Etiketter

, , , , ,

Lagom utsträckt under solen, lite halvt dåsig, väcktes jag igår till liv av ett pling i mobilen med en förfrågan om huruvida en utflykt till Domaine Mas des Dames kunde vara av intresse. De kan vara de allra bästa utflykterna, de där som bara dyker upp spontant och bryter det aningens sinnesslöa läge som uppstår efter en stunds sollapande. Alltså lämnade jag solstolen, fick på mig paltor och så for vi iväg till vad som skulle visa sig vara en formidabel guidning runt ägorna med efterföljande provsmakning av farligt goda viner.

Gården har anor från 1700-talet och ägs sedan 12 år tillbaka av en holländsk kvinna, som mitt i reklamkarriären i Amsterdam bröt upp och med man och tre små döttrar gav sig in i vinodlarbranschen. Hennes historia är makalöst imponerande och en riktig framgångssaga. Äktenskapet höll inte för prövningarna och mannen flyttade hem igen medan Lidewij och de tre döttrarna blev kvar. Gården fick sitt namn Mas (hus, bondgård) des Dames eftersom den alltsedan dess sköts av Lidewij och hennes tonårsdöttrar – med benägen hjälp av en noggrann oenolog och extra arbetskraft vid skördetid, förstås. Den tidigare ägaren av gården berättade också för henne att vingården även tidigare en gång skötts av en kvinna och hennes tre döttrar, så namnet är i allra högsta grad passande.

Vinet odlas ekologiskt och skördas för hand. Det innebär ett betydligt lägre uttag varje år än vad som skulle kunna vara fallet men i gengäld skapas viner med betydligt mera smak och vinstockar som klarar sig betydligt längre än när de skördas med maskin. Det gör vinerna minst dubbelt så dyra och de hamnar sällan i hyllorna på snabbköpen. Istället är det till krogar med michelinstjärnor och till restauranger med ambitioner de säljs. På flygbolaget KLM kan det också hända att du serveras Mas des Dames-vin.

Ekologisk odling hos Lidewij innebär bevarade gamla odlingar i sydsluttningar,

över hundra år gamla vinstockar med bland annat den mycket ovanliga alicantedruvan – framtagen för länge sedan i Languedoc, sitt spanskklingande namn till trots, och numer mycket ovanlig:

Lidewij fick rådet att plocka bort dem och ersätta dem med stockar som ger mer skörd men det hanns inte med när det begav sig och de blev kvar. En lyckträff, skulle det visa sig, för nu ingår druvan i gårdens finaste vin, Diva. Och jag kan lova att det vinet smeker läppen alldeles väldigt!

Sydsluttningarna omges i norr av höga träd som skydd för den där vinden från norr som vi blivit varse kan ställa till med både det ena och det andra. Bland annat torkar den ut jordarna och exponerar fälten för allsköns skadedjur.  På ekologiska gårdar undersöks med lupp hur många spindlar som ryms på ett par kvadratcentimetrar och ju fler spinnare, desto färre skadeinsekter. Örter av olika slag mellan och under stockarna hjälper också till. Gammal och egentligen självklar kunskap det där att biologiskt mångfald alltid är bättre än monokultur.

Att vi inte svängt förbi Mas des Dames tidigare är märkligt. Den ligger alldeles nära vår by och jag minns att jag läste om den holländska kvinnan när vi var alldeles nya härnere och att jag bestämde mig för att det behövde undersökas närmare. Så föll det i glömska, drunknade helt enkelt i det flöde av aktiviteter som är vår semestervardag härnere. Nu när vi varit där känns det alldeles särskilt bra att nästan alla mina fördomar om hur en ensam utsocknes kvinna skulle klara sig i denna den förment manligaste av världar. Lidewij berättar istället om hur väl hon tagits emot, hur mycket stöd hon fått och hur glada byborna är över att hon tagit sig an den gamla gården. Att hon gått sin egen väg och lyckats har gjort skeptikerna nyfikna och det har väckt inte så lite beundran.

Sammanfattningsvis, innan inlägget blir alldeles för långt; är du i krokarna och inte har varit där får du inte missa ett besök på Mas des Dames. En titt in på hennes informativa hemsida är ingen dum idé heller.

Santé!