Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: fönsterrenovering

Möt Annelie, Rickard och Tilde

23 fredag Sep 2016

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

Causses et Veyran, Familjen Nathorst, fönsterrenovering, fransk byskola, fransk skolmat, languedocgrönt, Saint Nazaire de Ladarès

Det ligger till på det viset att jag börjar tröttna på mig själv och mitt eviga tjatter om hur ljuvligt jag tycker att livet i Murviel är. Jag tror att ni, kära bloggbesökare, har förstått att det förhåller sig så vid det här laget. Men jag har vant mig vid att med jämna mellanrum knattra ner tankar om murvellivet – och annat med, för den delen – så i ett försök att hitta nya infallsvinklar, slog mig det uppenbara att det också finns andras historier att berätta. Många andras, till och med. Idén knycker jag från bloggen Freedomtravel, där det intressanta bloggarparet har intervjuat andra likasinnade husbilsresenärer. Himla kul idé, faktiskt.

Först ut är härmed familjen Nathorst, som med buller och bång landade i pyttelilla byn Saint Nazaire de Ladarès i februari i år.

img_0613

De kom från Skåne, där de genom företaget Stilrent på landet hjälpt kunder med byggnadsvård av olika slag. När jag förstod att de var på ingång, insåg jag snabbt att här kanske jag hittat någon som är villig att ta sig an våra fönster i Murviel utan att skaka på huvudet och föreslå nya i PVC istället för renovering.

Även luckorna skall bli gröna så småningom...
Även luckorna skall bli gröna så småningom…
Detaljbild
Detaljbild
Nymålade fönster 2016
Nymålade fönster 2016

Vi blev deras första kunder och på murvelhuset sitter nu alldeles nykittade och linoljemålade fönster i ljuvligt languedocgrönt.

img_0654

I torsdags morse for jag till deras by för att titta på huset som de nyligen flyttat in i och som de nu är i full färd med att renovera.

img_0611

Resan till ett eget franskt hus har varit minst sagt krokig men nu är de där, hela familjen bestående av Annelie, Rickard och coola Tilde, nio år. Deras lättnad går nästan att ta på. De ser lyckliga ut. Fast några fritidsbekymmer lär de inte ha inom överskådlig framtid.

Deras historia är rent filmisk och vi är många som följer deras vindlande äventyr med stort intresse. Fast hur började det, egentligen? Hur kommer man på tanken att lämna Sverige och ta med sig en åttaårig dotter ut på okända äventyr? Hur vågade de språnget? Jag bestämde mig för att gå till botten med detta och började intervjua dem, ivrigt knattrande ner svaren på äpplet.

Flytten till södra Frankrike var alls inte resultatet av åratal av research, funderingar och letande efter det perfekta projektet men tanken, en drömsk, ofärdig sådan, den fanns långt innan Tilde föddes. När hon så anmälde sin snara ankomst, kändes det därför viktigt att ge henne ett någorlunda internationellt namn. De skulle ju så småningom flytta utomlands. De visste bara inte riktigt när. Att det skulle bli Frankrike var däremot tämligen bestämt, trots att Rickard inte satt sin fot i landet innan de for iväg för att rekognoscera sommaren 2015. Annelie, däremot, tillbringade många semestrar på Franska Rivieran som barn och Rickard förstod efter hand att här fanns något som var värt att undersöka, så han hängde på. Båda två tyckte att tanken på en möjlig flytt långt bort var kittlande men alls inte omöjlig. Frankrike kändes kulturellt nära fast ändå annorlunda. Som ett äventyr som ändå går att överblicka.

Huset i Skåne, som de nu har sålt och lämnat, låg på landet och familjen funderade först på att försöka hitta en gård med tillhörande land i Limousin. Men när de gjort klimatläxan, kunde de konstatera att där nog skulle bli för kallt på vintrarna. Därför övergavs tanken på ett franskt liv på landet för den om ett nytt liv i en liten by, där Tilde skulle kunna ha nära till både skola, aktiviteter och vänner.

img_0615
img_0614
img_0626
img_0627

Hemma i Skåne bodde de avsides och skolflickan Tildes behov av vänner på nära håll hade börjat göra sig påmint.

Sju månader efter flytten till Frankrike tjattrar Tilde obekymrat på franska med både vänner och grannar. Rickard och Annelie är hjälplöst efter och kan alls inte mäta sig med dotterns nyfunna franska kunskaper. Dessutom säger de stolta föräldrarna att Tilde är tio gånger friare här! Hon har vuxit enormt på bara några månader, är jätteduktig och klarar sig själv. Här vågar de släppa iväg henne utan att oroa sig för vare sig trafik eller andra faror. Flickan med det fantastiska kastanjefärgade håret är ute och leker med byns alla barn, övervakad från byns alla fönster hela tiden.

