Igår begick jag inte mindre än två premiärer; vid pass fem om eftermiddagen begav jag mig iväg till D’Oc d’Or för min första après travail hos Therese och Rolle, där ingen längre behöver frysa om fötterna. Det är smått makalöst hur mycket de fått att hända under det år de renoverat, härjat och byggt på det stora huset längre upp i gatan. Men nu är det hur tjusigt som helst och dessutom behagligt rumstempererat.

Sorlet steg i takt med antalet gäster och jag hann tänka att detta är något som jag mycket lätt skulle kunna vänja mig vid – vi blir ju så himla trevliga, allihop! Tror att omgivningarna kan ha något med saken att göra…

Efter ett par timmars mingel fortsatte några av oss till nyöppnade Le Restaurant Café Nouvel i det som fram till för bara några månader sedan var La Taverne Lea. En gång för länge sedan hette stället just Café Nouvel och det är fint att de plockar upp det.

När vi var här för ett par månader sedan var Leas igenbommat och det kändes väldigt trist att de gav sig av. Sedan dess har de nya ägarna putsat och fejat och i torsdags slog de upp portarna. Det var inte alls aviserat i förväg men vi var snabbt på plats när det gått upp för oss att vi fått tillbaka vår kvarterskrog.

Maten var riktigt god – jag slukade snabbt brutalt goda färserade musslor och bläckfisk, serverade med en rejäl sallad – och ostarna efteråt var så lagom lagrade och himmelskt goda att kameran inte riktigt hann med förrän de var uppätna…

Det lovar gott.

Bloggarn gick lycklig till sängs efter ännu en fin dag i älskade murvelbyn och somnade till mullret av det antågande ovädret i fjärran.