Kontrasten kunde inte vara större. Jag sitter vid vårt lilla olivträd i skuggan och summerar de senaste dagarna. Fåglar och cikador tävlar om vem som kan låta mest och lugnet störs med jämna mellanrum av bilar som åker förbi på gatan utanför den rostiga grinden.

Wilda har genast gjort sig hemmastadd, håller sig inomhus nu mitt på dagen men ägnar i övrigt mycket tid åt inspektion av de nya ägorna. Första morgonen väcktes hon av solen som letade sig in till fotänden på sängen där hon låg och sov och med bara en aldrig så liten sträckning på halsen kunde dagens första inspektion av ägorna företas från sagda sängkant.

Också hon tycker att stentrappan i trädgården är fantastisk och har hittat den ultimata utsiktsposten, där hon har koll både på vad som sker inne i huset och vilka inkräktare som eventuellt skulle våga sig in genom grinden.

Lite sol lapas också, följt av bad i poolen och sedan in i poolhuset där takfläkten ger skön svalka. Värmen plågar henne inte alls, åtminstone inte ännu och nu tycker jag inte längre att det var en dålig idé att ta med henne hit.