Tre och en halv dagar genom Europa, med en längre och tre korta etapper, är avklarade. Igår kom vi hem till vårt sverigehemma vid havet. Jag åkte härifrån 15 mars för tre dagars jobb, följt av fjällsemester med familjen, påskvecka i Murviel, sedan avslutande jobbvecka och barnbarnshäng i Stockholm innan det bar av till Murviel igen. Det är alltså två månader sedan jag var hemma! Ett fint damm har lagt sig men annars är allt sig likt. Det är väldigt skönt också att vara här och att våren har etablerat sig även på de här breddgraderna. Men det är kallt och regnet har följt med oss genom både Frankrike och Tyskland och idag har det piskat på rejält.

Bra för de nya plantorna, tänker jag medan jag drar på mig gummistövlar och regnrock för att få dem i jorden.

Vi kom hem från vår kontinentala roadtrip såpass tidigt igår att jag hann iväg till plantskolan för att komplettera planteringarna utanför radhuset.

Det är lite skillnad jämfört med i höstas när jag sista-minutenshoppade rosenbuskar, klematis och tulpanlökar.

Det var såpass sent att de ynkliga plantor som fanns kvar reades ut men alla utom en av rosenbuskarna har klarat vintern. Och tulpanerna stoltserar malligt i de nya planteringslådorna på baksidan tillsammans med ett par nya rosenbuskar och lavendel:

Enligt planen från i höstas har den gamla smultronodlingen, som bara såg skräpig ut, ersatts av trädgårdsprakttry och spireor;

Ytterligare några ”Flaming Cover”-rosor har kommit i jorden på framsidan,

och jag lugnar mig till nästa vecka med att fylla de två resterande planteringslådorna på baksidan med klättervildvin och ytterligare något, som jag inte riktigt bestämt ännu. Pioner, kanske, eller möjligen några ettåringar?
Lättskött måste det vara, oavsett, så sköra skönheter går bort. Vi försvinner söderut till midsommar och är sedan inte tillbaka igen förrän i slutet på juli. Men nu skall vi vara hemma i en dryg månad och det känns som en oändlighet – en fin sådan, kanske skall tilläggas. Det är fint i Tjuvkil.