.

Hänger upp dem.

Jag bläddrar bland bilderna. Blir glad av dem. Väljer ut några och inser att det varit svårt att hålla jämna steg med bloggandet. Vi har varit här och ett magiskt nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det får bli återblickar framöver!