Tag Archives: Granit

Jeezes, vad det blåser!

03 torsdag Maj 2018

Posted by in distansjobb, huset på ön, Inredning, Murvelhuset, Om dagsläget, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Idag har jag hållit mig hemma. Jag har bockat av telefonsamtal, bokat möten, planerat och letat uppdrag för att dra in lite nya sköna kulor till mitt stackars åderlåtna företag. Det tar tid att få igång en verksamhet som lönar sig och jag har ju siktet inställt på längre vistelser i Murviel om inte alltför länge, så jag stretar vidare. Förr eller senare måste det ju lossna, tänker jag. Idéer har jag många och så övertygad är jag om sagda idéers förträfflighet att jag bara måste få dem att bära. De bygger på fjärrlösningar och sådant är ju inte beroende av var en befinner sig geografiskt.

Ju.

Det är kylslaget på ön,

dagen började blöt

En halvt uppblött kartong med levererad soffa

och jag svor eder över att inte kunna ta en lunchbreak och montera loungesoffa. Sådant låter sig inte göras i envis blåst och regn på tvären. Jag undrar om inte årets vår varit ovanligt blåsig och just den där vinden riskerar att få mig att förlora tålamodet.

Jag påminns om anledningen till att Murviel blivit vår tillflyktsort.

Jag minns de där vindpinade tjörnska somrarna när värmen aldrig ville infinna sig och är så tacksam över murvelhuset, trädgården därnere, som visserligen just nu fortfarande är upp-och-nervänd eftersom det regnat för mycket för att få till stenläggningen, och det turkosblåa, där åtskilliga timmar tillbringas när solen gassar.

Jag tycker om Tjörns vildsinta väder, bara inte på sommaren, när jag vill sitta ute i ljumma kvällar på en ombonad terrass.

Fast ombonad är det sista terrassen är just nu, den nya loungesoffan till trots,

Kan ju bli bra, nån gång…

Vårt vardagsrum är plågsamt typiskt för årstiden, med utspridda dynor och kuddar som inte kan vara ute för att det regnar eller blåser eller bara är alldeles för kallt.

Ett stort, rött parasoll hann jag köpa innan jag mindes att parasoll lever farligt på vår vindpinade ö. Men när vinden mojnar, regnet upphör och temperaturen stiger, då kommer jag att sitta i vår nya soffa, på kuddar från Granit och med parasollet uppfällt. Då kommer jag att tycka att det är värt det. Jag är en evig optimist som naivt trotsar varje vädrets maktutövande med fingrarna krampaktigt låsta runt ett glas vin.

Jäklar så snyggt vindblåst en blir! Rena hollywoodrufset!

Sen drar jag.

Till Murviel och till sommaren.

När murvelsemestern är över kommer det att vara augusti. Augusti är bästa månaden på västkusten.

Sägs det.

En dryg vecka till avfärd

18 lördag Jun 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Murvielradarn har legat nere ett tag igen. De andra rollerna har pockat på uppmärksamhet och knuffat undan såväl längtan som tankar på må-bra-byn. Jag har hållit studenttal, flängt fram och tillbaka till Stockholm, varit mamma, varit mormor, sambo och matte. Hade behövt vara dotter också men det får vänta till midsommar.

Badrum nummer två är utrivet och har redan fått nya tätskikt och kakel på väggarna:

IMG_4466

En paviljong, som legat i en kartong på trädäcket i väntan på helg, har monterats och skall få tak bara vinden mojnat. Vita bilen far fram och tillbaka medan terminen och tiden på Dingle närmar sig slutet med blixtens hastighet. Igår höll vi avslutning för tvåorna i vemod och tårar men också med trotsig beslutsamhet; inte kan vi låta detta vara slutet? Visst reser sig Dingle igen?

Tårfyllt farväl

Tårfyllt farväl

Fint fat med dingleskörd i avslutningspresent till mig

Fint fat med dingleskörd i avslutningspresent till mig

Så for medarbetarna och jag vidare till Bryggcaféet i Bovallsstrand, där vi njöt av sommarsverige när det är som allra bäst;

IMG_4442

Medan min dingletid närmar sig slutet, tittar jag på To Kill a Mocking Bird i Olskroken tillsammans med min yngsta och känner mig nästan överväldigad av kärlek till henne. Så ringer Bertil på FaceTime och skrattar högt åt mina pussljud, springer fram och tillbaka över solnagolvet tillsammans med sin pappa och kiknar av skratt åt det också.

