Jag ligger på en brygga och torkar i solen. Det smakar salt om läpparna. Lätta svallvågor kluckar mot strandkanten under bryggan och en precis lagom varm eftermiddagssol torkar min nybadade kropp. Lite måsskrik på det och västkustidyllen är total. Nästan så att det blir både kitschigt och väl så insmickrande.

Men det är förstås istället alldeles magiskt när min svenska verklighet väljer att brösta sig på det här viset.

Vägen upp från badet är lika vacker som vyerna från bryggan och jag känner mig oerhört priviligierad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mer än så här behöver ingen.
Alltså längtar jag ingen annanstans just nu. Men jag längtar alltid efter mina fina men det hör liksom till älsket av dem som är allra närmast.

Det är fredag. Helg stundar och ett glas immande rosé från Ravanès till middagen känns helt rätt.