Uppe med tuppen

20 fredag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi tog en tidig (nåja…) tur in till Béziers idag – vi har hittills sett väldigt lite av staden och marknaden i de fina gamla hallarna lockade.

Men också här märks att affärsidkarna får kämpa, för här fanns inget av det myllrande folkliv jag förknippar med marknader av detta slag. Halva golvytan var tom och de kunder som vandrade omkring därinne var precis som vi turister, som bara strosade runt lite. Kanske köptes en och annan ost eller en spännande korv. Den vackert upplagda frukten och grönsakerna förblev i stort sett orörda.

På paradgatan Paul Riguet är det blomstermarknad på fredagar men överdåd var det inte tal om idag men det kanske är värmen?

Vi satte oss på en av de många uteserveringarna och beställde in glass och kaffe medan vi tittade på folklivet. Pratglada gubbar som vet att njuta av livet

och paranta franska damer med make-upen perfekt lagd. De fascinerar mig. Jag förstår inte hur de bär sig åt för att se så svala och oberörda ut – själv sitter jag med min glass och flämtar i skuggan, den svala fladdrande klädseln till trots.
Ett par boklådor hanns med, liksom en tur in på Lafayette, också den märkligt tom på köpglada kunder. Jag kan inte riktigt avgöra om det är jag som felaktigt tolkar den något avmätta stämningen som tecken på att svångremmen är hårt åtdragen också i eurokrisens Frankrike eller om sommaren inte är köpfestens tid annars heller. Men Béziers är en trevlig stad ändå och den är rejält uppstädad sedan vi var här första gången sommaren 2000. Mycket finns dessutom som fångar ögat.

Så vi for hem till fina byn, tog en sväng förbi M Loubet och valde bänkskiva till köket, fick besked om att han kommer och byter låset nästa vecka, eftersom ingen av alla de nycklar han skickade med oss passade…

 

En imponerande mängd nycklar hade Monsieur Loubet – han lär kunna ta sig in lite varstans i byn, om han skulle få för sig det!

Nu är det dags för lunch med efterföljande siesta. Vid poolen, dit parasoll behöver inhandlas. Halmhatt kan vara en bra idé också.
Cikadorna, de är galnare än någonsin – ännu en varm eftermiddag lär det bli.

Fête Petetas

20 fredag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

19 juli 23.30

Musiken spelar fortfarande uppe vid slottet och hela byn dansar. Vi har dragit oss hem igen men jag hade nog kunnat sitta där en bra stund till , högst upp i byn med en kvällsbris svepande över axlarna, folkmusik från den tillfälliga scenen och alla familjerna som vi tillbringat kvällen tillsammans med.

Kvällen började för fem timmar sedan med en teaterföreställning på ett av de många små torgen i byn. Dockorna spelade huvudrollen i den franska version av buskis vi fick bevittna.

Wilda hittade både åsnor och hundar att bekanta sig med under tiden.

Sedan drog både ensemble och publik vidare till nästa torg och nästa och nästa… Det är ett fantastiskt sätt att uppleva sin nya by; bara gatunamnen berättar sin egen historia, där de gator, som fått nya namn efter byns hjältar från diverse krig, har skyltar som visar gatans tidigare namn:

Vyerna efter vägen skäms inte för sig de heller:

Till och med ett par gamla leriga gymnastikskor, som de ovan, fungerar som intressant stilleben i en fönsterglugg i en medeltida mur.

På varje plats spelades små scener upp allteftersom vi närmade oss slutdestinationen, som var den stora platsen högst uppe på bykullen utanför maireriet.

Där var det framdukat för fest men gästerna lät vänta på sig en liten stund. Flera av dem hade tagit en sväng förbi Taverne Léa för att släcka törsten men ganska snart fylldes platsen av festglada och musiken började spela.

Utanför porten till maireriet bjöds på ytterligare folklustspel när publiken skulle gissa vikten på den till blont bombnedslag utklädde mannen. Vinsten var, som sig bör på en fest i hjärtat av Languedoc, en låda vin.

