Etiketter
Planen var sammetsnatt och konstsim i poolen framåt småtimmarna.
Som det var förra sommaren.
Så blev det inte.
Istället blåste det halv storm men jag tänkte optimistiskt att det kommer säkert att mojna när det blir lite mera kväll. Som det brukar göra efter en vindpinad dag.
Det gjorde det inte.
Markisen vevades ut och ihop flera gånger innan jag till slut resignerade och insåg att det där mysiga taket över huvudet skulle vi få klara oss utan. Så bordsdukarna tejpades fast och dricksglasen ställdes på ände över servetterna för hindra dem från att blåsa iväg.
Med normala svenska mått mätt är det alls inte kallt trots vinden, men en kofta över axlarna fick det bli ändå. Med dessa justeringar – tejpade dukar, tyngder på servetterna och något varmt över axlarna – kunde så slurpandet ta sin början:
Till sist drog vi oss in i poolhuset för att undkomma vinden och det tyckte jag var lite bra, för vi använder inte det utrymmet så mycket. Det har istället blivit Wildas hundkoja när hettan i normala fall jagar in henne dit för skön svalka under takfläkten. Och endast det bästa är naturligtvis gott nog för jycken, som välkomnade oss in och intog bästa hörnplatsen på uppallade kuddar,
medan gästerna fick tränga ihop sig på den plats som blev över. Sen sov hon gott på sin tron, lycklig över det formidabla sällskapet!
Gästerna traskade så småningom hemåt medan vi plockade undan, lite trötta men nöjda över att ha haft trädgården befolkad av allra bästa languedocpolarna hela kvällen. Det är till och med lite mysigt att lufsa runt mitt i natten med musik ur högtalarna, en snarkande hund och med rester av kvällen i knöliga servetter och vinslattar i glasen.
Imorgon är jag ensam i huset och på lördag tar jag skavstakärran tillbaka till Stockholm. Där finns flera älsklingar samlade, så jag längtar faktiskt lite. Hit kommer jag ju snart igen. Och det ser jag fram emot. Också.