Idag har jag hållit mig hemma. Jag har bockat av telefonsamtal, bokat möten, planerat och letat uppdrag för att dra in lite nya sköna kulor till mitt stackars åderlåtna företag. Det tar tid att få igång en verksamhet som lönar sig och jag har ju siktet inställt på längre vistelser i Murviel om inte alltför länge, så jag stretar vidare. Förr eller senare måste det ju lossna, tänker jag. Idéer har jag många och så övertygad är jag om sagda idéers förträfflighet att jag bara måste få dem att bära. De bygger på fjärrlösningar och sådant är ju inte beroende av var en befinner sig geografiskt.
Ju.
Det är kylslaget på ön,
dagen började blöt
En halvt uppblött kartong med levererad soffa
och jag svor eder över att inte kunna ta en lunchbreak och montera loungesoffa. Sådant låter sig inte göras i envis blåst och regn på tvären. Jag undrar om inte årets vår varit ovanligt blåsig och just den där vinden riskerar att få mig att förlora tålamodet.
Jag påminns om anledningen till att Murviel blivit vår tillflyktsort.
Jag minns de där vindpinade tjörnska somrarna när värmen aldrig ville infinna sig och är så tacksam över murvelhuset, trädgården därnere, som visserligen just nu fortfarande är upp-och-nervänd eftersom det regnat för mycket för att få till stenläggningen, och det turkosblåa, där åtskilliga timmar tillbringas när solen gassar.
Jag tycker om Tjörns vildsinta väder, bara inte på sommaren, när jag vill sitta ute i ljumma kvällar på en ombonad terrass.
Fast ombonad är det sista terrassen är just nu, den nya loungesoffan till trots,
Kan ju bli bra, nån gång…
Vårt vardagsrum är plågsamt typiskt för årstiden, med utspridda dynor och kuddar som inte kan vara ute för att det regnar eller blåser eller bara är alldeles för kallt.
Ett stort, rött parasoll hann jag köpa innan jag mindes att parasoll lever farligt på vår vindpinade ö. Men när vinden mojnar, regnet upphör och temperaturen stiger, då kommer jag att sitta i vår nya soffa, på kuddar från Granit och med parasollet uppfällt. Då kommer jag att tycka att det är värt det. Jag är en evig optimist som naivt trotsar varje vädrets maktutövande med fingrarna krampaktigt låsta runt ett glas vin.
Jäklar så snyggt vindblåst en blir! Rena hollywoodrufset!
Sen drar jag.
Till Murviel och till sommaren.
När murvelsemestern är över kommer det att vara augusti. Augusti är bästa månaden på västkusten.
Sägs det.
