Kära någon, vad ett inlägg om vinskörd kan virvla upp känslor. Jag ser förvånat på och väljer till slut att markera ståndpunkt. Jag har ingen kontrollfunktion till kommentarerna. Bloggen är publik, inläggen mina egna, ibland välinformerade, ibland bara spontana, betraktelser. Välkomna in, med andra ord.
Lika viktigt som det är att bara kunna kika in och ta för sig, är det att kunna göra det utan att riskera att bli uppläxad vare sig av mig eller av någon av de andra läsarna. Mitt tålamod tröt den här gången, för även om bloggen mest innehåller triviala trevligheter, så är jag inte utan starka åsikter och ett nedärvt rättspatos – av typen ”rör inte min kompis”, hörru, för då får du på moppo!
Ingen mer catfight här nu – låt oss återgå till vinglas vid poolkanten, vid havet, i motljus, i kvällsljus, på takterrasser, på soffbord, i stearinljussken och i månsken.
Bloggen är min paus från verkligheten, den som rymmer så otroligt mycket annat än vinglas, pooler och utflykter i bergen. Den är med andra ord bara halva jag. Det tror jag att de allra flesta förstår men tillåter mig alltså ett aldrig så litet förtydligande, bara för att.
Imorrn då?
Då skall jag jaga på bilverkstan så att jag får bilen lagad någon gång. Den ska få följa med hem, var det tänkt. Gissa vad den huvudsakliga lasten kommer att bestå av…?