It takes a village to raise a child.

Sägs det.

I Saint Nazaire de Ladarès är det verklighet. Tilde går ingenstans utan att åtminstone ett par ögon ser.

Rickard tycker att det andas barndom som han minns den från när han var liten; kompisar alldeles nära och föräldrar som hjälps åt att veta var älsklingarna håller hus:

– De äldre i byn har snorkoll på hela familjen! Hävdar Rickard.

Att Tilde på barns vis så snabbt tillägnat sig sitt nya språk innebär att hon får tolka när grannarna behöver prata med mamma Annelie och pappa Rickard. Jag tror visst och bestämt att hela familjen är inte så lite stolta över detta faktum. Tilde, som först inte vill vara med och berätta om sitt franska äventyr kan till slut inte låta bli att ge sig in i diskussionen. Hon berättar att alla i byn är jättesnälla. Hon berättar om den gången när hon ramlat på cykeln och skrapat sina flipfloptår i asfalten och bybarägarens son kommit rusande för att hjälpa henne.

Tilde blir ivrig att få berätta. Matte, engelska och musik är roligaste ämnena i skolan, får jag veta, liksom att hon tycker att hon håller på att tappa svenskan. Då fyller mamma Annelie i och berättar att Tilde minsann pratar i sömnen. På franska. Och det går jättebra att prata franska, tycker Tilde men ännu så länge är det det svårt att skriva. Tilde går i en åldersintegrerad klass i grannbyn Causses et Veyran och åker skolbuss dit fram o tillbaka två gånger om dagen; först på morgonen till lektionerna, sedan tillbaka till Saint Nazaire för att äta en fyrarätters skollunch (sic!) i byns Salle de fête.

Klicka på bilden för att se filmklippet!

Klicka på bilden för att se filmklippet!

Skolmaten förtjänar egentligen ett eget blogginlägg och det är inte svårt att förstå att Tilde tycker att den franska skolmaten är mycket godare än den svenska!

Vårterminen blev tuff för Tilde, som när hon kom knappt ens kunde säga bonjour. Men nu verkar hon ha hamnat rätt. Hon får gå om en klass och då tycker Tilde att det mesta är lätt. I den nya klassen  går 6 barn i motsvarande årskurs 2 och de resterande  nio barnen går i det som i Sverige skulle motsvaras av årskurs 4.

Såväl St Nazaire som Causses et Veyran är små byar och familjen berättar att båda skolorna kämpar för sin existens och har därför gått samman för att få lite volym i klasserna. För Tilde är den ordningen både bra och dålig; det är tryggt med mindre klasser men resurserna är förstås begränsade. Att få gå i en fransk motsvarighet till våra svenska språkklasser för nyanlända har det aldrig varit tal om. Det finns helt enkelt inte att tillgå i så små byar.

Tilde tycker att skolan hemma i Sverige – Nils Månssons friskola – var bättre, för där kunde hon prata svenska. Så saknar hon syskonen i Sverige också men det är ändå bra i Saint Nazaire. Om de skulle flytta därifrån skulle hon istället sakna bästisen Gwen. Och pojkvännen. Tilde berättar ivrigt om alla klasskamraterna; om Clement, som sitter längst bak, om Leila som sitter bredvid henne i solen och om bästisen Gwendolyn, som är några år äldre och från Belgien. Hon berättar om Teddy, som är väldigt söt och om hans inte riktigt lika söta bror Fabian, liksom om Tristan, som är Gwens pojkvän.

Det är alldeles underbart att lyssna på alla små historier om den nya franska vardagen som bubblar ur Tilde. Mamma och pappa Annelie och Rickard säger att Tilde är trygg och acklimatiserad nu. Det tror jag minsann att de har rätt i! För egen del har föräldrarna också hittat en lunk och en trygghet. Barägarens son frågar de om allt från kaminer till kalkputs och han har alltid svar. Familjen har blivit etablerade bybor.

Jag sitter här i vårt snart färdigrenoverade tjörnhus och tänker på familjen i den lilla franska byn och på hur fulla av förväntan de verkar vara. Det är så fint att tänka på att jag bara knattrat på utan att tänka på att inlägget kanske blir lite väl långt. Nu har jag därför klippt ut andra hälften av historien om familjen Nathorsts franska äventyr och skall be att få återkomma med en fortsättning följer. Då blir det bilder inifrån familjens hus också – nu kan ni väl knappt bärga er, va?

