Det bästa först – apelsinträdet blommar!

Trädet har alltså rekupererat sig sedan frostskadan det ådrog sig vårvintern 2012. Blommorna doftar himmelskt och kanske, kanske blir det till slut några apelsiner på trädet igen?

Nu var det inte apelsinblommor som var syftet med inspektionsturen – de gömde sig i bladverket men fångade mitt öga ändå, de små rackarna. Jag blev barnsligt glad och satte mig i barktäcket och lekte tjuren Ferdinand en stund istället för att okulärbesiktiga de avslutade takarbetena.

Det var istället för att dokumentera det nya taket och rännorna som kameran tog med mig på upptäcktsfärd.

Det ser bra ut. Redigt och proffsigt.

Jag imponeras särskilt av de små detaljerna:

Själva takteglet är svårare att titta på, dels för att det är så högt upp, dels för att trädgården åter igen är en djungel av akaciornas grenverk (det är förresten fasligt vad de skräpar ner när de blommat färdigt!), slingrig murgröna och frodiga olivträd.

Eller ja, alla olivträd är inte lika frodiga. Den arma stackaren som fick maka på sig förra våren ser ut att ha kastat in handduken till slut. Kampen såg länge ganska hoppfull ut men kanske tvingade årets kalla vår trädet att ge upp?

Synd, jag tyckte om både placering och storlek. Nu ska jag googla fram alternativ och be Bertrand komma hit och hjälpa oss pigga upp den lilla bakgården. Den gör ingen glad just nu. Fler utemöbler och mer belysning fixar jag själv.

Jag avslutar med den här lilla skönheten:

Inte vet jag vad hon heter men skir är hon