Det kändes traditionstyngt och otvunget på samma gång och alla verkade ha genuint roligt. Precis som förra veckan, då vi var med på byns 14 julifirande, konstaterar vi att det nog är ett väldigt franskt sätt att fira och umgås på. Midsommar i Sverige kan kanske ha några gemensamma nämnare med detta men eftersom denna typ av utomhusfester kräver riktigt sommarväder, kan våra svenska motsvarigheter sällan leva upp till festerna i sammetsnatten som vi fått vara med om här.

Dockorna, som står uppställda i maireriet till allmän beskådan, har sina förebilder bland byns innevånare – nuvarande och sedan länge döda och historiska vingslag handlar det definitivt om här. Här lever den folkliga teatern vidare i samma form sedan medeltiden, när jycklare och resande teatersällskap förmedlade nyheter från den stora världen eller den från den lilla genom raljerande satirer om personer välkända för publiken i byarna.

Dockan som följde med när vi köpte vårt hus har därmed till slut satts in i sitt alldeles speciella sammanhang för oss.

Hon har fått flytta ut till ett hörn av trädgården, där hon redan hunnit svepas in i de slingriga klätterväxter som finns där. Hon var på väg till tippen men nu ska hon få stanna kvar. En gång har säkert också hon fått spela en roll i byspelen och är därmed värd ett annat öde än att skickas iväg tillsammans med annan bråte.

18 juli, 22.30

18 onsdag Jul 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, ,

Så varmt, så varmt har det varit idag. Luften har dallrat över asfalten och när kvällen kom vågade vi oss till slut ut på promenad med hunden, som verkar klara värmen förvånansvärt bra. Vi gick vår vanliga runda i byn och stannade till hos familjen L, där vi återigen bjöds på vin på deras fina takterrass.

Sista biten hem från dem är inte längre än ett stenkast och väl hemma krängde jag av mig de de dagsvarma kläderna och dök ner i poolen här hemma. Tjugoåtta grader varmt fortfarande och tjugosju i vattnet. Varannan rygg med stjärnhimlen ovanför, varannan bröst blev det under dagens andra halvkilometer.

(Inte jag på bilden men poolen är den rätta!)
Bäst jag plöjer fram där i vattnet slås jag av hur sällan jag nattbadat i upplyst pool. På hotell är de oftast stängda för rengöring på natten och kan bara avnjutas på avstånd, förutom de där gångerna jag smitit in och badat ändå men inte alltid undgått upptäckt. Nu är det bara jag och natthimlen; byn har tystnat och tornugglan har inte börjat hoa ännu. Just den här simturen ska jag minnas långt in i hösten, för bättre än så här blir det knappast. Vi mår bra här, hund, husse och jag.

När cikadorna spelar redan tidigt på morgonen

18 onsdag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

… då vet du att dagen kommer att bli varm. Imorse väcktes jag av dem och min dagliga sejour vid poolen fick avbrytas tidigare än vanligt, för solen kändes rent farlig på skinnet och jag är numer en klok gammal dam, så skuggan blev min kompis när termometern klättrade förbi 40-strecket.
Dagen har istället ägnats åt allehanda shopping. Först på Castorama, där en faslig massa lampor till alla nakna elledningar utomhus inhandlades och dessutom några billiga taklampor till sovrummen, eftersom elektriker Kevin, som var här igår, för att se vad som behöver göras, förklarade att de där märkliga glödlamporna rakt in i ledningen bara är en testinstallation som inte är tänkt för längre bruk.

Numer är de tidigare på nybyggen så vanliga testlamporna förbjudna, eftersom de blir brandförliga om de används för länge! Ingenting som vi vill låta hänga kvar, med andra ord. Tyckte väl att det såg lite skumt ut…

I övrigt var han nöjd med installationerna, Kevin, förutom att belysningen vid poolens ena sida är lite väl nära vattnet, så dem bestämde vi oss för att strunta i. Kan ju också vara så att det blir lite tivolivarning med alltför många lampor i trädgården men fint som snus kommer det att bli om kvällarna när belysningen i fina stentrappan är fixad!

