Det är Claes-dagen idag.

Kaktusblomma utanför E & C:s dörr

En speciell dag i vår storfamilj, som befolkas och har befolkats av många fina Claesar. Sedan finns det andra lika trevliga Claesar i vår närhet och de är värda uppmärksamhet på sin namnsdag hela högen, så skål på er! I vår franska by försitter vi som bekant inga som helst chanser att få fira, så idag firade vi förstås – Claes! Byns alldeles egne Claes bakade en chokladtårta och till det serverades kaffe med en aldrig så liten avec.

Lokal Marc gjord på druvrester – mja… men tårtan smakade förträffligt.

Vi hade utropat en ruhetag (varför vi plötsligt kände att vi behövde uttrycka oss på tyska, när vilodag skulle proklameras, det vet ingen) och en sådan tag, förlåt dag, är det måttfullhet med alkoholen som gäller. Det kan dessutom vara vist och klokt att avstå från vinet när pilkastning står på programmet, åtminstone i en samling där flera av oss har tur om vi träffar tavlan.

Det riggas för pilkastning

Ett inte oansenligt antal pilar studsade i takterrassens stengolv så att det slog gnistor om pilspetsarna.

Namnsdagsbarnet in action

Men poäng fick vi ihop ändå. Mitt lag vann.

Inte.

Men nästan.

Imorgon kommer min älskade unge och finaste E med fakiren från Skavsta. Jag tänker åka ut till flygplatsen tidigt som attan för att alldeles säkert vara på plats och invänta deras ankomst. Jag gissar att det alltså är läggdags nu. Ska bara skura köksgolvet och bädda sängar åt de efterlängtade först.