 

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Det tuffar på…

08 torsdag Okt 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 10 kommentarer

Etiketter

Bengt, Blocket, fönsterrenovering, flytt

… och vi börjar komma i något slags ordning i det lilla västkustska huset, trots att ytterst få av flyttkartongerna är uppackade

Ganska fullt i det stora källarförrådet...

Ganska fullt i det stora källarförrådet…

och trots att vardagsrummet fortfarande måste husera möbler som blivit överflödiga. Sådant har hittills lösts med hjälp av bortskänkes-annonser på Blocket. Det har brukat ta några minuter efter att annonsen publicerats innan telefonen har börjat ringa men nu har det gått en dryg vecka och jag inser att det gamla tricket inte fungerar här. Avdankade möbler får vi forsla bort själva. Gissar att antalet inflyttade till lilla byhålan inte är lika många som till Stockholm och att behovet av begagnade möbler därmed är begränsat. Intelligent av mig att komma fram till den slutsatsen, tycker jag.

Till min stora lycka har jag dock, med hjälp av grannen tvärs över gatan, hittat en lokal facebookgrupp, där överblivna möbler kan få byta ägare. Vips så står där till slut en Bengt, som raskt befriar oss från några tunga och skrymmande pjäser! När flytten gick till Blåsut och Murviel för snart fyra år sedan dök det också upp en räddande Bengt och vi slapp några vändor till tippen. Så jag säger det igen; det behövs en och annan Bengt när en flyttar!

Mitt fokus de senaste veckorna har alltså kretsat kring det nya jobbet, flytten och hur jag skall förhålla mig till det faktum att jag för tillfället inte längre har en stockholmsdörr att sätta hemnyckeln i.

Var i hela friden är min soffa och min favoritfåtölj?!?

Var i hela friden är min soffa och min favoritfåtölj?!?

Det är energikrävande på alla sätt och Murviel har därför hamnat i utkanten av min radar.

Igen.

Men det är då jag påminner mig själv om att allt det vi gör nu förhoppningsvis skall leda till mer flexibilitet och därmed fler möjligheter att med jämna mellanrum kvista ner till Murviel och inte minst att få mer tid till det som är viktigast av allt. Eller rättare sagt dem som är viktigast av alla. Så jag får något halvdrömskt i blicken, letar fram äpplemaskinen, börjar knattra och försvinner bort. Då ser jag varken flyttkartonger eller skrivbord med pappershögar. Utsikten blir istället svindlande vacker…

IMG_1506
Bertil i ny elefantdräkt i mosterns famn
Bertil i ny elefantdräkt i mosterns famn
Annandag jul 2012...
Annandag jul 2012…

Om en dryg vecka får murvelhuset besök, inte av mig utan av ett par ”örnar”. Jag får istället prioritera Stockholm. Det går bra det med. Kanske, om jag har tur, blir det en kort sväng till Murviel på höstlovet. Måste ju träffa fönsterrenoveraren, så att de bedagade skönheterna äntligen kan få lite välbehövlig omsorg:

Inte mycket kitt kvar..
Inte mycket kitt kvar..
brunt skall bli...
brunt skall bli…
... grönt, är det tänkt
… grönt, är det tänkt

Och visst är de viktiga, fönstren, men hade det inte varit fönster i behov av renovering, så hade jag säkert hittat en annan ohemult viktig anledning till att placera mig i skavstakärran för en aldrig så liten tur söderut. Har inga problem med det, nämligen. Att hitta på anledningar att vara tvungen att flaxa ner till…

Inte min kudde, men den skulle platsa i murvelhuset!

Inte min kudde, men den skulle platsa i murvelhuset!

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Om Marianne på banken och om saker som trillar på plats

25 fredag Jul 2014

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

barnsäkring av trädgård, byggmaterialsafari, Crédit Agricole, fönsterrenovering, Société Marsellaise de Crédit, vincistern

Idag träffade vi Marianne på Crédit Agricole och kom hem med en lunta papper:

Många sidor blev det...

Många sidor blev det…

Och ett nytt franskt bankkonto förstås, så nu lägger vi ner det gamla på Société Marsellaise de Crédit i Béziers. Istället kan vi traska tvåhundra meter upp i gatan, ringa på klockan och få omedelbar personlig hjälp. Finfint, det.

