Igår for vi med bygrannarna genom det fantastiska landskapet till en vingård utanför Servian, Domaine de Pouzac

 

och fick med oss två lådor ädla drycker hem; en låda vitt och en låda rött.

Vinbonden själv berättade stolt om gården Puisac, som funnits i familjen under lång tid och idyllen förstärktes av de två nyfikna barnen som höll oss sällskap och gårdens kärvänliga hund som ingenting hellre ville än att kela och kramas. Nu var ju det inte helt lätt, eftersom det arma djuret hade en tratt runt huvudet.

 

Efter degustationen var det dags för musikunderhållning – barnen hade arrangerat trumpet- och tvärflöjtskonsert i trädgården och det var naturligtvis alldeles fantastiskt. Den vackra, lätt vilda trädgården med kvällssolen silande genom träden och cikadorna som högljudd ljudmatta gjorde scenen filmiskt vacker.

 

Jag såg framför mig en liknande scen med andra barn på en värmländsk gräsmatta med svensk kvällssol för ett antal år sedan och blev både nostalgisk och greps av längtan efter min lilla teaterflicka och hennes syskon.