… och vi börjar komma i något slags ordning i det lilla västkustska huset, trots att ytterst få av flyttkartongerna är uppackade

Ganska fullt i det stora källarförrådet…

och trots att vardagsrummet fortfarande måste husera möbler som blivit överflödiga. Sådant har hittills lösts med hjälp av bortskänkes-annonser på Blocket. Det har brukat ta några minuter efter att annonsen publicerats innan telefonen har börjat ringa men nu har det gått en dryg vecka och jag inser att det gamla tricket inte fungerar här. Avdankade möbler får vi forsla bort själva. Gissar att antalet inflyttade till lilla byhålan inte är lika många som till Stockholm och att behovet av begagnade möbler därmed är begränsat. Intelligent av mig att komma fram till den slutsatsen, tycker jag.

Till min stora lycka har jag dock, med hjälp av grannen tvärs över gatan, hittat en lokal facebookgrupp, där överblivna möbler kan få byta ägare. Vips så står där till slut en Bengt, som raskt befriar oss från några tunga och skrymmande pjäser! När flytten gick till Blåsut och Murviel för snart fyra år sedan dök det också upp en räddande Bengt och vi slapp några vändor till tippen. Så jag säger det igen; det behövs en och annan Bengt när en flyttar!

Mitt fokus de senaste veckorna har alltså kretsat kring det nya jobbet, flytten och hur jag skall förhålla mig till det faktum att jag för tillfället inte längre har en stockholmsdörr att sätta hemnyckeln i.

Var i hela friden är min soffa och min favoritfåtölj?!?

Det är energikrävande på alla sätt och Murviel har därför hamnat i utkanten av min radar.

Igen.

Men det är då jag påminner mig själv om att allt det vi gör nu förhoppningsvis skall leda till mer flexibilitet och därmed fler möjligheter att med jämna mellanrum kvista ner till Murviel och inte minst att få mer tid till det som är viktigast av allt. Eller rättare sagt dem som är viktigast av alla. Så jag får något halvdrömskt i blicken, letar fram äpplemaskinen, börjar knattra och försvinner bort. Då ser jag varken flyttkartonger eller skrivbord med pappershögar. Utsikten blir istället svindlande vacker…

Bertil i ny elefantdräkt i mosterns famn

Annandag jul 2012…

Om en dryg vecka får murvelhuset besök, inte av mig utan av ett par ”örnar”. Jag får istället prioritera Stockholm. Det går bra det med. Kanske, om jag har tur, blir det en kort sväng till Murviel på höstlovet. Måste ju träffa fönsterrenoveraren, så att de bedagade skönheterna äntligen kan få lite välbehövlig omsorg:

Inte mycket kitt kvar..

brunt skall bli…

… grönt, är det tänkt

Och visst är de viktiga, fönstren, men hade det inte varit fönster i behov av renovering, så hade jag säkert hittat en annan ohemult viktig anledning till att placera mig i skavstakärran för en aldrig så liten tur söderut. Har inga problem med det, nämligen. Att hitta på anledningar att vara tvungen att flaxa ner till…

Inte min kudde, men den skulle platsa i murvelhuset!