Jag är trött. Jo, jag behöver erkänna det. Att jag är trött fastän terminen bara börjat och jag har många veckors arbete framför mig med små möjligheter att klämma in några dagar i Murviel. Fast jag skall försöka. Jag vill det och jag måste det. Det mesta blir lätt när nästa resa ner är inbokad och dagar är blockade i arbetskalendern.
Men framförhållning är svårt nu och det är egentligen bara just det som gnager och skaver lite, för jobba vill jag. Mår för det mesta bra av det också. Men balans är bra. Jag vill ha mina kvällar. Jag vill ha mina helger. Jag vill ha kontroll över vad jag måste göra. Förutsägbarhet. Åtminstone i vardagen.
Morgondagen är ett nålsöga att tråckla sig igenom för mig och mina närmaste. Andra, spännande händelser väntar runt hörnet. Runtomkring mig finns så mycket kärlek, så mycket som är fint och jag vill ta vara på det.

Jag vill äga min tid. Jag måste ordna så att jag kan det.

En vecka till har passerat. Det är snart måndag igen och jag tror bestämt att jag är lite dysterkvist. Skall dra ett täcke över mig i ett snällt göteborgskt gästrum och imorgon kamma till mig igen. Skall snart göra plats för några murvielska må-bra-dagar igen. Det blir bra.