Jag stänger den inte förrän det blir alldeles mörkt. Den släpper in ljudet från gatan och med jämna mellanrum ställer jag mig i öppningen för att fascinerat titta på vintraktorerna med flaken fulla av nyskördade druvor.

Jag hör när de kommer skramlande nere i gatan. Allt droppande från flaken har nu bildat en sockrigt klibbig yta på asfalten, som får det att låta som bilarna kör genom vattenpölar.

Men det är bara däcken som fastnar i klibbet. Jag tycker mig ha sett gatsoparbilen oftare än vanligt under de senaste veckorna men det verkar inte bita på klibbet. Fast vad gör väl det, som bygranne C lagom ordvitsigt säger – det är ju för en god sak!

Badhuset har jag stängt för säsongen

och dynorna till solsängarna har staplats under presenningar för att skydda dem från spindelattacker.

En presenning till på de översta blev det

Eventuella möss hoppas jag att grannkatterna håller i schack. Poolen stänger Alexandre nästa vecka fastän det hade gått att bada i den ett tag till

Tjugotre grader kan jag leva med

Men jag skall ju inte vara här ordentligt förrän i höstlovsveckan och då är det garanterat för kallt, åtminstone för bad. Fast en dyna på solsängen i höstsolen kan det säkert bli och det duger gott.

Resten av trädgården intar också au-revoir-läge

Ingen tvätt på tork på ett tag

Men min franska höstgarderob liknar inte på något sätt de klädespersedlar som jag måste kränga på mig därhemma redan idag

Nu väntar ännu en Ryan Air-flight och L och hund. Fint det.

Tidsfördriv i Portiragnes