Marianne pratade franska och jag förstod till min stora glädje det mesta av vad hon sa men som vanligt ville inte läpparna forma sig kring de där undflyende franska orden, så jag svarade på engelska. Funkade det med. Trevligt var det också. Hur många snorkiga fransoser har jag mött under de två och ett halvt år vi varit husägare här? En handfull? Kan jag dra mig någon till minnes? Tror faktiskt inte det.

Men det där med franskan… Nu får det snart vara nog! Jag är trött på att inte få fram orden, så eftermiddagens stund i solen ägnades åt lilla magasinet bien-dire – skriven på franska men anpassad för sådana dönickar som mig – och åt en artikel om verktyg och byggmaterial.

bien-dire

Passande, minsann, eftersom byggmöte var bokat med ännu en trevlig hantverkare i byn och eftersom vi skall på byggmaterialsafari med familjen L imorgon. Allt för att förkovra mig i såväl den tekniska vokabulären, som i vad som erbjuds på marknaden. Är särskilt intresserad av byggsatser för gjutning av grindstolpar inför stundande barnsäkring av murvelträdgården. Vem hade kunnat tro att jag hade sådana intressen som låg och slumrade…!

Momo, hantverkaren, skall få ta sig an först färdigställande av kök (äntligen!), byte av terrassdörr till en mer inbrottssäker och därefter renovering av fönster och fönsterluckor. Några av fönsterluckorna måste bytas ut helt och hållet, somliga genast:

Allt hopp är ute...

Allt hopp är ute…

andra behöver en rejäl omgång färg. Att Momo är villig att ta sig an de gamla fönstren som andra bara skakat på huvudet åt, känns väldigt skönt. Vi har varit nära att ge upp om dem, eftersom det gamla glaset är så skört men Momo såg inte nämnvärt bekymrad ut, så nu ger vi dem en chans.

Den stora betongplattan nedanför huset har sprickor i sig och vatten läcker in i de gamla vincisternerna, så den behöver också fixas.

– Den tätar vi, sa Momo och sedan lägger vi på carrelage. Blir jättefint, tyckte han. Lite förstärkning underifrån, så är allt klart.

Får bli nästa vår.

Vi har köpt ett underbart gammalt hus. Vi älskar det hur mycket som helst. Plånboken är däremot inte alltid lika glad, så arbetena får spridas ut så kassaflödet hinner med. Det är förresten bra av andra skäl också, annars blir det lätt fel. Köket har vi till exempel hunnit ändra oss om flera gånger och platsen nedanför huset kräver ytterligare lite tankekraft innan vi förstår hur vi skall kunna få till det. Fast bitarna börjar falla på plats.

Nyss var klockan midnatt och jag var nybadad.

IMG_7936

Nu har det gått en timme till. Utanför på gatan krockade just en bil med stenmuren runt ett träd på trottoaren. Det small rejält, bilen blev ful och stenmuren gick åt fanders men föraren verkade klara sig bra. För mycket vin till kvällens middag, kanske? För hög fart på 30-sträckan utanför fönstret? Dags för det nya enfrågepartiet Förbifart Murviel att etableras för det körs för fort och för mycket genom vår by. Får nog ta och styra upp det.

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Reminiscenser
  • Livet som en romantisk komedi?
  • Fem poäng till den som uttalar oeufs och boeufs rätt…
  • Att omfamna vintern när allt annat är futilt
  • 2021 har drabbats av prestationsångest

Besöksstatistik

  • 265 408 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone Béziers canicule carrelage Chez Amis B&B D'Oc d'or distansjobb Domaine de Pouzac Domaine de Ravanès Förberedelser garde manger hantverkare Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Övrigt

  • Get Support

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Äventyra med oss
  • Brev från Servian
  • Chèvre & Cinsault
  • Doris två hem
  • Franska fikon
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Miras Mirakel
  • Petite suedoise
  • Taste of France
  • The Good Life France
  • Vårt franska hus
  • Vårt franska kök
  • Voltaires Frankrike

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan
  • Vårt franska hus

Husmäklare

  • Franska hus
  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Inspirationssidor

  • Trendenser
  • Under the Almond Tree

Gör sällskap med 56 andra följare

mars 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Feb    

Arkiv

  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Reminiscenser
  • nillath om Reminiscenser
  • murvielklotter om Reminiscenser
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×
    loading Avbryt
    Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
    E-postkontroll misslyckades, försök igen
    Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.
    %d bloggare gillar detta: