Resans tredje ben är avklarad och jag har äntligen hittat ett någorlunda fungerande nät på Hotel Bourgogne i Mâcon,

Hotel Bourgogne med magnifikt posthus i fonden

dryga femtio mil från Heidelberg. Tanken var att vi skulle ta oss till Chateauneuf-du-Pape idag men när dagen höll på att övergå i sen eftermiddag, insåg vi att vi nog skulle fastna i rusningstrafiken runt Lyon och ändrade raskt våra planer. Lyon har hittills alltid varit flaskhalsen, oavsett tid på dygnet, så det blir smått löjligt att utmana ett vid det här laget så välkänt öde.

Mâcon fick det bli, alltså. Jag vet att jag troligtvis inte är alldeles rättvis mot staden, som har såväl Beaujolais- som Bourgognedistriktet alldeles inpå, när jag efter bara några timmar på plats avfärdar den som en tämligen småtrist bekantskap. Fast en lagom dagsetapp blev det, vi har skön air condition på vårt hotell och sällskapet är det allra bästa. Middag al fresco på äktfranskt torg i ljummen kväll blev det också, så det är alldeles fel att klaga.

Bertil och hans päron vinkade vi av i Heidelberg, eftersom de valde en avstickare till Chamonix. Vi fick bildbevis på att de har det ganska bra också…

Bertils mamma mms:ade bilden på far, son och alptoppar

På fredag sammanstrålar vi i Murviel. Där väntar ytterligare finisar och en terrass med allt sitt carrelage på plats och ett nytt bord från Maisons du Monde ihopmonterat och klart:

Då har vi varit på resande fot sedan i måndags och hunnit begå badpremiär i nya karet på Tjörn. Bertil ställde upp och kunde konstatera att karet var till belåtenhet:

Den unge mannen behövde få av sig resdammet efter att ha färdats baklänges på sträckan Solna-Tjörn, med full koll på både rutt, bilarna utanför och chauffören bakom ratten.

Att få sträcka ut ordentligt när en sådan duktig etapp är tillryggalagd och ett vidsträckt trädäck som gjort för språngmarsch breder ut sig, tyckte Bertil var föredömligt.

Jag får liksom som små fjärilar i magen när den där lilla killen dyker upp. Att åka färja med honom ger resandet en helt ny och alldeles fantastiskt spännande twist.

På upptäcktsfärd!

Både shopping…

och restaurangbesök funkar i pyjamas när den sitter på Bertil!

Det gäller att ladda inför autobahnmilen och köerna, som kommer som ett brev på posten efter ett tag. Den här gången var det Frankfurt som ställde till det och sinkade oss med en hel timme. Inga problem för Bertil men för de vuxna i sällskapet gjorde sig resan påmind och innan middagen kommit på plats på restaurangbordet invid Neckarfloden i Heidelberg hade halva gänget sånär hunnit tappa geisten. Om det inte hade varit för Bertil… 

Glansögd och trött men nöjd och gosig satt han med en flaska välling i mitt knä medan regnet smattrade stilla på parasolltaket innan det blev dags att vandra tillbaka på kullerstensgatorna till Hotell am Kornmarkt.

Där brukar jag bo när Heidelberg får agera lämplig anhalt på vägen ner mot Murviel. Tre trappor upp utan hiss bodde vi. Föredömligt igen, tyckte Bertil, som gillar trappor.

Enligt uppgift har hans farfar lärt honom allt om trapphantering och det kommer ju väl till pass i Murviel. Bra gjort av farfarn, tycker jag.

Fast nu får det räcka med bloggeriet för idag. Jag har offrat tillräckligt med nattsömn för att i envis kamp mot segt nät kunna ladda upp bilder från de senaste dagarna. Imorrn vankas murvelnät. Kanske kan det bli tätare uppdateringar igen då?

Bon nuit!