Det får bli en snabb uppdatering av dagsläget:

Mystiska fotspår på vår snötäckta terrass imorse visade sig tillhöra ett gäng Jehovas vittnen, som gått vilse på vårt vidsträckta trädäck. Stormade det månne så mycket att de inget såg? Eller var de för uppfyllda av anden för att hitta entrétrappan? Ville de fönstertitta? Var de kanske snöblinda? En kan ju lätt bli det, nuförtiden.

Jag är fortfarande vrålförkyld;

Snöar gör det också.

I Murviel!!!

Herr Nathorsts bild från vådlig färd genom Murviel idag…

Det har det tydligen gjort förut någon gång…

Oväder på Paul Riquet i Béziers för ohemult många år sedan…

Något årligt fenomen är det dock inte, och inte heller är den mängd som idag rasat ner över min älskade lilla by en vanlig företeelse alls. Så Facebook svämmar över av bilder och filmsnuttar på pulkaåkning i Montpellier, sladdande bilar både här och där, insnöade citroner, förskräckta emojis, istappar, snötäckta stränder och badklädda, snöbollskrigande gäster på Chez Amis. Det ser helt bisarrt ut och jag saknar de där inläggen när Herr H suktar med soliga luncher på fina terrassen, när bygrannar fotar vild ruccola mellan vinraderna – rätt sorts vitt på marken, för övrigt – och när andra frestar med mandelblom mot tokblåa languedochimlar.

Snöbilder från Languedoc vill jag inte se. Sluta genast!

Bring on roséglasen, sandalfötterna och en Outi i solglasögon och nedcabbat!

Se så; sätt igång!

Over and out.