Gatan utanför var relativt stilla för en vecka sedan. Men det var då. Nu är det fullt ös igen men det är varken särskilt många långtradare eller husbilar som dundrar förbi utanför vårt fönster. Istället är det de där märkliga traktorerna på väg till vinfälten tidigt, tidigt på morgonen, vid lunch och sedan tillbaka igen på kvällen. Däremellan skumpar flak med vindruvor från fälten genom byn. Från flera av dem droppar röd druvsaft.
I morse följde vi med Sandrine till hennes bror ute på fälten. Jag hoppade i mina snickarbyxor för att leka vinbonde en stund. Först upp på skördemaskinen var C, synbart nöjd med hur morgonen utvecklade sig:
Näst på tur var E, något mer skeptisk men ganska glad hon med:
Så blev det min tur att klättra upp i den höga maskinen, som vibrerade duktigt och som raskt slukade alla klasar som kom i dess väg. Utsikten var fenomenal och sämre arbetsmiljö kan man ha, om det bara hade varit de vackra environgerna det handlade om. Men hörselskador, utslitna ryggar och andra sviter, som vinbönderna skaffar sig för att fixa vin till våra middagar, skvallrar om en arbetsmiljö som trots allt inte är den mest ideala.
Det är som mest intensivt nu, förstås, när allt skall skördas och maskinerna delas mellan bönderna. Redan klockan tre på morgonen drar de igång för att skörda de gröna druvorna. De är extra känsliga och får inte skördas när det är soligt och varmt, om de skall behålla sin fräschör.
Det har varit ett märkligt år för vinodlarna i Frankrike med hagelskurar, som på bara några minuter ödelagt hela odlingar på sina ställen och en sol som varit ovanligt njugg denna säsong. Enligt Sandrines pappa – familjen är vinodlare sedan många generationer tillbaka – skördas i år inte så mycket som en enda druva avsedd för rosévin i Provence, till exempel. Däremot har det gått ganska bra här; nästa års provencalska rosé lär därför troligtvis få tillverkas av sina languedocska kusindruvor.
Snart redo för nästa sväng till caven
Vi lämnade vinfältet och for vidare till La Peche, ovanför Murviel. Vår by är ganska så spektakulär också så här från ovan och det är fascinerande att se ut över landskapet med vinfälten, byarna på sina kullar och bergen i fonden. Jag konstaterar igen att vi ovetandes valt en alldeles förträfflig plats att tillbringa franska dagar på. Full av liv och rörelse är byn, vacker och det är nära till precis allt.
Murvielklotter 
Vilken kul fm ni har haft! Vi hade förmånen att få prova häromåret fast vi lät våra gäster testa och de var mycket nöjda! Jag gillar skarpt ditt näst sista kort med alla de olika blånande bergen – det är en av anledningarna till att jag bor i dessa trakter!
GillaGilla
Älskar också de där bergen! Kan inte riktigt se mig mätt!
GillaGilla
Vad kul det ser ut! Min längtan blir inte mindre..
GillaGilla
Vilket slit det är, inser man dock och vilken kunskap de besitter! Fantastiskt imponerande! Se till att planera in en septembertripp nästa år – spännande att vara här den här tiden!
GillaGilla
Ping: Det får till slut bli ett eget inlägg | Murvielklotter
Som sista ordet i denna tråd väljer jag att gå tillbaka till det ursprungliga inlägget genom att citera Lottens första kommentar: ”Jag gillar skarpt ditt näst sista kort med alla de olika blånande bergen – det är en av anledningarna till att jag bor i dessa trakter!” För det var ju det det handlade om. Egentligen.
GillaGilla
God kväll i Bloggen!
Snart kommer Dokumentären som jag producerat under ett år om hur vinprovningen i Causses et Veyran går till. Vi har tillsammans med en lokal vinproducen varit med i hela processen. Vi siktar framåt i nya tag tillsammans i våra paradis vi skapat, jag menar alla nu.
❤
GillaGilla
DEN vill man inte missa! Visst har vi det bra?
GillaGilla
Du kanske bara råkar titta in här i kommentarsfältet eller också fanns du med och följde debaclet här för drygt två månader sedan och återvänder för att kolla vad som skrevs.
Nu har jag till slut plockat bort alla kommentarer som inte handlar om innehållet i inlägget. Att jag väntat så länge handlar om att jag vägrar att falla till föga för de envisa påtryckningar jag utsattes för av en av kommentatorerna under några intensiva veckor. Då blir jag istället vrång, som den bitska dam i Languedoc jag är.
Men lugnet har för länge sedan lagt sig och intresset för tråden likaså. Då kan också den tämligen ovidkommande diskussionen förpassas och inlägget få handla om dagen då vi fick följa med ut på fälten under vinskördens mest intensiva skede. Det, och ingenting annat. Så som jag ursprungligen ville ha det och bara därför.
GillaGilla