Tänk att de finns där runtomkring mig allihop!

Tänk att det ser ut som att jag kommer att ha de där allra mest älskade samlade på den allra mest älskade av alla platser.

Samtidigt.

I flera dagar.

På måndag om en vecka kör vi i karavan ombord på färjan till Kiel. I varsin vit bil – Bertil och päronen i den ena, hunden, jag och L i den andra!

Under tiden väntar i det ena gästrummet en växande packning på att stuvas in i bilen. Den är en salig blandning pryttlar; hängstol och kroklister från Granit, trappgrind och slott till Bertil från IKEA, kuddar, böcker och annat som jag hunnit glömma vad det är.

Bertils resekit i gul väska längst fram - den fylls på efter hand!

Bertils resekit i gul väska längst fram – den fylls på efter hand!

Jag kastar ett öga på packningen varje morgon innan jag släntrar nerför trappan och ler åt tanken på vad som väntar.

Jag, L, hund och alla tre barnen med respektive och Bertil – det artar sig till en fin frankrikesommar, minsann!

Stoiska kloslurpare och franska kaskadvindar

30 onsdag Jul 2014

Posted by in Byliv, Min franska trädgård

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Planen var sammetsnatt och konstsim i poolen framåt småtimmarna.

Herrplask sommaren 2013

Herrplask sommaren 2013 – klicka på bilden för inlägg om förra årets klofest!

Som det var förra sommaren.

Så blev det inte.

Istället blåste det halv storm men jag tänkte optimistiskt att det kommer säkert att mojna när det blir lite mera kväll. Som det brukar göra efter en vindpinad dag.

Det gjorde det inte.

Markisen vevades ut och ihop flera gånger innan jag till slut resignerade och insåg att det där mysiga taket över huvudet skulle vi få klara oss utan. Så bordsdukarna tejpades fast och dricksglasen ställdes på ände över servetterna för hindra dem från att blåsa iväg.

IMG_7986

Klängväxten invid muren fick offra några av sina blommor

Med normala svenska mått mätt är det alls inte kallt trots vinden, men en kofta över axlarna fick det bli ändå. Med dessa justeringar – tejpade dukar, tyngder på servetterna och något varmt över axlarna – kunde så slurpandet ta sin början:

Gäster anlände med egenhändigt tillverkade gåvor – betongkit till klottraren…
… och poolbar till cohabitanten
Langustiner kokta på svenskt vis, krabba, crevettes nordiques, fetaostpaj, röror, sallad, krustader från IKEA…
… och bubbligt vatten med djupfrysta citronklyfter i tapp från Granit
Så den obligatoriska osten och rödvin från Pinet
Mycket godare än hemma!

Till sist drog vi oss in i poolhuset för att undkomma vinden och det tyckte jag var lite bra, för vi använder inte det utrymmet så mycket. Det har istället blivit Wildas hundkoja när hettan i normala fall jagar in henne dit för skön svalka under takfläkten. Och endast det bästa är naturligtvis gott nog för jycken, som välkomnade oss in och intog bästa hörnplatsen på uppallade kuddar,

IMG_8022

medan gästerna fick tränga ihop sig på den plats som blev över. Sen sov hon gott på sin tron, lycklig över det formidabla sällskapet!

Gästerna traskade så småningom hemåt medan vi plockade undan, lite trötta men nöjda över att ha haft trädgården befolkad av allra bästa languedocpolarna hela kvällen. Det är till och med lite mysigt att lufsa runt mitt i natten med musik ur högtalarna, en snarkande hund och med rester av kvällen i knöliga servetter och vinslattar i glasen.

IMG_8025

Imorgon är jag ensam i huset och på lördag tar jag skavstakärran tillbaka till Stockholm. Där finns flera älsklingar samlade, så jag längtar faktiskt lite. Hit kommer jag ju snart igen. Och det ser jag fram emot. Också.