Jag är hemma igen och tankarna far osorterade – ganska kreativa – och fulla av nytankad murvielenergi. Jag har hunnit vara i kontakt med flera av bygrannarna telefonledes, mejlledes och facebookledes och har hunnit sjunka ner i soffan på sjätte våningen.

Jycken, nyligen avhämtad från Pensionat Paradiset, har funnit det för gott att helt sonika placera sig i min ännu så länge inte uppackade resväska. Det går ju inte att lita på flocken, för rätt vad det är sticker delar av flocken iväg. Oftast söderut. Oftast till Frankrike.

De närmaste dagarna skall sommarens resor bokas. Viktigast är den till Aberdeen i början av juli, när duktige, fine son E skall firas storstilat. Näst viktigast är biltåget med hunden ner till Murviel och motsvarande tillbaka till Sverige igen i augusti.

Solen går ner bakom Globen.

Köksfönsterutsikt 21.30

Jag är hemma i stockholmshemmet. Murvielhemmet har stängda fönsterluckor, är nystädat och har ett påfyllt kylskåp, för om bara en vecka är huset fyllt av liv igen och det känns så bra, så bra.

De närmaste veckorna skall ägnas åt förberedelser av både det ena och andra slaget. Det kommer en höst så småningom och den tänker jag styra över så mycket jag kan. Det jag gör då, skall jag göra för att jag aktivt valt det. Oavsett vad det blir. Just nu, efter en tids bearbetning och funderande, känns det mest bara spännande.