Det regnar. Det är kallt. Strumporna är tillbaka på fötterna och golvvärmen i badrummen är på igen. Altanen ser åter skräpig och övergiven ut efter förra helgens futila försök att rädda paviljongen, som fått utstå vinterns både salta och hårda vinder. Nu står den där och väntar på att monteras ned för att göra plats för en ny torgmarkis, som får agera sol- och regnskydd tills en ny, mer vädertålig lösning är på plats.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men det regnar, som sagt, så dagen har tillbringats inomhus. Jag läser inredningstidningar, får idéer och längtar efter att den pågående sovrumsrenoveringen skall vara klar. Jag känner mig lite vilsen utan tillgång till vare sig säng eller garderober; Loj sover på golvet i vardagsrummet,

jag slaggar på soffan och kläderna bor lite överallt…

Det får bli en ordentlig rensning när kläderna skall tillbaka i den nya, betydligt större och förhoppningsvis mer praktiska garderobslösningen är på plats.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det gäller att passa på när irritationen över att inte ens badkaret är fredad zon när hemlösa kläder, lakan, dukar, väskor, skor, gardiner och allsköns annan bråte måste ha någonstans att ta vägen innan allt är klart.

Vi har en helg kvar hemma innan det är dags för avfärd till Murviel, alla de andra är intecknade. Med roliga saker, förvisso, men lite maxat känns det ändå. Renoveringen av sovrummen blev rejält försenad och två alldeles utmärkta långhelger har passerat utan att vi har kunnat ställa iordning. Jag kommer att vara lika trött inför semestern i år som alla andra år, för det står inte stilla på jobbfronten heller. Åsså är jag förkyld också. På tredje veckan.

Synd om mig är det dock inte på en fläck. Vi måste inte renovera. Jag måste inte flaxa runt. Det är ett val jag gör. Ett val som jag har den outsägliga turen att ännu kunna göra. Så i-landsproblem. I höst skall vi förhoppningsvis ägna oss åt att bo. Tredje året som fastboende på ön tar då sin början. Tillvaron som murvelhusägare är inne på sitt sjätte år och jag måste fortfarande nypa mig ibland i tacksamhet över det faktumet.