Det spelar en radio på övervåningen. Jag hör penseldrag, skruvdragare, fotsteg, slipmaskiner, spackelspadar och diskussioner om nästa steg och nästa. Det renoveras. Tre trötta sovrum blir tre pigga. Inte vita eller ljusgrå utan med färg, fast inredning och realiserade planer, äntligen. Avslitna bicepsmuskler och ryggskott hos våra hantverkare har försenat processen och våra kvarvarande kvällar hemma innan vi far till Murviel får ägnas åt iordningställande i hetsmode.

I tvättstugan spretar fiberkablar, för till slut hamnar även bredbandet på plats. Det har vi väntat på länge och försökt påskynda men nu är det lovat att allt skall vara klart före midsommar.

Då återstår bara vardagsrummet och utbyggnad av terrassen runtom huset, sedan är nästan två års intensivt renoverande över och det lilla huset på ön är fixat från källargolv till tak.

Kanhända blir det bilder på resultatet vad det lider. Vi är ordentligt nöjda och all irritation över fördröjningar, försenade eller felaktiga leveranser och tidsramar som spricker rinner sakta men säkert av mig. Jag springer upp och tittar med jämna mellanrum och gillar vad jag ser. Vi får ett litet ”bibliotek” med köksstommar och luckan Bodbyn från Ikea:

Snart kan vi bara bo. Snart kan jag se mig omkring och tänka att det är fint, vattentätt och omhändertaget istället för att vara orolig för att takpannor skall komma flygande och att fönsterbågarna ska ruttna alldeles sönder. Komma hem från jobbet, slänga mig i soffan och bli lite irriterad över att jag nog måste dammsuga. Några varv med snabeldraken kräver trots allt inte lika stora åthävor som att flytta runt pryttlar från rum till rum och sen tillbaka igen i takt med att renoveringarna fortskrider.

Och Murviel då? Dit åker jag och hunden om en dryg vecka och L ansluter ytterligare en vecka senare. Där fixas det också. Maisondedeux har gått loss på poolhuset för att göra det mer beboeligt och äntligen får vi en dörr som går att öppna och stänga framför uteköket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fast poolhuset ringde just och sa att det stött på problem. Stalldörren skulle ha löpt på en skena ut mot muren och gömt sig bakom busken när köket är öppet men svängen blir för snäv. Vi får fundera ett varv till innan vi hittar en annan elegant lösning på dörrbekymret. Det skall inte vara lätt. Spännande fortsättning kan följa! Det blir bra till slut. Under tiden håller den anorektiska plånboken andan.