Väl hemma med ”bytet”och, icke att förglömma, den utkvitterade internetboxen,

dök jag ner i poolen

och L började fixa med internet och det gick som smort.

Inte.
Boxen är på plats förstås men kontakt går inte att upprätta. Efter samtal med SFR får vi veta att kära nån, så fort går det inte att aktivera linan ut. Räkna med minst en vecka. Jomenvisst.
Alltså, utan internet fortfarande och med en alltför stekande sol mitt på dagen, for jag och bygranne M till en Brocante, där jag hittade ytterligare ett sängbord – bild mms:ades till lilla S som godkände, och sedan fick jag med mig också den hem.

Ett par ljusstakar och en fin toast rack med bricka till slängde jag med också.

 

 

 

Endast €25 fattigare blev jag och känner mig därmed väldans nöjd. Där skall jag nog också kunna hitta mitt Garde manger så småningom!

Uppkopplingen är nära

17 tisdag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ett efterlängtat sms kom idag och det talade om att nu finns vår box att hämta i Magalas, vilket betydar att om allt är som det ska, så har vi fast internetlina i huset imorgon. Då måste jag säga att det gått över förväntan snabbt. Säkert beror den snabba leveransen på att här redan funnits uppkoppling mot SFR hos den förra ägaren och hade vi förstått hur det fungerade, så hade vi kunnat ordna detta mycket tidigare. Istället har vi krånglat med olika mobila lösningar med kontantkort, vilket visat sig bli ohemult dyrt, speciellt med tanke på hur dåligt det fungerat. Det är alltså en evig tur att det nu till slut verkar gå vägen, för det tålamodskrävande 3G-nätet i byn lämnar en hel del övrigt att önska och har visat sig omöjligt att använda för något annat än surf av allra enklaste slag. Att lägga upp detta korta inlägg, helt utan bilder, tar mig nästan en halvtimme…

Men imorgon, då skall de tidigare inläggen under vistelsen här denna gång kompletteras med såväl bilder från både 14 juli och utflykter som på växtlighet och mat! Händer inte det och om inget nytt inlägg kommer, då vet ni att jag sitter här och svär eder över ännu ett försök att övervinna det trilskande och svårfångade internätet!

Ägg-Mårrrt

15 söndag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Andra dagen med vännerna hemifrån på besök tillbringades i Aigues-Mortes i Camargue. Jag hade fått för mig att dit ville jag åka för att titta på salttillverkning och förhoppningsvis hitta snygga presentförpackningar av salt att ta med hem som gå-bort-presenter. Staden är medeltida, som så många andra byar och otroligt välbevarad, om än en riktig turistfälla. Litegrann samma känsla fick jag här som när jag första gången kom till Carcassonne, som också är oerhört fascinerande i sin balsamerade medeltida härlighet.

Jag var dock beredd på att det skulle vara turistanpassat, för i min Rough Guide to Languedoc varnas för just detta liksom, enligt samma guidebok, att förklaringen till att staden innanför murarna kan visa upp en sådan autentisk medeltida layout finns att hämta i det faktum att den framgångsrika salttillverkning som fanns här redan på 1200-talet och som inledningsvis fick staden att blomstra, förstördes av slam från Rhône hundratalet år senare och att staden därmed lämnades åt sitt öde.

Ingen brydde sig längre om Aigues-Mortes, inget byggdes över och inget byggdes runt om de gamla murarna, så nu står den där med sina gamla murar och sin gamla stadsplanering intakt. Inget krimskrams i världen kan ställa sig i vägen för det och jag är glad att vi for dit.

Restaurangerna är många i den lilla staden men farhågorna att maten inte skulle vara något att hurra för kom snart på skam.

Självklart det också, egentligen, med tanke på att ostronodlingarna finns på armlängds avstånd och att det är svårt att misslyckas med så pinfärska råvaror.

Glass fick jag också medan den fantastiska nougaten i bageriet på den livligaste gatan endast förblev ögongodis.

Innan vi tog oss vidare för att titta på salttillverkningen ramlade jag in i leksaksaffären Gepetto, där jag nästan inte tog mig ut igen, fascinerad som jag var över det överdåd av vackra, hantverksskickliga leksaker som fanns där.

