Idag är det ännu en sån där dag när det inte slutar snöa och nyheterna är fulla av rapporteringar av brokaos i Skåne och saltsjöbadståg som kraschar in i bostadshus här hemma. Det är halt. Det är bökigt. Det är mörkt. Det är kallt. Det är överj-vligt.

Och jag vill inte.

Vi har ju gjort slut, vintern och jag.

Jag funderar på om det inte är dags att ordna besöksförbud. Mot snön, alltså. Att den inte får hem(be-)söka mig mer utan att det får allvarliga konsekvenser.

Anoraken förses med sitt dunfoder igen och tumvantarna åker på. På fötterna varma, klumpiga skor, för det går ju inte an att stanna hemma och sura för att det snöar och väl på jobbet funderar jag inte så mycket över vad som pågår utanför fönstret. Ser knappt vädret och det är ju ett sätt att fly den hänsynslöst fallande snön.

Ett annat osvikligt sätt den senaste tiden är, det kan inte sägas nog många gånger, att i tanken fara iväg till Murviel. Det brukar ske med hjälp av väderwidgeten till vänster och då brukar hjärtat slå ett aldrig så litet extra slag vid åsynen av alla solar och människovärdiga temperaturer.

Ett litet förväntansfullt klick, därför…

En vädergudarnas sammansvärjning, det är vad det är.

Snöhåvete! Håll dig undan MIN franska by! Du har INGENTING där att göra.