Jag skulle ha varit i Murviel den här veckan. Så blev det inte.
Men semester har jag ändå – of sorts. Jag bröt den igår och åkte in till Dingle men idag har jag vägrat att öppna datorn. Jag har istället fortsatt att ge huset på ön min andakt. Vardagsrummet är ordentligt genomstädat; fönster är putsade, gardiner och kuddar är tvättade och möbler har fått flytta runt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag blev det kökets tur och nu doftar det nyskurat och rent. Det är skönt att ha tid att städa igenom huset pö om pö. Energin är inte riktigt där och jag är märkligt låg idag. Jag borde ju som sagt ha varit i Murviel nu. Jag borde ha fått dra på mig mina merylbrallor,

och ägnat mig åt att komma iordning i murvelhuset. Jag skulle ha lufsat runt i vår trädgård och kanske dröjt mig kvar ute om tidig kväll längre än vad som är motsvarande möjligt i huset på ön. Här är det höst, hur vackert än solen med jämna mellanrum lyckas bryta igenom molntäcket.

Corona ligger som en våt filt över min tillvaro på så många sätt att jag har svårt att sortera vad som är vilket. Jobbet är en smula tungt, både det i Dingle och det som handlar om mitt fjärrjobbliv och idag blev jag helt enkelt tvungen att strunta i båda.
Mitt rastlösa jag kräver dock aktivitet; alltså fick det bli handfasta uppgifter med omedelbart resultat; ett fönster rengjort från saltkladd efter ett antal regnväder, såpadoftande golv och rensade lådor och skåp.
Jag släntrar omkring och funderar över hur livet borde få te sig långsiktigt och i närtid. Jag har fattat ett eget principbeslut men har ännu inte fått något svar på hur andra ser på denna min ståndpunkt. Men det löser sig alldeles säkert.
Under tiden fokuserar jag på nyligen införskaffade lampskärmen med elefanter på,

och på den stora tillfredsställelse som en sedan länge välbehövd husrensning ger.
Imorgon blir det jobb framför skärmen i några timmar, följt av ett jobbmöte och det känns helt ok, även om det inte är så mycket semester över just sådana aktiviteter.