Verklighetstrogna Bugattitrampbilar , brandtrampbilar, gammaldags dockvagnar, handgjorda dockor, minitivoli – här saknades ingenting!

Turistfällan slog igen rejält över oss och eftermiddagen försvann så fort att när vi väl tagit oss vidare till Le Grau du Roi för den guidade turen genom de rosa etangerna där saltet tillverkas,

 

så var biljetterna till den guidade turen slut.

Lite snopet men det går ju fler tåg och jag kommer att kunna ta mig hit igen, närhelst andan faller på.

Och salt, det hittade jag ju inne i byn, så inte behövde jag åka därifrån alldeles i oförättat ärende.

Fest i byn

13 fredag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Hur ska jag börja beskriva kvällen? Klockan är en halvtimme efter midnatt och jag sitter framför min datorskärm. Längre upp i byn spelar brassorkestern fortfarande och jag känner mig lätt överväldigad. Lite ”Gudfadern”, lite ”Chocolate” och annat storfilmiskt vilar över alltihop. Är jag faktiskt här mitt i allt detta?

Vi började hos Léa med egentligen lite för mycket vin och mat som inte imponerade denna gång men det är begripligt, för hela Murviel var på fötter ikväll och det kan inte vara alldeles enkelt att koka ihop en måltid för så många och av det slag vi blivit bortskämda med hos Léa hittills.

Rackarns trevligt hade vi dock och när klockan hunnit förbi nio tätnade det alltmer på det lilla torget och orkestern började spela. Vi försågs med varsin fransk flagga och en lanterna för det promenadtåg som sedan gick runt vår lilla cirkuladeby.

Orkestern spelade, folk pratade och skrattade och när vi nått ungefär halvvägs genom byn, där utsikten mot slottet var som bäst, släcktes hela byn ned och fyrverkerierna tog fart.

Det var mäktigt, återigen nästintill overkligt, och tillsammans med våra svenska bygrannar konstaterade jag att vi nog ändå har det väldigt bra här nere i vår ”nya” franska by.

Hunden hade gått i förväg hem till huset med hussen, för fyrverkerier har hon inte mycket till övers för men nu så här efteråt verkar hon helt lugn – så fort brukar det faktiskt inte gå över för hennes del men kanske känner också hon av att alla är glada och att det inte är så farligt med lite smällar i alla fall?

Kvällen avrundades till slut hemma hos oss i vår trädgård med ännu lite mera vin och fotplask i poolen med våra fina svenska bygrannar.

Kan inte riktigt ta in att jag skall tillbaka till Sverige igen om mindre än två veckor. Här skulle jag nämligen kunna vara alltid. Känns det som.

 

I väntan på Loubet

13 fredag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Ännu en fin kväll tar sin början i Murviel, denna gång med förberedelser inför kvällens festligheter. Blåsan har åkt på, mascaran fick till slut jobba lite ( den har annars mest semester den också) för ikväll skall det firas att det är aftonen före 14 juli. Att det är kvällen innan som är stora dagen visste jag inte innan, lite bevandrad som jag är i fransk kultur. Fast jag lär mig nya saker varje dag och njuter av att allt är nytt och spännande.

På torget har bord dukats upp till vin-, honungs-, olivolje- och krukproducenter och vi har bord bokat hos Lèa igen. Ryktet säger att det är på lilla torget det kommer att vara som festligast, så det är bästa att hålla sig i närheten. Jag får rapportera imorgon om alla begivenheterna!

Nu sitter vi och väntar på snickaren, Monsieur Loubet, som egentligen skulle ha kommit igår men inte dök upp innan vi var tvungna att åka på vår degustation – vi är ju så hemskt upptagna med viktiga saker hela tiden. Helt säkra på att han kommer idag är vi inte, för rimligen skall han väl fira han också? Jag börjar lära mig franska tidsbegrepp en smula och börjar bli riktigt bra på franska axelryckningar – det är ju faktiskt en dag imorgon också!