Sa vi. Ni vet ju hur det blev med den saken.

Jag rensade min inbox idag och hittade den tidiga mejlkonversationen med Ewa på Franska hus för två år sedan. Då, i slutet av augusti skrev Ewa att ”det sista objektet som Freddy skickade information om ligger i Murviel les Béziers och det är ett hus som var sålt men som kom tillbaka till försäljning i veckan”. Och jag svarade med nyvaknad beslutsamhet:

”Vi har alltså bestämt oss för, vilket jag tror att jag redan berättat, att sälja vår villa, flytta till en lättskött lägenhet närmare stan och sluta DRÖMMA om franska stenhus för att istället göra slag i saken!”

Så bokades resa och husvisningar, både av eget hus hemma och intressanta objekt i Languedoc. Sedan gick allt med en rasande fart. Huset, som kommit tillbaka på marknaden, var huset med den trolska trädgården. Huset, som vi inte alls kunde värja oss mot. Vårt hus. Det är bara två år sedan men känns som mycket, mycket längre sedan.

Trädgården, som enligt planen helst bara skulle vara en innergård med plats för en liten pool att plaska i, blev istället en betydligt större och vildvuxen skönhet. Hon är så mycket, murvelträdgården, att det tarvas experthjälp för att få henne att hålla sig i skinnet.

Bertrand är därför i farten igen och har börjat rensa undan den slingrande murgrönan

Den utlovade arbousieren har ersatt resterna av det döda olivträdet och fått en ny, vacker stenring runt sig

Innanför grinden vid gatan finns nya späda plantor som skall få breda ut sig och klättra

Långsamt tar den form, vår trädgård, och Bertrand får fria händer. Enda kravet är att det skall vara lättskött. Tåliga marktäckare och ivriga klättrare blir det därför.

Jag har hunnit glömma vad plantorna heter men det skrev jag ju om i somras, så den intresserade kan kika in här för att få svar på en del av vad som planterats.

Smått fantastiskt är det ändå, att komma fram sent på kvällen, som jag gjorde förra veckan, och morgonen därpå öppna fönsterluckorna mot trädgården och se allt det nya nedanför. Skänker många tacksamma tankar till Bertrand som tänker ut, planerar, gräver, släpar stenar, köper plantor och planterar.

Träffade Laurent, smeden som smitt räckena till huset, idag. Om hur nöjd jag är med det tänkte jag berätta imorgon. Byn vimlar av skickligt yrkesfolk, nämligen!