Så var det dags igen. Imorgon faktiskt. Om bara några timmar.

Ännu en kabinväska har införskaffats, för den här familjen flaxar omkring och lånar väskor av varandra tills man inte vet var de håller hus. Väskorna, alltså. Packar gör jag alltid i sista minuten, för det är ju så himla trist och nu behövdes en större kabinväska än den som fanns på plats i garderoben. Alltså fick det bli en ny.

Jag har shoppat igen, nämligen. Porslin. Hårda resväskan har jag inte hämtat från där den befinner sig och den mjuka, som skall följa med till Frankrike, skyddar nog inte så bra. Tänk, såna bekymmer man kan ha. Så oerhört fånigt – tror jag byter spår…

…och stycke för att markera att nu kommer förhoppningsvis något intressantare…?

Så vad skall jag göra denna vändan, förutom att stå i fönstret och titta ner på lastbilsflaken som far förbi fulla med vindruvor? Jag ser fram emot att från första parkett se på när det skördas som värst och skall nog se till att få följa med ut på fälten någon av dagarna. Vad jag förstår, är det lite osäkert när den försenade skörden kommer igång men eftersom jag är i Murviel ett tag, vore det väl tusan om jag inte skulle pricka in en aldrig så liten skörd?

Undersöka vinskördandet står alltså på min att-göra-lista, liksom hantverkarkontaktande, bilverkstadskontakt, målning av vårt Garde Manger, umgänge med fem glada, medföljande barn och deras mammor och –

Tadaaa!

Ändan har ramlat ur vagnen till slut och här skall franska studeras på plats. Fast jag väntar tills jag är solokvist i huset, så att jag inte blir asocial. Blir kanske inte så mycket sagt annars, med en vrickad och sargad tunga som barlast i munhålan.

À bientôt!