Etiketter
Jorå, dagarna känns faktiskt redan lite längre och dagsljuset, när det väl är framme, är åtminstone en aning intensivare och ingen är gladare än jag. Det är fint och det håller mig vid någorlunda gott humör.

Men 2021 lyckas ändå börja oroligt för familjen, för det skall ju inte bara kunna flyta på. Det är tydligen inte så vi jobbar numera. Men det skall alldeles säkert gå bra och jag stickar på för glatta livet – som en besvärjelse och för att se något bestående växa fram under mina fingrar.
Meditation och mindfulness.
Under tiden sprakar en brasa och juldekorationerna är fortfarande framme,


även om jag bit för bit plockar undan dem nu. De behövs i några dagar till men till helgen åker hela härligheten ner i källaren igen.
Nytt år.
Rensning och nya förhoppningar.
Det här är året då jag själv går in i ett nytt decennium av mitt liv och jag känner ingenting annat än tacksamhet över det. Den stora festen vi hade tänkt oss för L redan förra året och den alternativa för oss båda istället detta år, skjuts trots allt på framtiden. Kanske vi kan fira en hejdundrande nyår i Murviel 2021? För att fira födelsedagar, födslar, slutet på covidpandemin (?) och att vi kan umgås någorlunda normalt igen?
Vi får se.
För nu förbereder jag för terminsstart, nya arbetsuppgifter och lite studier, till slut. I det ädla tungomålet…

Jag skall försöka ta tag i mina sorgliga franskkunskaper och ge dem en mer akademisk touch med hjälp av Göteborgs universitet. Halvtid och på distans under våren, för att se om det kan få fart på mig, till slut. Jag får återkomma längre fram i vår med huruvida jag kommer att med större säkerhet våga öppna munnen och utstöta nasala läten med någorlunda självförtroende.
Inledningsvis verkar det busenkelt- jag har trots allt lärt mig en del på egen hand genom åren – men det gäller att inte bli för självgod och att utnyttja det eventuella momentum jag har till att repetera ordentligt.
En gång i en forna urtid utbildade jag mig till lärare i latin, engelska och det som då hette ”allmän språkkunskap”. Det fostrade mig in i ett lingvistiskt och grammatiskt tänkande som både hjälper mig men som också sätter käppar i hjulet. Jag måste hela tiden förstå konstruktionerna; jag klarar inte att bara härma; ett visst kontrollbehov och en smått löjlig perfektionism ställer sig i vägen för den vardagliga kommunikationen. Nu skall jag istället försöka omfamna behovet av kontroll och begriplighet och förhoppningsvis lära mig på det sätt som passar just mig bäst.
Lärstilar har det pratats om inom pedagogiken.
Min är uppenbart inte ”naturmetoden”; jag är alldeles för upptagen av att få fatt i mönstren för att klara det.
Men som sagt, jag återkommer. Hoppas på resultat kan man ju alltid!
Det är trettondagsafton på Tjörn.
2017 firades den senast i Murviel.

Jag hoppas att en covidfri dito kan firas i Murviel 2022.

Jag har alltid kört på en naturell metod för inlärning av språk och behärskar nu tyska så tyskarna tror att jag kommer från Bayern och italienska lärde jag mig tack vara serien Bläckfisken. Spanskan finns väl i blodet och ryskan är från min mormor. Så franskan växer fram för var dag.Men lycka till med studierna.
GillaGilla
Lärde mig engelska så som barn och har sedan haft något slags märklig förväntan på att andra språk skall vara lika lätta! Är bra på att härma men det krävs lite mer än så, förstås. Är himla slängd i språkförståelse på abstrakt nivå men i kommunikativa vardagssituationer på franska hjälper det mig föga!
GillaGillad av 1 person